Påven varnar för ideologier i kyrkan och i världen
Vatican News
I sitt sedvanliga samtal med de cirka 70 journalister som följde med påven under den 42:a apostoliska resan till Mongoliet berörde påven Franciskus många aktuella frågor i kyrkan och världen.
Resans huvudmål
Den första frågan ställde en journalist från Mongoliet, Jargalsaikhan Dambadarjaa, som frågade påven vilket som hade varit hans huvudmål med besöket.
”Idén att besöka Mongoliet kom till mig när jag tänkte på den lilla katolska gemenskapen. Jag gör dessa resor för att besöka katolska kommuniteter och för att samtala med folkens historia och kultur, med det som är folkets väsen. Det är viktigt att evangelisation inte uppfattas som proselytism. Proselytism begränsar alltid. Påven Benedictus sa att tron inte växer genom proselytism utan genom attraktion. Den evangeliska förkunnelsen går i dialog med kulturen. Det finns evangelisering av kulturen och inkulturering av evangeliet.
För kristna uttrycker sina kristna värderingar med sitt eget folks kultur. Detta är raka motsatsen till vad en religiös kolonisering skulle vara. För mig var resan en möjlighet att lära känna detta folk, samtala med dem och lära känna kulturen och följa med kyrkan på hennes resa med stor respekt för detta folks kultur. Och jag är glad över besöket."
Mongoliets internationella roll
Ytterligare en mongolisk journalist, Ulambadrakh Markhaakhuu, frågade påven om han tror att Ulaanbaatar kan vara en plattform för en internationell dialog mellan Europa och Asien.
"Jag tror det. Ni har något som gynnar denna dialog och jag tar mig friheten att kalla det "den tredje granns mystik", vilket gör att ni kan agera i denna grannpolitik”, sa påven. ”Ulaanbaatar ligger mellan två stormakter, Ryssland och Kina. Er mystik är att vilja föra en dialog också med "angränsande tredje parter": inte av förakt för dessa två, eftersom ni har goda relationer med båda, utan av en önskan om universalitet… att dela värderingar med hela världen, och i samtal ta emot värderingar. Det är märkligt att i historien om att söka ny land ofta förväxlades med kolonialism, eller att gå in för att dominera. Istället har ni, med denna tredje grannens mystik, den här filosofin att söka en dialog. Jag gillade verkligen det här uttrycket av den tredje grannen. Det är er rikedom."
Relationen till Kina
På frågan om relationen till Kina efter påvens ord till det kinesiska folket vid mässan på söndagen och uppmaningen till de kinesiska katolikerna att vara goda medborgare, talade påven om det fredsuppdrag som han har anförtrott kardinal Zuppi.
«Kardinal Zuppi har gjorde en plan för att besöka Moskva, Kiev, USA och till och med Peking. Han är erfaren och har en stor förmåga att föra dialog och han har en universell vision.
Relationerna med Kina är mycket respektfull. Personligen har jag stor beundran för det kinesiska folket, kanalerna är öppna, för utnämningen av biskopar finns det en kommission som har arbetat med den kinesiska regeringen och Vatikanen under en tid, sedan finns det många eller snarare några katolska präster eller katolska intellektuella som ofta bjuds in att undervisa i kurser vid kinesiska universitet. Jag tror att vi måste fortsätta framåt för att förstå varandra bättre så att kinesiska medborgare inte tror att kyrkan inte accepterar deras kultur och deras värderingar och att kyrkan är beroende av en annan främmande makt. Kommission som leds av kardinal Parolin arbetar bra på denna vänskapliga väg.”
Vietnam eller andra resor
Relationen mellan Vietnam och Heliga stolen är god och påven fick frågan om han kan tänka sig att resa till Vietnam. Har han fått någon inbjudan. Och andra eventuella resor?
”Vietnam är en av de mycket vackra erfarenheterna av dialog som kyrkan har haft på senare tid. Jag skulle säga att det finns en sympati i dialogen. Båda sidor har haft den goda viljan att förstå varandra och att leta efter vägar framåt. Det har funnits problem, men i Vietnam tror jag att problemen förr eller senare är övervunna. För inte så länge sedan talade vi fritt med Vietnams president. Jag minns för fyra år sedan kom en grupp vietnamesiska parlamentariker på besök: vi hade en trevlig respektfull dialog…. Om inte jag reser till Vietnam kommer säkert John XXIV säkert att göra det.
Andra resor är Marseille och något annat litet land i Europa. Vi ser om vi kan göra det, men jag säger sanningen, för mig är det inte så lätt att resa nu som det var i början. Vi får se.”
Rysk imperalism
Påven Franciskus fick därefter en fråga om hans ord till unga ryska katoliker då han talat om Peter den Store och Katarina II. Det har irriterat Ukraina och nu bad man om förtydligande. ”Vad tycker du om den ryska imperialismen?
«Uttalandet gjordes under ett samtal med unga ryssar. Och i slutet av samtalet gav jag dem ett budskap, ett budskap som jag alltid upprepar: att ta ansvar för sitt arv. Första steget: se ditt arv. Jag säger det till alla. På samma sätt som jag försöker skapa en dialog mellan mor- och farföräldrar och barnbarn: att barnbarnen ska se sitt arv.
Som ett andra steg, för att förtydliga arvet: nämnde jag Storryssland, eftersom det ryska arvet är mycket gott och vackert. Tänk på litteraturen, på musiken, på Dostojewski som talar till oss om en mogen humanism.
Det tredje jag nämnde var kanske inte så lyckat, på tal om Storryssland inte så mycket geografiskt utan i kulturell bemärkelse. Jag kom ihåg det vi fick lära oss i skolan: Peter I, Katarina II. Då sa jag detta tillägg som kanske inte stämmer.
Det jag sa till unga ryssar är att förvalta sitt arv, vilket betyder att inte köpa det någon annanstans. Se ditt arv. Och vilket arv Storryssland gav: den ryska kulturen är vacker och djup. Man bör inte förneka det av politiska problem. Ryssland upplevde mörka år, men arvet har alltid förblivit så.
Du talar om imperialism. Och jag tänkte inte på imperialism när jag sa det, jag talade om kultur, och överföring av kultur. Det är aldrig imperialistisk, aldrig; det är dialog. Det är sant att det finns imperialismer som vill påtvinga sin ideologi. När kulturen destilleras och förvandlas till ideologi är det gift. När man utnyttjar kulturen, men destillerar den till ideologi. Man måste kunna skilja på ett folks kultur och när filosofer och politiker gör om de till ideologi.
Och jag säger detta till alla, även till kyrkan. Ideologier finns även i kyrkan. De gör kyrkan rotlös och bestulen på den Helige Ande. En ideologi är oförmögen till inkarnation, den är bara en idé. Men ideologin blir politik, ofta diktatur – oförmögen att samtala. Detta är imperialismen. Den konsolideras alltid utifrån en ideologi. I kyrkan måste vi skilja mellan lära och ideologi: sann doktrin är aldrig ideologisk, aldrig; den är rotat i Guds heliga trogna folk; istället är ideologin verklighetsfrånvänd, skild från folket... Jag vet inte om jag svarade.”
Laudato Si'
Nästa fråga gällde uppdatering av Laudato Si'. Är den en uttryck för solidaritet med miljöskyddsaktivister som "Last generation"? Finns det ett budskap till dessa unga demonstranter också?
”Unga människor är oroliga. En duktig italiensk vetenskapsman - vi hade ett möte på Akademien - höll ett bra tal och slutade så här: "Jag skulle inte vilja att mitt barnbarn, som föddes igår, ska leva i en så här ful värld om trettio år". Unga människor tänker på framtiden. Och i den meningen tycker jag att de kämpar bra. Men när ideologi eller politiska påtryckningar är inblandade så fungerar det inte. Min apostoliska uppmaning kommer att släppas på den helige Franciskus dag, den 4 oktober, och det är en genomgång av vad som har hänt sedan COP i Paris, som kanske har varit den mest givande hittills. Det finns några nyheter om saker som man ännu inte har löst och det är brådskande att lösa dem. Uppdateringen är inte lika stor som Laudato Si' men den leder Laudato Si' i nya perspektiv, och den är även en analys av situationen.”
Synodens polarisering
Påven fick frågan om hur man kan undvika ideologisk polarisering under den kommande biskopssynoden. Och kommer processen vara öppen eller hemlig?
”Det finns ingen plats för ideologi i synoden, det är en annan dynamik. Synoden är dialog mellan döpta, mellan medlemmar i kyrkan, om kyrkans liv, om förhållandet till världen, om de problem som påverkar mänskligheten idag. Men när man tänker ideologiskt är synoden slut. Det finns ingen plats för ideologi på synoden, bara dialog. Att konfrontera varandra, mellan bröder och systrar, och konfrontera kyrkans lära. Gå vidare.
Sedan vill jag understryka att synodalitet inte är min uppfinning: det var Paulus VI. När det Andra Vatikankonciliet avslutades insåg han att i väst hade kyrkan förlorat den synodala dimensionen; östkyrkan har den. Därför skapade han biskopssynodens sekretariat, som under dessa sextio år har fört reflektionen vidare på ett synodalt sätt, med kontinuerliga framsteg. På femtioårsdagen publicerade jag ett dokument om vad synoden är, om vad som har pågått. Och nu har det har mognat mer och av den anledningen tyckte jag att det var väldigt bra med ett kyrkomöte, vilket inte är en ny trend, det är något gammalt, något som östkyrkan alltid har haft.
Men hur lever man synodalitet? Det är att leva som kristen, utan att falla in i ideologier. Vi måste värna om det synodala klimatet. Det är inte ett tv-program där man pratar om allt. Nej. Det är en stund för andligt utbyte. I inledningarna kommer man att tala i tre till fyra minuter var, tre, och sedan blir det tre till fyra minuters tystnad för bön. Sedan tre till, och bön. Utan denna anda av bön finns det ingen synodalitet – då är det politik, parlamentarism. Synoden är inte ett parlament. Angående sekretess finns det en avdelning som leds prof. Ruffini, som kommer att ge ut pressmeddelanden om synodens framsteg. På biskopsynoden är det nödvändigt att värna om det andliga och om friheten hos de som talar.”
Synoden kritiseras
Och på frågan om de som kritiserar synoden, och lallar den ”Pandoras ask” svarade påven:
”Jag vet inte om jag redan har berättat det för er. För några månader sedan ringde jag ett Karmelitkloster. "Hur mår nunnorna, priorinnan?". Det var ett icke-italiensk Karmel. Och priorinnan svarade mig. Och till slut sa hon: ”Ers Helighet. vi är rädda för synoden”. "Varför? – sa jag skämtsamt – vill ni skicka en nunna till synoden?”. "Nej, vi är rädda att vår doktrin kommer att förändras". Så sa hon: det finns de som är övertygade om detta… Roten till dessa idéer kommer från ideologier. Det är alltid en ideologi bakom en splittring i kyrkan. Och de anklagar kyrkan för det ena eller det andra, men de anklagar henne aldrig för det som är sant: syndig. De säger aldrig syndare... De försvarar en doktrin inom citattecken, en doktrin som destillerat vatten, smaklös.”
