Påven vid mässan i Mongoliet: Kristen tro är svaret på törsten efter kärlek

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Mongoliet, ett "enormt" land, "rikt på historia och kultur", men ändå "märkt av de torra stäpperna och öknen" - en passande metafor för törsten efter lycka och kärlek som finns i varje människas hjärta.

I sin predikan under mässan på söndagen i Ulaanbaatars stäpparena, uppehöll påven Franciskus vid denna "törst inom oss" och "kärleken som släcker den", och hämtade sin inspiration från dagens responsorala psalm: "O Gud... min själ törstar efter dig”

Endast Kristus kan släcka vår törst

Denna vers uppmanar oss först till "att erkänna törsten inom oss." Psalmistens ord "har en speciell resonans i ett land som Mongoliet, med dess traditionella nomadkultur", förklarade påven och tillade: "Vi är alla 'Guds nomader', pilgrimer på jakt efter lycka, vägfarare som söker efter kärlek."

"Kära bröder och systrar," sa påven Franciskus, "den kristna tron är svaret på denna törst... Ty i denna törst ligger det stora mysteriet med vår mänsklighet: den öppnar våra hjärtan för den levande Guden, kärlekens Gud, som kommer att möta oss och göra oss till sina barn, bröder och systrar för varandra.

Påven sa: "Detta är hjärtat i den kristna tron: Gud, som är kärlek, har närmat sig er i sin Son Jesus och vill ta del av era liv, ert arbete, era drömmar och er törst efter lycka. .”

Om vi ibland "upplever öknen av ensamhet, trötthet och tomhet", sa påven och citerade S.t Augustinus, så uppfriskar Gud oss med "Sitt Ords dagg... Han har öppnat en motorväg i öknen, Vår Herre Jesus Kristus." Gud erbjuder oss tröst i ordets förkunnare och vatten i öknen "genom att fylla dessa förkunnare med den helige Ande."

Hjärtat i vår tro

Detta ord, sa påven Franciskus, ”för oss alltid tillbaka till själva hjärtat av vår tro: att låta oss älskas av Gud och i sin tur göra våra liv till ett kärleksoffer. Ty bara kärleken släcker verkligen vår törst.”

När vi vänder oss till evangeliet, som talar om Petrus oförmåga att acceptera Jesu lidande och död, sa påven Franciskus att den världslighet som Petrus visar på ”inte leder någonstans; den gör oss verkligen törstigare än tidigare.” Endast genom att förneka oss själva och ta våra kors, som Jesus gjorde, kommer vi att kunna tillfredsställa törsten i våra liv.

Detta, sa påven, "är sanningen som Jesus vill att vi ska upptäcka, sanningen som han vill avslöja för er alla och för detta land Mongoliet: Du behöver inte vara känd, rik eller mäktig för att vara lycklig. Endast kärleken tillfredsställer våra hjärtans törst, bara kärleken läker våra sår, bara kärleken ger oss sann glädje."

Påven Franciskus uppmanade alla att ta till sig Herrens ord till Petrus, att bli Jesu lärjungar, att gå i hans fotspår och sluta tänka som världen gör.

"Om vi gör detta," sade påven, "kommer vi att, med Kristi nåd och den helige Ande, kunna resa längs kärlekens väg... när vi förlorar våra liv för evangeliets skull, ger Herren dem tillbaka till oss i överflöd, i fullheten av kärlek och glädje i all evighet.”