Påvens audiens: Den salige José Gregorio Hernández var "de fattigas läkare"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

'De fattigas läkare', salige José Gregorio Hernández Cisneros, kan inspirera oss med sitt heliga exempel.

Det betonade påven Franciskus i sin reflektion över den venezuelanska salige under sin allmänna audiens på onsdagsmorgonen, när han fortsatte sin serie katekeser om personer i kyrkan som förkroppsligade en apostolisk iver.

Påven Franciskus som saligförklarade Hernández 2021, reflekterade över den venezuelanske läkaren, en lekman - som osjälviskt offrade sig själv för att hjälpa andra.

Även om ytterligare ett mirakel skulle behövas för att han skulle bli ett helgonförklarat helgon, har detta inte avskräckt många venezuelanska troende som visar en djup hängivenhet till honom, och särskilt ber honom om helande förbön.

"De fattigas läkare"

Påven påminde om att Hernandez, född 1864, lärde sig trons grunder av sin mor, och citerade den salige: "Min mor lärde mig dygderna redan i vaggan, hon fick mig att växa i kunskapen om Gud och gav mig kärlek som vägledning."

Påven betonade därför än en gång vikten av att mödrar överför Kristi tro och kärlek på sitt modermål till sina barn.

Samtidigt som påven antydde att kärleken var den "polstjärna" som orienterade den salige José Gregorios liv, beskrev han honom som en god och strålande person, med ett glatt sinne, och som, begåvad med en utpräglad intelligens, blev läkare, universitetsprofessor och forskare.

"Men han var framför allt en läkare nära de svagaste, så mycket att han i sitt hemland var känd som "de fattigas läkare".

Han var inte intresserad att bli ekonomiskt rik, utan drogs istället till evangeliets rikedom, sa påven.

"I de fattiga, de sjuka, invandrarna, de lidande såg José Gregorio Jesus," sa han och noterade, "den framgång han aldrig sökte i världen fick han och fortsätter att ta emot, från de troende som kallar honom 'folkets helgon', 'kärlekens apostel', 'hoppets missionär'."

Tillgänglig Guds plan

Driven av denna iver sökte han sig flera gånger till det gudsigda livet eller till att bli präst, men olika hälsoproblem hindrade honom.

"Hans fysiska svaghet ledde dock inte till att han slöt sig i sig själv, utan han blev en ännu mer uppmärksam läkare för andras behov", framhöll påven.

Apostolisk iver är just detta, "att inte följa sina egna strävanden", utan att förbli "tillgänglig för Guds planer".

Nära Gud

Påven frågade sig var José Gregorio hade fått all denna entusiasm och iver, och sa att det var från både vissheten om "Guds nåd" och styrkan i hans "intimitet med Gud."

"Han var en bönens man", sa påven Franciskus.

"Fridens apostel"

Men hans tjänsteliv skulle ta slut, när han bara var i början av 50-årsåldern. José Gregorio hade varit på mässan och sedan gått för att ge medicin till en sjuk person. När han korsade gatan blev han påkörd av en bil, fördes till sjukhus där han dog. Han sista ord var ”Maria”

"Hans jordiska resa slutade så - medan han utförde ett barmhärtighetsverk och på ett sjukhus, där han hade gjort sitt verk till ett mästerverk i godhet."

Fråga er själva

Påven Franciskus uppmuntrade de troende att fråga sig hur de bemöter Jesus, närvarande i den svage framför dem, och sa att den salige José Gregorio sporrar oss att engagera oss i vår tids stora sociala, ekonomiska och politiska utmaningar.

Avslutningsvis lovordade påven Hernandes som en förebild för vad kristna är kallade att göra, "smutsa ner sina händer", genom att vara nära andra i nöd och genom att arbeta för att främja fred.