Påven till unga: Ge hopp till lidande jämnåriga

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

“Glädje i hoppet” är temat för den kommande 38:de Världsungdomsdagen på stiftsnivå, i lokala och partikulärkyrkor. Dagen firas på Kristus Konungens högtid, som i år är söndagen den 26 november.

En tid då hoppet saknas

I sitt budskap till de unga, som är undertecknat i Lateranen den 9 november på firandet av Lateranbasilikans invigningsdag, skriver påven att temat inte har valts slumpmässigt, utan för att vi lever i en tid då många har tappat hoppet.

Tyvärr plågas många av era jämnåriga - som upplever krig, våld, mobbning och olika former av nöd - av förtvivlan, rädsla och depression. De känner sig som om de vore inlåsta i ett mörkt fängelse och inte kan se solens strålar. Detta visas på ett dramatiskt sätt av den höga självmordsfrekvensen bland ungdomar i flera länder.

Mötet med Kristus

Påven betonar att vägen till glädje och hoppfullhet “springer ur Kristi påskmysterium och ur kraften i Hans uppståndelse”.

Den är inte frukten av mänsklig ansträngning, uppfinningsrikedom eller konst. Det är den glädje som kommer från mötet med Kristus. Den kristna glädjen kommer från Gud själv, från vetskapen om att vi är älskade av Honom.

Benedictus XVI:s ord

I budskapet citerar påven poeten Charles Peguy och Benedictus XVI:s reflektioner efter Världsungdomsdagen i Madrid 2011. Den tidigare påven frågade sig: “Var kommer glädjen från? Hur förklarar man den? Säkerligen samverkar många faktorer. Men den avgörande faktorn är den tillit som kommer ur tron: Jag har en vilja. Jag har en uppgift i historien. Jag är accepterad, jag är älskad". “Det är gott att finnas som människa, även i svåra tider. Tron gör en lycklig inifrån."

Påven Franciskus upprepar sin föregångarens ord och skriver till de unga: "Ni är det glada hoppet i en kyrka och mänsklighet som alltid är på väg", skriver han.

Jag skulle vilja ta er i handen och gå längs hoppets väg tillsammans med er. Jag skulle vilja tala med er om våra glädjeämnen och förhoppningar, men också om sorgen och ångesten i våra hjärtan och om den lidande mänskligheten.

Stort lidande

Lidandet är mycket stort idag - framför allt de oskyldiga lider, skriver påven och förklarar att vi, som har skapats till Guds avbild och likhet, ”kan vara ett uttryck för hans kärlek som föder glädje och hopp även där det verkar omöjligt”. Påven citerar här Guido Orefice som spelas av Roberto Benigni i den Oscarsbelönade filmen Livet är underbart:

En ung pappa som med finkänslighet och fantasi lyckas förvandla den hårda verkligheten till ett slags äventyr och lek och därmed ger sin son "hoppets blick" och skyddar honom från koncentrationslägrets fasor, bevarar hans oskuld och förhindrar mänsklig ondska från att stjäla hans framtid.

Detta är inte en påhittad historia, betonar påven, utan många helgon har varit “vittnen om hopp även mitt i den grymmaste mänskliga ondskan", som Maximilian Kolbe, Josephine Bakhita eller det polska paret Józef och Wiktoria Ulma med sina sju barn som nyligen saligförklarades i Polen.

Péguys verser

Påven hänvisar också till verser av Charles Péguy, som i Portalen till hoppets mysterium talar om de tre teologiska dygderna - tro, hopp och kärlek - som tre systrar som går tillsammans. "Det lilla hoppet går fram mellan sina två stora systrar och blir inte ens uppmärksammad. Det är hon, den lilla, som drar med sig allt...", skriver han i början av sin dikt. Påven säger också att han är "övertygad om denna ödmjuka, 'lilla', men ändå grundläggande karaktär hos hoppet" som, säger han, "är saltet i vardagslivet"

Det kristna hoppet

“Det kristna hoppet är inte en enkel optimism … utan är tilliten som bygger på kärleken och tron på att Gud aldrig lämnar oss ensamma och håller sitt löfte”, betonar påven. ”Det kristna hoppet är inte ett förnekande av smärta och död utan ett firande av kärleken hos den uppståndne Kristus, som alltid är med oss även när han verkar vara långt borta".  

Böner och konkreta val

Påven skriver att bönen låter oss se ljuset och värmen även mörka dagar.

"Att be är som att gå upp högt: när vi är på marken kan vi ofta inte se solen eftersom himlen är täckt av moln. Men om vi klättrar över molnen omsluts vi av solens ljus och värme, och i denna erfarenhet finner vi vissheten om att solen alltid är närvarande, även när allt verkar grått", säger påven och citerar Benedictus XVI apostoliska brev Spe Salvi: 

Kära unga!, När den tjocka dimman av rädsla, tvivel och förtryck omger er och ni inte längre kan se solen, ta bönens väg. För om ingen längre hör mig, så hör Gud mig i alla fall.

Men hoppet får näring av våra dagliga "konkreta" val, betonar påven, och uppmuntrar till att välja en ”livsstil som bygger på hoppet”. Han påminner om att det till exempel på social media är lättare att dela dåliga nyheter än dem som inger hopp och uppmuntrar till ”att varje dag dela med oss av ett hoppfullt ord. Bli hoppets såningsmän i era vänners och alla andras liv".

Ljus i blicken

Påven skriver att många tända smartphones under en konsert, som skapar något vackert i mörkret, är som hoppets ljus, som är Kristus. ”Genom Honom, genom Hans uppståndelse, blir vårt liv upplyst. Med honom ser vi allt i ett nytt ljus.” Som Johannes Paulus II sa som svar på något problem: ”Hur visar sig trons ljus?”. Påven förklarar att man alltså måste ha ljus i blicken i vardagen.

Utmaningar och svårigheter finns och kommer alltid att finnas, men om vi är utrustade med ett "förtröstansfullt" hopp möter vi dem med vetskapen om att de inte har sista ordet och vi blir själva en liten fackla av hopp för andra.

Smittas inte av individualism och likgiltighet

Påven avslutar med uppmaningen:

Håll er särskilt nära de av era vänner som kanske ler på ytan, men som gråter inombords och som är fattiga på hopp. Låt er inte smittas av likgiltighet och individualism, utan förbli öppna som kanaler genom vilka Jesu hopp kan flöda och spridas i de miljöer där ni lever.