Påvens audiens: Julkrubban lär ut enkelhet och glädje

Charlotta Smeds - Vatikanstaten 

Vid sin sista allmänna audiens före jul återvände påven Franciskus till bilden av krubban, och närmare bestämt den första julkrubban som invigdes för 800 år sedan av den helige Franciskus av Assisi.

Vad var helgonets avsikt med att iscensätta Jesu födelse i den lilla umbriska staden Greccio? frågade påven. Den helige Franciskus, förklarade han, försökte inte ”skapa ett vackert konstverk, utan, genom julkrubban, framkalla häpnad över Herrens extrema ödmjukhet, över de svårigheter han lidit, av kärlek till oss, i den enkla grottan i Betlehem."

Påven fokuserade på ordet "häpnad" och sa att inför mysteriet med Ordets inkarnation, Jesu födelse, behöver vi denna religiösa attityd av förundran.

Enkelhet och glädje

Påven fortsatte med att identifiera två huvudsakliga egenskaper i julkrubban: enkelhet och glädje.

Det första kännetecknet står i kontrast till julens liv och rörelse, den konsumentism som alltför ofta markerar julen. Istället skapades "julkrubban för att föra oss tillbaka till det som verkligen betyder något: till Gud som kommer för att bo bland oss."

Påven fortsatte med att begrunda den sanna glädjen som inspirerats av julkrubban.

Julglädjen, sa han, kommer inte från överdådiga presenter eller överdådiga firanden, utan är istället "glädjen som flödar över från hjärtat när det påtagligt har upplevt" Jesu närhet, Guds ömhet, som inte överger oss, utan är nära de som är ensamma.”

Källan till hopp och glädje

Påven Franciskus jämförde julkrubban med en källa från vilken vi kan hämta Guds närhet, "källan till hopp och glädje."

Julkrubban, sa han, "är som ett levande evangelium." Och liksom källan i Bibeln är julkrubban "en mötesplats där vi ger Jesus livets förväntningar och bekymmer, precis som Betlehems herdar och Greccios folk gjorde."

Och om vi, när vi står inför julkrubban, "anförtror Jesus allt vi håller kärt, kommer vi också att uppleva en 'stor glädje'."

"Låt oss be vid krubban", sa påven Franciskus avslutningsvis och uppmuntrade alla att begrunda scenen i krubban och känna efter inombords.