Urbi et orbi. Påven: Krig - en galenskap utan ursäkter
Översättning Katarina Agorelius – Vatikanstaten
Vid sin högtidliga välsignelse för staden Rom och världen, Urbi et orbi, från Peterkyrkans loggia på Juldagen, talade påven Franciskus talar om hur Jesusbarnet uppenbarar Guds ömma kärlek till var och en av oss, vilket leder till den glädje som tröstar hjärtan, förnyar hoppet och skänker fred. Påven ber för fred i världen och uppmanar till alla ansträngningar för att stoppa våldet och hjälpa dem som lider.
Här följer påvens ord i sin helhet på svenska.
Påvens julbudskap och välsignelse, Urbi et orbi, 25 december 2023
Kära bröder och systrar, god jul!
Över hela världen vänder sig de kristnas blick och hjärtan mot Betlehem. Det var där - där smärta och tystnad råder i dessa dagar - som det efterlängtade budskapet ljöd: «I dag har en frälsare fötts åt er […] han är Messias, Herren» (Luk 2:11). Detta är ängelns ord i himlen över Betlehem och de är också riktade till oss. Det fyller oss med tillförsikt och hopp att veta att Herren har fötts åt oss och att Faderns eviga Ord, den oändlige Guden, har kommit för att bo bland oss. Han blev människa och «bodde bland oss» (Joh 1:14): Detta är nyheten som förändrar historiens gång!
I Betlehem förkunnas «en stor glädje» (Luk 2:10). Vilken sorts glädje? Inte en världslig flyktig lycka och inte njutningens glädje utan en glädje som är «stor» för att den gör oss stora. Idag tar vi människor, med våra begränsningar, emot vissheten om ett oanat hopp: hoppet om att födas för himlen. Ja, Jesus, vår broder, kom för att göra sin Fader till vår Fader. Som ett svagt barn uppenbarar han Guds ömhet för oss och än mer: Han, Faderns enfödde Son, ger oss «rätten att bli Guds barn» (Joh 1:12). Här är den glädje som tröstar hjärtat, förnyar hoppet och ger frid - det är den Helige Andes glädje, glädjen över att vara älskade barn.
Bröder och systrar, idag har denna osläckliga låga tänts i Betlehem, på en mörk jord. Idag har världens mörker övervunnits av Guds ljus, «som ger alla människor ljus» (Joh 1:9). Bröder och systrar, låt oss glädjas över denna nåd! Gläd dig, du som har förlorat tillit och trygghet, för du är inte ensam. Kristus har fötts åt dig! Gläd dig, du som har gett upp hoppet, för Gud sträcker dig sin hand. Han pekar inte finger mot dig, utan erbjuder dig sin barnahand, för att befria dig från rädsla, lätta dina bördor och visa dig att du i hans ögon är mer värdefull än något annat. Gläd dig, du som inte finner frid i ditt hjärta, för att för dig har profeten Jesajas gamla profetia uppfyllts: «ett barn har fötts, en son är oss given. [...] detta är hans namn [...] Fredsfurste» (Jes 9:6). Skriften berättar för oss att hans fred och hans rike, kommer att vara «för evigt» (9:7).
I Skriften motarbetas Fredsfursten av «världens härskare» (Joh 12:31), som genom att sprida död motverka Herren, «som älskar allt levande» (Vish 11:26). Efter Frälsarens födelse ser vi honom verka i Betlehem, vid barnamordet i Betlehem. Många massmord äger rum i världen: i moderlivet, längs resvägar för desperata personer i sökandet efter hopp och i livet för alla dessa små vars barndom har förstörts av krig. De är dagens Jesusbarn, dessa små vars barndom förstörs av krig.
Att säga "ja" till Fredsfursten innebär att säga "nej" till krig, och detta med mod - att säga "nej" till krig, till alla krig, till själva krigets logik, en resa utan mål, ett nederlag utan vinnare, en galenskap utan ursäkter. Detta är krig: en resa utan mål, ett nederlag utan vinnare, en galenskap utan ursäkter. Men för att säga "nej" till krig måste man säga "nej" till vapen. För om människan, som har ett nyckfullt och sårat hjärta, har mordverktyg i sina händer, kommer hon förr eller senare att använda dem. Och hur kan vi tala om fred när produktionen, försäljningen och handeln med vapen ökar? I dag, liksom på Herodes tid, smider ondskan, som motsätter sig Guds ljus, sina intriger i skuggan av hyckleri och hemlighetsmakeri. Hur många väpnade massmord sker inte under öronbedövande tystnad, utan att nästan någon vet om det! Folket, som inte vill ha vapen utan bröd, som kämpar för att få det att gå ihop och ber för fred, har inte en aning om hur stor del av de offentliga medlen läggs på vapen. Detta bör man veta! Detta bör man tala och skriva om, så att det blir känt vilka intressen och vilka vinster som drar i krigets trådar.
Jesaja, som profeterade om Fredsfursten, skrev om en dag då «Folken skall inte lyfta svärd mot varandra», en dag då folken «aldrig mer övas för krig», utan «smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar» (2:4). Låt oss med Guds hjälp göra vad vi kan för att den dagen kommer!
Må den komma i Israel och Palestina, där kriget skakar om befolkningarna liv. Jag omfamnar dem alla, särskilt de kristna samfunden i Gaza, församlingen i Gaza och i hela det Heliga landet. Mitt hjärta sörjer offren för den avskyvärda attacken den 7 oktober, och jag förnyar min brådskande vädjan om att alla dem som fortfarande hålls som gisslan ska friges. Jag vädjar om ett slut på de militära operationerna, som orsakar ett skrämmande antal oskyldiga civila dödsoffer, och om att den desperata humanitära situationen ska åtgärdas genom att hjälpsändningar tillåts komma fram. Vi får inte fortsätta att underblåsa våld och hat, utan måste inleda en lösning på den palestinska frågan genom en uppriktig och ihållande dialog mellan parterna, med stöd av en stark politisk vilja och stöd från det internationella samfundet. Bröder och systrar, låt oss be för fred i Palestina och i Israel.
Mina tankar går sedan till folket i det plågade Syrien och likaså till det i Jemen, som fortfarande lider. Jag tänker på det älskade libanesiska folket och ber att de snart skall finna politisk och social stabilitet.
Med blicken fäst på Jesusbarnet vädjar jag om fred för Ukraina. Låt oss förnya vår andliga och mänskliga närhet till detta lidande folk så att de, genom stödet från var och en av oss, kan känna Guds konkreta kärlek.
Må dagen komma för slutlig fred mellan Armenien och Azerbajdzjan. Må freden stödjas av fortsatta humanitära initiativ, av de fördrivnas lagliga och säkra återvändande till sina hem och av ömsesidig respekt för varje samhälles religiösa traditioner och platser för tillbedjan.
Låt oss inte glömma de spänningar och konflikter som skakar Sahelregionen, Afrikas horn, Sudan, liksom Kamerun, Demokratiska republiken Kongo och Sydsudan.
Må dagen komma då syskonskapets band på den koreanska halvön återigen stärks genom att man inleder dialog och försoningsprocesser som kan skapa de nödvändiga förutsättningarna för en varaktig fred.
Må Guds Son, som blev ett ödmjukt barn, inspirera de politiska myndigheterna och alla personer av god vilja på den amerikanska kontinenten att finna lämpliga sätt att lösa sociala och politiska motsättningar, bekämpa former av fattigdom som kränker människovärdet och utjämna ojämlikheter och att ta itu med det smärtsamma migrationsfenomenet.
Från krubban ber barnet oss att vara en röst för dem som inte har någon: en röst för de oskyldiga som har dött i brist på bröd och vatten; en röst för dem som inte kan hitta arbete eller har förlorat det; en röst för dem som tvingas fly från sitt hemland på jakt efter en bättre framtid och riskerar sina liv under fruktansvärda resor och är utlämnade till skrupelfria människohandlare.
Bröder och systrar, jubelåret närmar sig - en tid av nåd och hopp. Det börjar om ett år. Må denna förberedelsetid vara ett tillfälle att omvända våra hjärtan; att säga «nej» till krig och «ja» till fred; att med glädje svara på Herrens uppmaning, Han som kallar oss, som profeten Jesaja profeterade, «att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade» (Jesaja 61:1).
Dessa ord uppfylldes i Jesus (jfr Luk 4:18), som föddes idag i Betlehem. Låt oss ta emot honom, låt oss öppna våra hjärtan för honom, Frälsaren! Låt oss öppna våra hjärtan för honom, Frälsaren, som är Fredsfursten!