Trettondedag jul. Påven: Låt oss betrakta de vise männen
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Påven Franciskus förrättade den heliga mässan på Trettondedag jul - Epifania, Herrens uppenbarelse - i Peterskyrkan där 6000 troende var församlade.
Han inledde sin predikan med att påminna om att de vise männen, som söker Kungen som har fötts, är bilden av folken på frälsningens väg.
För nu, i barnet från Betlehem, har Herrens härlighet uppenbarats för alla folk (jfr Jes 40:5) och “alla människor skall se Guds frälsning” ((Luk 3:6).
”Låt oss betrakta dessa vise män som kommer från östern och uppehålla oss vid tre aspekter”, sa påven och talade om att de har ”blicken riktad mot himlen, fötterna på jorden och hjärtat nedböjt i tillbedjan”.
Blicken riktad mot himlen
De vise männen är vana att se mot det oändliga och är inte stängda i sig själva.
De lyfter blicken för att invänta ett ljus som lyser upp meningen med deras liv, en frälsning som kommer från ovan. Och så ser de en stjärna dyka upp, klarare än alla andra, som lockar dem och sätter dem på vandring. Detta är nyckeln som låser upp den sanna meningen med vår existens.
Påven talade om hur vi behöver vända blicken uppåt och lära oss att se verkligheten ovanifrån, i våra liv och inom Kyrkan.
Låt oss börja på nytt från Gud, hos Honom söka modet att inte ge upp inför svårigheter och styrkan att övervinna hinder, glädjen att leva i gemenskap och samförstånd.
Fötterna på jorden
Påven påminde sedan om att vi inte har fått trons gåva för att fixera oss vid himlen, utan för att vandra på världens vägar som evangeliets vittnen.
De vise männen söker Gud och finner ett barn i kött och blod. Detta är viktigt: att möta Gud i köttet, i de ansikten som passerar oss varje dag, särskilt de fattigastes ansikten.
Hjärtat nedböjt i tillbedjan
Slutligen har de vise männen hjärtat nedböjt i tillbedjan, sa påven.
De kom till Betlehem och “föll ner och hyllade honom” (Matt 2:11) när de såg Barnet. Sedan öppnade de sina kistor och räckte fram guld och rökelse och myrra. ”Med dessa mystiska gåvor tillkännager de vem det är de tillber: med guld förklarar de att han är kung, med rökelse att han är Gud, med myrra att han är dödlig” (Sankt Gregorius den store, predikan X på Trettonde dag, 6).
“En kung som kom för att tjäna oss, en Gud som blev människa, som har medlidande med oss, lider med oss och dör för oss”, fortsatte påven och betonade att vi inför detta mysterium är kallade att knäböja för att tillbe Gud. Guden som “medan han uppenbarade sig i himlens oändlighet med stjärnornas tecken, så befann han sig [...] i en undangömd tillflyktsort; svag i ett barns gestalt, insvept i babykläder blev han vördad av de vise männen och fruktad av de onda” (sankt Augustinus, Discorsi, 200).
Förlora aldrig modet
Påven avslutade:
Bröder och systrar, låt oss liksom de vise männen lyfta våra blickar mot himlen, gå ut på vandring i sökandet efter Herren och låt oss böja våra hjärtan i tillbedjan. Och låt oss be om nåden att aldrig förlora modet: modet att vara Guds sökare, hoppets män och kvinnor, orädda drömmare som granskar himlen och går på världens vägar för att till alla föra Kristi ljus, som upplyser varje människa.
