Askonsdagen. Påven: Vi är kallade att älska medmänniskan
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Efter botgöringsprocessionen från kyrkan Sant'Anselmo till Santa Sabina i Rom på Askonsdagens eftermiddag den 14 feburari, presiderade påven Franciskus sedvanligt mässa med välsignelse och askpåläggning i dominikanernas kyrka Santa Sabina i Rom. Mässan firades av kardinal Mauro Piacenza, som leder det apostoliska penitentiariet.
I sin predikan kommenterade påven dagens läsning ur Matteusevangeliet (6:1–6, 16–18): Ge allmosor, be och fasta i hemlighet, för att Fadern ser i det fördolda:
“Gå in i det fördolda – det är Jesus uppmaning till var och en av oss vid början av fastevandringen”.
Tillbaka till hjärtat
Påven förklarade att detta betyder att gå tillbaka till hjärtat, som profeten Joel uppmanar till (jfr 2:12), att gå från det yttre till det inre, eftersom vår relation till Gud föds inifrån. Fastan kastar oss i ett bad för att rena oss från det smink som vi lägger på oss för att verka bättre än vi är, sa påven. Han förklarade att "återvända till hjärtat" innebär att återvända till vårt sanna jag och presentera det som det är, sakta ner tempot i våra vansinnesfärder och omfamna sanningen om oss själva.
”Livet är inte ett skådespel, och fastan inbjuder oss att komma ner från låtsasstadiet och återvända till hjärtat, till sanningen om vilka vi är”.
Upptäcka livets hemlighet
Påven förklarade att vi denna kväll därför, i en anda av bön och ödmjukhet, tar emot aska på våra huvuden för att ledas tillbaka till den grundläggande verkligheten om oss själva: vi är förgängliga, vårt liv är som en vindfläkt (jfr Ps 39:6; 144:4). Askan uppmanar oss att återupptäcka livets hemlighet, fortsatte påven. När vi vågar böja våra huvuden och blicka inåt kan vi upptäcka Guds närvaro och att han älskar oss för evigt. Vi är stoftet som Gud inblåste sin livsande i och som han har format med sina händer (jfr 1 Mos 2:7), förklarade påven och fortsatte:
“Och om Guds kärleks eld brinner i den aska som vi är, då upptäcker vi att vi är genomsyrade av denna kärlek och att vi är kallade att älska - att älska våra bröder och systrar, att vara uppmärksamma på andra, visa medkänsla och barmhärtighet, dela med oss av vad vi är och har till dem som behöver det. Därför kan inte allmosor, bön och fasta begränsas till yttre handlingar, utan är vägar som leder oss tillbaka till hjärtat, till det väsentliga i det kristna livet. De får oss att upptäcka att vi är aska som älskas av Gud och gör oss redo att sprida samma kärlek över de många vardagliga situationernas ’aska’, så att hopp, tillit och glädje kan återfödas i dem.”
Lämna tumultartade tankar för en stund
Påven sa att vi kan göra kyrkoläraren Anselm av Canterburys ord till våra: Lämna era sysslor och era tumultartade tankar för en stund. Lägg allvarliga bekymmer och ansträngande aktiviteter åt sidan en stund. Ägna er lite åt Gud och vila i Honom. Gå in i djupet av din själ, uteslut allt utom Gud och det som hjälper dig att söka honom, och stäng dörren och sök Honom. O mitt hjärta, säg nu av hela ditt hjärta, säg nu till Gud: Jag söker ditt ansikte. Ditt ansikte, Herre, söker jag (Proslogion, 1).
Påven avslutade med uppmaningen att gå tillbaka till Gud av hela hjärtat och inte vara rädda för att gå tillbaka till det grundläggande:
”Låt oss tänka på den helige Franciskus, som efter att ha klätt av sig allt omfamnade sin Fader som är i himlen med hela sitt jag. Låt oss erkänna oss själva för vad vi är: stoft som älskas av Gud. Och genom Honom kommer vi att återfödas från syndens aska till nytt liv i Jesus Kristus och den helige Anden.”
