Påvens Angelus: Våga möta de vilda djuren i ditt hjärtas öken

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

På den första söndagen i fastan utgick påven Franciskus från dagens läsning ur Markusevangeliet som berättar om hur Jesus frestas i öknen (Mark 1:12-15).

Påven reflekterade över öknen symboliska betydelse och uppmanade kristna att "gå in i öknen, det vill säga tystnaden, den inre världen, lyssna på hjärtat, i kontakt med sanningen."

I öknen, fortsatte han, var Kristus ”med vilda djur, och änglarna tjänade honom. Vilda djur och änglar var hans sällskap.”

Men i en symbolisk mening, förklarade han, "är de även vårt sällskap: ja, när vi går in i vår inre öken möter i vilda djur och änglar."

Själens vilda djur

"I det andliga livet kan vi tänka på de vilda djuren som de oordnade passionerna som splittrar vårt hjärta och försöker ta det i besittning."

Påven varnade för att de ”lockar oss; de är förföriska. Om vi inte är försiktiga riskerar vi att slitas isär av dem."

Och påven gav ett namn åt dessa själens "vilda djur", och beskrev dem som "lusten efter rikedom, som fängslar oss i missnöje, njutningens fåfänga, som dömer oss till rastlöshet och ensamhet, och begäret efter berömmelse, vilket ger upphov till otrygghet och ett ständigt behov av bekräftelse och framträdande."

De är "vilda djur”, sa påven, och som sådana måste de tämjas och bekämpas; annars kommer de att sluka vår frihet.

"Vi måste gå ut i öknen för att bli medvetna om deras närvaro och möta dem," sade han.

Guds budbärare

Sedan fokuserade påven sina tankar på änglarnas närvaro i öknen, och sa att änglar är "Guds budbärare, som hjälper oss, som gör oss gott. Deras kännetecken, enligt evangeliet, är att de tjänar."

Han jämförde denna bild med de oordnade passionernas possessiva natur och sa att de är "exakt motsatsen till det typiskt possessiva i passionerna."

Och för att lyfta fram den omvandlande kraften hos gudomlig inspiration, noterade påven Franciskus att "medan frestelser sliter sönder oss, förenar de goda gudomliga inspirationerna oss i harmoni: de lugnar hjärtat och ingjuter smaken av Kristus, 'himlens smak'. "

Han betonade därför behovet av tystnad och bön för att förstå dessa tankar och känslor inspirerade av Gud, och sa: "I fastan är det dags att göra detta."

Två frågor

Påven Franciskus avslutade med två avgörande frågor:

"Vilka är de oordnade passionerna, de 'vilda djuren' som härjar i mitt hjärta?"

Och, "För att tillåta Guds röst att tala till mitt hjärta och bevara det i godhet, drar jag mig tillbaka in i 'vildmarken', det vill säga att, ger jag utrymme för att kontemplera detta?"

"Må Jungfru Maria, som bevarade Ordet och inte lät sig beröras av den ondes frestelser, hjälpa oss under denna fastetid", avslutade påven.