Påven leder gudstjänsten till åminnelse av Herrens lidande, Cantalamessa predikar

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Påven Franciskus ledde gudstjänsten till åminnelse av Herrens lidande på Långfredagen i Peterskyrkan med omkring 4500 troende. Påvens hovpredikant, kardinal Raniero Cantalamessa, predikade och utgick i sin reflektion från Jesu ord till fariséerna i Johannesevangeliet: "När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig".

Geonom korset, respekt för människans frihet

Jesus kom för att omkullkasta idén om Gud, betonade kardinalen. Inför människan berövas Gud på allt, men kan inte göra annat än att respektera människornas fria val. Allmaktens sanna ansikte uppenbaras så i hans Son som knäböjer inför lärjungarna för att tvätta deras fötter. I honom som, reducerad till den mest radikala maktlöshet på korset, fortsätter att älska och förlåta, utan att någonsin fördöma.

Utplåna, inte visa upp

Guds sanna allmakt är därför den totala maktlösheten på Golgata. Det krävs verkligen lite kraft för att visa upp sig, men mycket kraft för att sätta sig själv åt sidan, för att utplåna sig själv. Vilken lärdom detta är för oss som, mer eller mindre medvetet, alltid vill visa upp oss, betonade kardinalen, vilken lärdom detta är framför allt för de mäktiga på jorden! För dem bland dem som inte ens tillnärmelsevis tänker på att tjäna, utan bara på makt för maktens skull.

Triumfen som ges i det dolda är evig

Uppståndelsens triumf, definitiv och oemotståndlig, skiljer sig från kejsarnas pompa eller den heliga kyrkans triumf som man talat om i det förflutna. Uppståndelsen, fortsatte Cantalamessa, sker i hemlighet, utan vittnen. Medan hans död ses av stora folkmassor och de högsta politiska och religiösa myndigheterna, visar sig Jesus som uppstånden bara för ett fåtal lärjungar, utanför rampljuset. Efter lidandet bör man inte förvänta sig en yttre, synlig triumf. Triumfen ges i det dolda och är av oändligt mycket högre värde eftersom den är evig! Gårdagens och dagens martyrer är bevis på detta, sa kardinalen.

Kärlekens allsmäktighet

Det handlar inte om en hämnd som förödmjukar motståndarna, förklarade pater Cantalamessa vidare, eftersom den skulle vara oförenlig med kärleken som Kristus ville vittna om för människorna med sitt lidande. Hans ord på korset bekräftar detta: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila". Han som har förkastats av sina egna och dömts till döden, avslutade kardinalen, vänder sig till hela mänskligheten, på alla platser och i alla tider. Alla, ingen utesluten: de äldre, sjuka och ensamma, de som världen lämnar att dö i misär, i hunger eller under bomber, de som för sin tro på Honom eller för sin kamp för frihet tynar bort i fängelseceller, kvinnor som fallit offer för våld. Genom att avstå från den mänskliga idén om allsmäktighet bevarar han sin egen, som är kärlekens allsmäktighet.