Påvens Urbi et Orbi ”Jesus rullar bort de omöjliga stenarna"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Efter påskdagens mässa på Petersplatsen höll påven Franciskus det traditionella talet Urbi et Orbi, när påven talar till staden och världen.

Påven inledde sin påskhälsning med att notera den häpnad som kvinorna upplevde när de kom till graven i gryningen och fann att den var tom.

”Stenen, den enorma stenen, hade rullats bort. Kvinnornas förvåning är även vår förvåning: Jesu grav är öppen och den är tom! Från detta börjar allt på nytt! En ny väg leder genom den tomma graven: vägen som ingen av oss, utom Gud ensam, kunde öppna: livets väg i döden, fredens väg mitt i kriget, vägen till försoning i mitten av hat, broderskapets väg mitt i fientligheten.”

”Även idag blockerar stora stenar, tunga stenar mänsklighetens hopp”, sa påven. ”Krigets sten, stenen för humanitära kriser, stenen för kränkningar av mänskliga rättigheter, stenen för människohandel och andra stenar också. Liksom Jesu kvinnliga lärjungar frågar vi varandra: "Vem ska rulla bort stenen åt oss?" (jfr Mark 16:3).

”Jesus ensam har makten att rulla bort stenarna som blockerar vägen till livet”, betonade påven. ”Han är vägen: vägen som leder till livet, vägen till fred, försoning och broderskap. Han öppnar den mänskligt omöjliga vägen.”

Konflikter i världen

Påven Franciskus riktade uppmärksamheten i talet på en serie konfliktsituationer i världen för vilka han bad för fred och försoning.

”Mina tankar går särskilt till offren för de många konflikterna världen över, med början i Israel och Palestina och i Ukraina. Må den uppståndne Kristus öppna en väg för fred för de krigshärjade folken i dessa regioner.”

Påven vädjade särskilt för den humanitära krissituationen i Gaza: ”Jag vädjar ännu en gång”, sa han, ”om att tillgången till humanitärt bistånd ska säkerställas till Gaza, och jag uppmanar till ett snabbt frisläppande av de gisslan som beslagtogs den 7 oktober förra året och till en omedelbar vapenvila i Gazaremsan.”

Krigens offer

Särskilt nämnde påven krigets främsta offer, barnen:

”Fientligheterna får allvarliga återverkningar på civilbefolkningen, och framför allt på barnen. Hur mycket lidande ser vi inte i deras ögon! Deras blickar frågar oss: Varför? Varför all denna död? Varför all denna förstörelse? Krig är alltid en absurditet och ett nederlag!”

Påven nämnde även Syrien, Libanon, västra Balkan, Armenien och Azerbajdzjan, och bad att världssamfundet ska vara engagera sig i att stödja dialogen och skipa fred.

Politiskt ansvar

Även rohingya folket fanns i påvens tankar denna påskdag, liksom de lidande folken i Sudan och i hela regionen Sahel, på Afrikas horn, i regionen Kivu i Demokratiska republiken Kongo och i provinsen Capo Delgado i Moçambique.

Dagen då Kristus befriade oss från dödens slaveri, vädjar jag till alla som har politiskt ansvar att inte spara några ansträngningar, sa påven, och önskade att ”uppståndelsens ljus ska lysa upp våra sinnen och omvända våra hjärtan och göra oss medvetna om värdet av varje mänskligt liv, som måste välkomnas, skyddas och älskas.

Glad påsk till alla!”