Påven till möte i Bogotà: Låt oss inte sky de marginaliserade

Katarina Agorelius - Vatikanstaten 

I sitt meddelande till deltagarna i mötet med kyrkans hjälporganisationer i Latinamerika 4-8 mars i Bogotá, Colombia, reflekterar påven Franciskus Guds villkorslösa gåva.

Guds villkorslösa gåva

Påven pekar på den förväntan på resultat som åtföljer hjälpinsatser - en förväntan som står i kontrast till den evangeliska inställningen att ge utan att förvänta sig något i gengäld. Men en sådan uppfattning står i motsats till frikostighet, betonar han, som evangeliskt definieras som att ge utan att förvänta sig något tillbaka (jfr Luk 6:35).

"Hur kan man förena de två dynamiker?", frågar sig då påven, jo, genom att som en journalist fråga sig "Vem ger? Vad ger han? Var ger han? Hur ger han? När ger den? Varför ger han? I vilket syfte ger han?" 

Vem, vad, var, hur, när, varför och i vilket syfte?

Som svar på den första frågan - vem ger?, återger påven det som Skriften säger: "att det vi ger inte är något annat än det vi har fått som gåva (jfr Matt 10:8). Gud är den som ger och vi är bara förvaltare av det mottagna, därför ska vi inte förhäva oss (jfr 1 Kor 7:4), inte heller ska vi kräva en större belöning än det vi har tjänat (jfr 1 Tim 5:18), utan ödmjukt ta det ansvar som denna gåva kräver av oss (jfr Mt 25:14-30)".

Påven säger att svaret på den andra frågan, Vad ger Herren oss?, är enkelt: "Han har gett oss allt. Han har gett oss livet, skapelsen, intelligensen och viljan att vara Herrar över vårt öde, förmågan att relatera till Honom och till våra medmänniskor. Dessutom gav han sig själv till oss otaliga gånger: gjorde oss till sin avbild, kapabla att älska, gav oss bevis på sin kärlek under frälsningshistorien, i Kristi gåva på korset, i Hans närvaro i eukaristins sakrament, i den heliga Andens gåva." Om vi förlorar medvetenheten om att allt vi har och är är av Gud, betonar påven, förvränger vi Hans och vårt eget väsen. I stället för att Guds omsorgsfulla förvaltare (jfr Luk 12:42) blir vi slavar under pengar (jfr Matt 6:24) underkastade rädslan för att inte ha (v. 25) och "ger vi bort våra hjärtan till skatten i form av falsk ekonomisk trygghet, administrativ effektivitet, kontroll och ett liv utan svackor" (v. 20).

Det är sedan avgörande att se var Herren ger sig själv, betonar påven, eftersom Han öppnar dörren till en konkret väg för oss för att sedan skapelsen har Herren alltid gett sig själv till oss mitt ibland oss. "Låt oss därför inte sky de blinda, de som ligger vid vägkanten, de som är drabbade av spetälska eller elände, utan låt oss be Herren att kunna se vad som hindrar dem från att möta sina svårigheter (jfr Lk 7.5)".

Därför kan vi dra slutsatsen, skriver påven, att villkorslösheten är att efterlikna hur Jesus ger sig själv för oss, sitt folk, alltid och totalt, trots vår fattigdom. Och varför? På grund av kärleken. För att, som Pascal skulle säga, kärleken har sina egna skäl som förnuftet inte känner till, betonar påven och citerar Vägen framför andra ur 1 Korintiebrevet 13:4-7 och lägger till att kärleken inte har någon agenda, den koloniserar inte, utan blir inkarnerad, blir en av oss, en mestis, för att göra allting nytt (jfr Upp 21.5).

Så ansträngningen är inte meningslös, försäkrar påven, eftersom det finns ett mål. "Genom att ge oss själva på detta sätt imiterar vi Jesus som offrade sig själv för att frälsa oss alla. Att omfamna korset är inte ett tecken på misslyckande", betonar han, utan förenar oss med Jesu uppdrag att frambära "ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet (Luk 4:18)".

"Det är att konkret röra vid såret på den bror, den gemenskap, som har ett namn, som är av oändligt värde för Gud, att ge honom ljus, att stärka hans ben, att rena hans misär, att erbjuda honom möjligheten att svara på det kärleksprojekt som Herren har för honom, att be på sina knän att Jesus, när han når dit, kan finna tro där (jfr Lk 18:8)".

Påven Franciskus avslutar med att anförtro hjälporganisationernas arbete åt Jungfru Maria: "må hon vägleda er som hon gjorde med tjänarna vid bröllopet i Kana, så att det nya vin som Herren utlovar ska flöda över alla".