Påven om funktionshindrade: ”Ett livs värde kan inte definieras av tankar som nytta och funktion”
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Inför en kultur där personer gränslöst bortsorteras måste vi agera genom att främja inkludering. Påven gör sin vädjan i samtalet med deltagarna i plenarförsamlingen för den Påvliga Akademin för Samhällsvetenskaper med temat "Att förändra sociala bestämningsfaktorer och bygga en ny kultur för inkludering", idag den 11 april, då mötet hade sin sista sammanträdesdag på Casina Pio IV i Vatikanen.
För första gången sedan akademins grundande, för trettio år sedan, ägnas en plenarsession åt personer med funktionsnedsättning, som i många delar av världen, i de fattigaste länderna, men också i "sammanhang med större välbefinnande”, fortfarande upplever ”isolering och marginalisering i det sociala livet på grund av sitt funktionshinder”.
”Slit- och slängkulturen har inga gränser. Det finns de som förutsätter att man, utifrån utilitaristiska och funktionella kriterier, kan fastställa när ett liv har värde och är värt att leva. Denna typ av mentalitet kan leda till allvarliga kränkningar av de svagaste människornas rättigheter, till starka orättvisor och ojämlikheter där vi främst styrs av vinst, effektivitet eller framgång.”
Abort och dödshjälp
Påven talade även om en annan fara, mindre synlig, men mycket lömsk för personer med funktionsnedsättning, nämligen att "betrakta sin existens som en börda för sig själv och för sina anhöriga". Denna mentalitet, varnar påven, "förvandlar Slit- och slängkulturen till en dödskultur".
”Livets två ytterligheter: ofödda barn med funktionsnedsättning aborteras och äldre människor i slutskedet får dödshjälp. En förtäckt dödshjälp, men det är alltid dödshjälp i slutändan.”
Stöd inkludering
Påven betonade därför inkludering för att för att "bekämpa avfallskulturen", och se till att "tillhörighetens band" skapas och stärks.
”Huvudpersonerna i denna solidaritetsaktion är de som känner ansvar för allas bästa och arbetar för en ökad social rättvisa och för att ta bort de hinder av olika slag som begränsar grundläggande rättigheter och friheter.”
De fattigaste länderna
Den inkludering och de rättigheter som personer med funktionshinder som lever i de rikaste och mest utvecklade länderna åtnjuter finner man inte de fattigaste länderna, "där allt till stor del fortfarande måste uppnås".
”Regeringar måste uppmuntras och stödjas av det internationella samfundet. På samma sätt är det också nödvändigt att stödja civilsamhällets organisationer, eftersom människor utan deras omfattande stöd på många ställen skulle lämnas ensamma.”
Främja socialt deltagande
Samhällen måste sträva efter att bygga upp det som påven definierar "integrerad inkludering", vilket gör att personer med funktionshinder deltar i det sociala livet och undviker att göra dem till "passiva mottagare".
”Subsidiaritet och delaktighet är de två pelarna för effektiv integration. Och i detta ljus är det viktigt med föreningar och rörelser för personer med funktionsnedsättning som främjar socialt deltagande.”
De mest akuta utmaningarna
Påven Franciskus reflekterade över temat och sa att akademins arbete är att ta itu med några av de mest akuta och aktuella utmaningarna".
Han uppmanade slutligen till att alltid ta hänsyn till funktionshindrades värdighet och deras rätt till en "integrerad utveckling", eftersom "sårbarhet och bräcklighet hör till det mänskliga tillståndet och inte bara är specifikt för personer med funktionsnedsättning".
Franciskus tackar för Akademiens engagemang och underströk kyrkans engagemang för personer med funktionsnedsättning, precis som evangelierna berättar om Jesu möten med personer med funktionshinder.
