Påvens audiens: ”Själsstyrkan lär oss bemästra ångest och reagera"

Översättning: Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Kära bröder och systrar, god morgon!

Dagens katekes är tillägnad den tredje av kardinaldygderna, det vill säga styrka. Låt oss utgå från beskrivningen som ges av katolska kyrkans katekes: ”Själsstyrka är den moraliska dygd som garanterar fasthet och ståndaktighet när det gäller att söka det goda. Den stärker beslutsamheten att stå emot frestelser och att övervinna hinder i det moraliska livet. Kraftens dygd ger förmåga att besegra rädslan, till och med rädslan för döden, att möta prövningar och förföljelser." (nr 1808).

Passioner behöver formas och renas

Här är alltså den mest "stridbara" av dygder. Om den första av kardinaldygderna, nämligen försiktighet, förknippas framför allt med människans förnuft; och rättfärdigheten finner sin boning i viljan; kopplas denna tredje dygd är ofta av skolastiskens författare till vad de gamla kallade "hetlevrade aptiten". Den antika tanken föreställde sig inte en person utan passioner: denne skulle ha varit en sten. Och passioner är nödvändigtvis inte resterna av en synd; men de måste bildas, formas, ledas och renas med dopets vatten, eller snarare med den Helige Andes eld.

En kristen utan mod, som inte ställer sin styrka i det godas tjänst, som inte stör någon, är en onödig kristen. Jesus är inte en osynlig och aseptisk Gud, som inte känner mänskliga känslor. Tvärtom, Inför sin vän Lasarus död börjar han gråta; och hans passionerade själ lyser igenom i några av hans uttryck, som när han säger: "Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!" (Luk 12,49); och när han stod inför de som drev handeln i templet reagerade han kraftfullt (se Matt 21:12-13).

Styrkan att besegra oss själva

Men låt oss nu finna en existentiell beskrivning av denna mycket viktiga dygd som hjälper oss att bära frukt i livet. De gamla - både de grekiska filosoferna och de kristna teologerna – såg en dubbel trend i styrkan, den ena passiv, den andra aktiv.

Den första är inriktad på oss själva. Det finns inre fiender som vi måste besegra, som går under namnet ångest, oro, rädsla och skuld: alla krafter som rör sig inom oss och som i vissa situationer förlamar oss. Många kämpare dukar under innan de ens ha påbörjat utmaningen! Själsstyrkan tyrkan är en seger först och främst i oss själva. De flesta av de rädslor vi känner är orealistiska och går inte i uppfyllelse. Då är det bättre att åkalla den Helige Ande och bemöta allt med tålmodig styrka: ett problem i taget, som vi är kapabla att bekämpa, men inte ensamma! Herren är med oss, om vi litar på honom och uppriktigt söker det som är gott. Sedan kan vi i varje situation räkna med Guds försyn som fungerar som vår sköld och rustning.

Styrkan att agera mot orätt

Den andra trenden i styrkans dygd, har en mer aktiv karaktär. Förutom inre prövningar finns det yttre fiender: livets prövningar, förföljelser, svårigheter som vi inte förväntade oss och som överraskar oss. Vi kan försöka förutsäga vad som kommer att hända oss, men verkligheten består till stor del av obegripliga händelser, och i detta hav kastas vår båt ibland av vågorna. Styrkan gör oss då till motståndskraftiga sjömän, som inte blir rädda eller avskräckta.

Styrkan är en grundläggande dygd eftersom den utmanar ondskan i världen på allvar. Någon låtsas att det inte existerar, att allt är bra, att den mänskliga viljan inte låter sig förblindas, att mörka, dödliga krafter inte präglar historien. Men det räcker med att bläddra i en historiebok, eller tyvärr dagstidningarna, för att upptäcka de grymheter som vi både faller offer för och som är huvudaktörer i: krig, våld, slaveri, förtryck av de fattiga. Sår som aldrig har läkt och som fortfarande blöder.

Styrkan får oss att reagera

Styrkans dygd får oss att reagera och utropa ett bestämt "nej" till allt detta. I vårt bekväma väst, där allt är lite urvattnat, där fullkomlighetens väg har förvandlats till en enkel organisk utveckling, som inte behöver någon själslig kamp, känner vi ibland en sund nostalgi efter profeter. Men obekväma och visionära människor är mycket sällsynta. Vi behöver någon som rycker oss från den mjuka plats där vi har bosatt oss och får oss att resolut upprepa vårt "nej" till ondska och till allt som leder till likgiltighet.

Låt oss då återupptäcka Jesu styrka i evangeliet, och låt oss lära oss den från de heliga männens och kvinnornas vittnesbörd.