Audiensen. Påven: Världen behöver hoppets dygd
Katarina Agorelius – Vatikanstaten
”Hoppet är den teologala dygd genom vilken vi längtar efter himmelriket och det eviga livet – vår lycka och salighet. Genom hoppet förtröstar vi på Kristi löften och stöder oss därvid inte på våra egna krafter, utan på den helige Andes hjälp och nåd”. Vid den allmänna audiensen onsdagen den 8 maj, inledde påven Franciskus sin katekes om den teologala dygden hoppet med att citera den Katolska kyrkans katekes (1817). Påven förklarade att dessa ord leder till frågorna: "Vad kommer det att bli av mig? Vilket är resans mål? Vilket är världens öde?"
Hoppet - en Guds gåva
Om hoppet saknas riskerar alla andra dygder att falla sönder och bli till aska, sa påven. Han betonade att den kristne inte bär på ett hopp av egen förtjänst, utan tror på framtiden för att Kristus är död och uppstånden och har gett oss sin Ande – det är en gåva som kommer direkt från Gud. Men om man inte tror på Kristi uppståndelse, blir allting tomt, till och med apostlarnas predikningar.
En dygd vi ofta syndar mot
Hoppet är en dygd som vi ofta syndar mot, sa påven, genom nostalgi, melankoli och då vi upplever att glädjen är borta för alltid och glömmer att Gud är barmhärtig och större än vårt hjärta. Vi syndar mot hoppet när vi inte längre våga ta beslut.
Hopp och själsstyrka
Men världen behöver denna kristna dygd, precis som den behöver själsstyrka, förklarade den Helige fadern. Vi längtar efter fred och har tålamodet att vänta, för att dem som bär på hoppet bär på styrkan att ta sig igenom de mörkaste stunderna.
Dygden som unga bär på
Hoppet är den dygd som unga bär på tillsammans med dem som känner sig unga, fortsatte påven och hänvisade till Symeon och Hanna som tålmodigt väntade på sitt möte med Messias.
Påven avslutade: Vilken nåd det skulle vara för oss alla att efter en lång pilgrimsvandring kunna utropa: "Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel" (Luk 2:29-32).
