Påvens Angelus: Är jag fri eller fängslad av världslighet?
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
Är du fri, som Jesus, eller fängslad, av de ytliga?
Detta är frågan som påven Franciskus uppmanade alla trogna att begrunda, vid sin Angelusbön på söndagen, då han uppmanade dem att göra sig av med allt som tynger dem från att närma sig Gud.
Påven hämtade inspiration från söndagens läsning ur Markusevangeliet, som visar de olika reaktionerna på Jesus, efter att han började sin offentliga tjänst: Hans oroliga släktingar fruktade att han hade blivit galen, medan den religiösa auktoriteten anklagade honom för att agera under inflytande av en ond ande.
Tvärtom, sa påven, förkunnade Jesus och botade de sjuka med den helige Andes kraft - samma Ande som hade "gjort honom gudomligt fri", det vill säga "kapabel att älska och tjäna utan mått och beräkningar."
"Låt oss stanna upp ett ögonblick," sa påven, "för att begrunda denna Jesu frihet."
Först, sa påven, var Jesus fri i förhållande till rikedom och lämnade därför säkerheten i sin by Nasaret för att anamma ett fattigt och osäkert liv. Herren, fortsatte han, botade fritt de sjuka och alla som kom för att be om hans hjälp, "utan att någonsin be om något i gengäld."
Obekväm sanning
Påven förundrades också över hur Kristus var fri i förhållande till makt.
"Medan han kallade många att följa honom, tvingade han aldrig någon att göra det, och han sökte aldrig stöd från de mäktiga, utan ställde sig alltid på de minstas sida och lärde sina lärjungar att göra detsamma”, påminde påven.
Slutligen, sa påven, var Jesus fri i förhållande till strävan efter berömmelse och bekräftelsen, och av denna anledning tvekade Kristus aldrig att tala sanning, "även till priset av att inte bli förstådd" och "vara impopulär", "till och med att dö på korset."
Herren kunde aldrig köpas
Herren lät sig aldrig bli "skrämd, köpt eller korrumperad av något eller någon", sa påven.
Allt detta, hävdade han, visar oss att Jesus var en fri man, och han lär oss en värdefull läxa: "Om vi låter oss dras till strävan efter nöje, makt, pengar eller bekräftelse", sa påven, "bli vi slavar till dessa saker."
Men om vi, å andra sidan, "låter Guds fria kärlek fylla och utvidga våra hjärtan, och om vi låter den svämma över spontant, växer vi i frihet och sprider dess goda doft omkring oss, i våra hem, i våra familjer och i våra samhällen."
"Är jag fri?"
Därför uppmanade påven de troende att fråga sig själva: "Är jag en fri person? Eller låter jag mig fängslas av myterna om pengar, makt och framgång, och offrar min egen frid och andras? Sprider jag, i de miljöer där jag bor och arbetar, den friska luften av frihet, uppriktighet och spontanitet?"
Påven Franciskus avslutade med att be Jungfru Maria hjälpa oss att leva och älska som Jesus lärde oss, i Guds barns frihet.