Påven kommer att finna en ”stark och mångkulturell” kyrka i Papua Nya Guinea
Charlotta Smeds – Vatikanstaten
”Påve Franciskus kommer att finna en kyrka med en stark trosutövning, men i Papua Nya Guinea stil. Det här är ett mycket urfolk med mycket gamla traditioner. För dem är påvens närvaro en bekräftelse på deras resa som kyrka, som Guds folk.”
Pater Mario Abzalón Alvarado Tovar, generalsuperior för Heliga Hjärtats missionärer (MSC), har talat med Vatican News inför påvens apostoliska resa till Asien och Oceanien, som kommer att omfatta ett stopp i Papua Nya Guinea, den 6-9 september.
Missionen i Papua Nya Guinea
Fader Alvarado berättar att Jesu Hjärtas Missionärer sändes till Papua Nya Guinea under grundaren fader Jules Chevaliers livstid. De fick sitt missionsmandat i slutet av 1870-talet.
Efter ett första försök att etablera sig på ön 1881 firade missionärerna den första mässan där den 4 juli 1885 och därefter flera missioner på sydkusten, bland Roro- och Mekeo-stammarna.
”Vi har varit på Papua Nya Guinea sedan 1881, vilket markerar början på den moderna eran för kyrkan där”, sa han. ”Det hade funnits en liten närvaro många århundraden tidigare, men sedan 1881 har vi varit närvarande kontinuerligt. Vi är på sätt och vis pionjärerna bakom den kyrkliga tillväxten i Papua Nya Guinea.”
Den Guatemalafödde missionären beskriver Papua Nya Guinea som en mångkulturell värld och kyrkan där som mångfärgad, flerspråkig och multietnisk i alla avseenden.
”Det finns ett talesätt som beskriver Papua Nya Guinea”, säger fader Alvarado, som ’det oväntades land'.”
Det är ett land med en mycket gammal kultur och tradition men med ett levnadssätt som skiljer sig mycket från västvärldens.
”Påve Franciskus kommer att finna en kyrka med en stark trosutövning, men i Papua Nya Guineas stil, på öarna i Nya Guinea, på fastlandet, på höglandet och i kustområdena”, sa han. ”Det här är folk med mycket gamla traditioner. Man måste byta ut SIM-kortet i våra huvuden när vi kommer till Papua Nya Guinea.”
En mångkulturell kyrka
När det gäller den kyrkliga verklighet som påven Franciskus kommer att möta i Papua Nya Guinea, påpekade fader Alvarado att det är en kyrka med många riter och danser, som har sitt ursprung i en lantlig värld med djungel, floder, fiske och jakt.
”Missionen har en provins med mer än 115 missionärer, alla infödda, och det finns flera församlingar i Papua Nya Guineas kyrka. Det är ett mycket enkelt folk i den bemärkelsen, men mycket mångkulturellt, flerspråkigt, mångfärgat. Det är svårt att beskriva med ord, men det finns en tidsrytm där det vi säger i missionerna blir uppenbart: människorna har tiden och vi har klockorna. För dem är tiden alltid närvarande. Det är ett fantastiskt folk i Papua Nya Guinea.”
Missionsutmaningar
Bland de utmaningar som missionärerna ställdes inför under den första förkunnelsen av evangeliet var Papua Nya Guineas kultur, som var svår att förstå, inklusive sedvänjor som kannibalism, hälsoproblem, bristen på infrastruktur samt papuanernas kulturella och religiösa värld.
”I början förekom kannibalism, som nu praktiskt taget har försvunnit”, säger fader Alvarado. ”Detta var en av de första utmaningarna. Det var en tid av malaria och sjukdomar, eftersom dessa människor nästan inte hade någon kontakt med västvärlden. Den fysiska svårigheten med att inte ha några vägar, ingen infrastruktur. Den kulturella världen var också en utmaning; våra missionärer förstod till en början inte helt deras religiösa värld och praxis. Men evangeliet var närvarande, himmelrikets frön fanns alltid där, och Jesus fanns där, men med sedvänjor som till en början gjorde det svårt att förena saker och ting.”
Aktuella utmaningar för en kyrka på resa
Idag betonar fader Alvarado att det har skett betydande framsteg i Papua Nya Guinea och att det finns en stark kyrka på ön. Ön står dock inför samma utmaningar som resten av världen, t.ex. klimatförändringar, gruvdrift utan respekt för lokalsamhällena och fattigdom.
”Det finns en stor fattigdom i Papua Nya Guinea, trots att det är ett land med otroligt stora naturresurser. Många internationella företag exploaterar landet. Klimatförändringarna är mycket kännbara eftersom det är ett land som är starkt beroende av sina naturresurser. Skogsskövling och storskaliga monokulturer påverkar människorna. Gruvdriften är också en stor fråga. Kyrkan är djupt påverkad och strävar efter att stå på de svagastes och mest behövandes sida.
Dessutom är stamvärlden en utmaning för både utlänningar och kyrkan - hur man respekterar stam- eller klanstrukturer och evangeliserar inifrån, samtidigt som man respekterar och försöker läka de motsträvande värderingarna som finns inom alla sociala och kyrkliga strukturer. Det är en betydande utmaning eftersom det handlar om mycket olika världsbilder.”
Papuas första saliga och inhemska kallelser
Fader Alvarado förklarade att som ett resultat av förkunnelsen av evangeliets har kommer inhemska kallelser. Man driver nu helgonförklaringen av Papua Nya Guineas första salige, Peter ToRot, en lekmannamissionär från Heliga Hjärtats Mission som led martyrdöden på 1940-talet.
”Påve Franciskus kommer att hitta inhemska biskopar och präster”, säger han. ”Det finns allt färre utlänningar som har gjort ett fantastiskt arbete, men det finns fortfarande utmaningar. Jag är säker på att påven Franciskus kommer att känna de eftersom de är mycket tydliga i Papua Nya Guinea. Vi har Peter ToRot, Papua Nya Guineas första saligförklarade, en lekmannamissionär av det Heliga Hjärtat som led martyrdöden omkring 1945, och som folket vördar. Han blev saligförklarad 1995. Vi har skolor med inhemska religiösa kallelser, ordensfolk, stiftsfolk och engagerade lekmän. Det är inte omöjligt, men det kräver att vi ”tar av oss skorna” på en så helig mark som Papua Nya Guinea och ändrar våra egna ramar som missionärer. Vi måste gå in i kulturen och främja evangeliet inifrån. Detta är ett av påvens mest konsekventa förslag till missionärerna.”
Bön för påvens resa till Asien och Oceanien
Slutligen uppmanade fader Alvarado alla att vara öppna för andra verkligheter som Papua Nya Guinea och att be för påven Franciskus kommande apostoliska resa till Asien och Oceanien.
”Vi måste se till den andra sidan av världen, där det finns människor som lider, ursprungsbefolkningar med värderingar som vi kan lära oss av och dela med oss av”, avslutade prästen. ”Låt oss vara öppna för dessa andra delar av Oceanien, Asien och Afrika, där Guds folk vandrar. Låt oss be för påvens resa. Människorna i Papua Nya Guinea, Indonesien, Östtimor och Singapore väntar med öppna hjärtan. För dem är påven Franciskus närvaro en bekräftelse på deras resa som kyrka, som Guds folk i Papua Nya Guinea, i synnerhet. Låt oss fortsätta att vandra i synodalitet på båda sidor av jorden.”
