Påven i Jakarta: Ni är kärlekens mästare i livets olympiska spel

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Vid den indonesiska biskopskonferensens högkvarter (KWI - Konferensi Waligereja Indonesia), träffade påven Franciskus assisterade från flera olika välgörenhetsorganisationer i Indonesien.

Biskopskonferensens ordförande, biskop Antonius Subianto, inledde mötet med att beskriva det indonesiska folkets kärlek till påven som ”gränslös”, innan han presenterade honom för några av de sjuka, funktionshindrade och fattiga som samlats på KWI. Två av dem delade med sig av sina berättelser.

Mimis berättelse

Mimi var den första att berätta sin historia. Hon förlorade synen när hon var 17 år.

”Som ung katolik fann jag tröst i korsets väg”, sa hon. Jesus övergav mig inte och därför, fortsatte hon, ”är jag fast övertygad om att Gud skapade människor med unika förmågor för att berika mångfalden i vår värld, och funktionshinder är bara en av dessa unika aspekter.”

Kyrkans roll är avgörande för att säkerställa den mänskliga personens värdighet, avslutade hon, innan hon tackade påven för hans medkänsla, som, tillade hon, ”ger oss hopp”.

Andrews berättelse

Därefter talade en ung idrottare vid namn Andrew. Han har diagnostiserats med en mild autismstörning och med en mild intellektuell funktionsnedsättning.

”Mina föräldrar älskar mig villkorslöst”, sa han till påven. Han berättade stolt att han blivit uttagen som East Jakarta Contingent till de Paralympiska spelen i simning och att han, i sin önskan att bli självständig, har ”börjat en baristakurs och gitarr- och trumlektioner”.

Slutligen bad han påven att välsigna hans föräldrar och ”alla föräldrar med speciella barn över hela världen”.

Påvens ”tack”

Påven Franciskus tog sig sedan tid att uttrycka sin tacksamhet till alla närvarande och till dem som delade med sig av sina vittnesmål till honom.

Han berömde den indonesiska biskopskonferensen för att ha firat sitt 100-årsjubileum och framhöll deras betydelse som ”små lysande stjärnor” i kyrkan.

Påven tackade Mimi för att hon betonade de unika mänskliga förmågorna, som ”berikar mångfalden i vår värld”, och för att hon talar om Jesus som ”vår ledstjärna av hopp”.

Han gratulerade sedan Andrew till hans deltagande i de paralympiska spelen, innan han uppmärksammade alla närvarande som ”kärlekens mästare i livets stora olympiad”.

Som avslutning på sina korta hälsningar påminde påven Franciskus den lilla gruppen människor om att ”Herren älskar oss alla” och glömmer aldrig någon.

I denna anda avslutade påven med att framföra sina lyckönskningar till en kvinna som firade sin 87-årsdag och som var sjuk och inte kunde närvara vid evenemanget.