Påven till Luxemburgs katoliker: Evangeliets anda är trons glädje

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Torsdag eftermiddag, den 26 september, mötte påven Franciskus Luxemburgs katolska församling i Notre-Dame-katedralen. Efter körsång, välkomsttal av ärkebiskopen av Luxemburg kardinal Jean-Claude Hollerich, S.I., vittnesbörd av en ung man, vice ordföranden i stiftets pastoralråd och en representant för språkgrupper samt ett dansuppträdande på temat Laudato si' som speglade den helige Franciskus' liv, talade påven.

Han sa att besökets tema ”Att tjäna” är kopplat till hängivenheten till Maria, de lidandes tröstare, för att tröst och tjänande är två grundläggande sidor av den kärlek som Jesus ger oss då han visar den enda vägen till full glädje. Påven reflekterade över tre ord: tjänst, mission och glädje.

Tjänst

När det gäller tjänande betonade påven det brådskande i att vara mottagande.  

Jag uppmuntrar er därför att förbli trogna ert arv, den rikedom ni har, och fortsätta att göra ert land till ett vänligt hem för alla som knackar på er dörr och ber om hjälp och gästfrihet.

Påven påminde om helige Joahnnes Paulus II:s ord till landets unga, att staka ut vägen för ett Europa som inte bara består av varor och produkter, utan av värderingar, människor och hjärtan, med evangelisk förkunnelse och kärlek.

Jag betonar detta eftersom det är viktigt: ett Europa, och en värld, där evangeliet delas i förkunnelsens ord tillsammans som tecken på kärlek.

Mission

Påven kommenterade kardinalärkebiskopens ord om en utveckling av den luxemburgska kyrkan i ett sekulariserat samhälle och sa att han gillade detta uttryck: kyrkan, i ett sekulariserat samhälle, utvecklas, mognar och växer.

Den sluter sig inte inåt, ledsen, förbittrad, nej; snarare antar den utmaningen, i trohet mot de värden som alltid gäller, att återupptäcka och omvärdera evangelisationens vägar på ett nytt sätt, och mer och mer gå från en enkel pastoral omsorg till en missionerande förkunnelse - och det kräver mod.

Det viktiga är att med glädje berätta för alla om evangeliets skönhet utan proselytism, sa påven och hänvisade till dansuppträdandet som han hade uppksattat mycket. Han påminde om Benedictus XVI ord: ”Kyrkan växer inte genom proselytism utan genom att vara attraktiv”.

Det är alltså här, bortom svårigheterna, som den helige Andes levande dynamik verkar i oss! Kärleken uppmanar oss att förkunna evangeliet genom att öppna oss för andra, och utmaningen att förkunna får oss att växa som gemenskap, hjälper oss att övervinna rädslan för att gå nya vägar och uppmanar oss att tacksamt välkomna allas medverkan. Det är en vacker, hälsosam och glädjefylld dynamik som vi gör klokt i att odla inom och omkring oss.

Glädje

Vad gällde trons glädje, påminde påven om att Gud, som är människans vän, vill att vi ska vara lyckliga och enade.

Snälla ni, kyrkan skadas av dessa sorgliga, tråkiga och långsinta kristna. Nej, dessa är inte kristna. Snälla, ha glädjen i evangeliet: detta får oss att tro och växa så mycket.

Påven talade om traditionen i Luxemburg, att på pingstdagen gå en vårprocession i Echternach till minne av missionären helige Willibrord, evangelisten av dessa länder.

Hela staden strömmar ut och dansar på gator och torg, tillsammans med de många pilgrimer och besökare som strömmar dit, och processionen blir en enda stor och unik dans. Vi minns att kung David dansade inför Herren och detta är ett uttryck för trofasthet. Unga och gamla, alla dansar tillsammans mot katedralen - i år till och med i regnet, har jag hört - och vittnar entusiastiskt, till minne av den helige herden, om hur vackert det är att gå tillsammans och se oss alla som bröder och systrar runt Herrens bord. 

Trösta och tjäna efter Marias exempel

Påven Franciskus avslutade sitt tal med att påminna de troende om att det uppdrag som anförtrotts dem är vackert.

Låt oss trösta och tjäna, efter Marias exempel och med hennes hjälp.