Påven till Östtimors gudsvigda: Ni är Kristi doft

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Det är just därför att Östtimor ”ligger i utkanten” av världen som det är ”i evangeliets centrum!”

Påven Franciskus började sitt tal till de östtimoresiska biskoparna, prästerna, ordensfolket och kateketerna med att påpeka att Östtimor, trots sin marginella position i världen, är centralt för evangeliet, som ofta fokuserar på människor i utkanten.

”Vi vet att i Kristi hjärta är de 'existentiella periferierna' centrum”, sa han och tog intryck av de inledande kommentarerna från biskop Norberto do Amaral av Maliana, ordförande för den timoresiska biskopskonferensen.

Påven reflekterade sedan över deras arbete och utmaningar som de beskrivits för honom några minuter tidigare av en ordenssyster, en präst och en kateket. Han gjorde det genom att återge berättelsen om Maria från Betania som smorde Jesu fötter med en dyrbar parfym, ur Johannesevangeliet.

Denna berättelse, sa påven, säger oss att ”doften av Kristus och hans evangelium” är ”en gåva som vi måste bevara och som vi är kallade att sprida”.

Med hjälp av regionens sandelträ som metafor, uppmanade han de timoresiska biskoparna, prästerna, ordensfolket och kateketerna att återvända till kärnan i sin tro och se uppdraget att vara ”Kristi doft” i Östtimor.

”Som Maria från Betania ... måste även vi vårda den kärlek som Herren har smort oss med, så att den inte bleknar och förlorar sin doft”.

Bevara evangeliets doft och rena kulturen

Påven Franciskus påminde dem om att denna doft inte är för deras personliga bruk utan ”för att smörja Kristi fötter, förkunna evangeliet och tjäna de fattiga” och han uppmanade dem att vara vaksamma mot ”ljummen andlig medelmåttighet”, som ”alltid lurar”.

Han betonade vidare behovet av att kontinuerligt öka kunskapen om den kristna läran och tron för att hjälpa till att ”rena” kulturen från ”ålderdomliga och ibland vidskepliga sedvänjor och traditioner” som kan stå i konflikt med den kristna läran.

Å andra sidan uppmuntrade påven dem att värdesätta vissa ”vackra” aspekter av sin kultur, såsom tron på återuppståndelsen och respekten för de dödas själar.

”Varje kultur och social grupp behöver rening och tillväxt” (Evangeli Gaudium, 69)”

Sprida evangeliet

Påven Franciskus fortsatte med att uppmuntra prästerskapet och pastoralvårdare i Östtimor att ”sprida doften” av evangeliet med iver och mod och att anamma en dynamisk, missionerande anda. Han använde bilden av Maria som bryter alabasterkrukan för att smörja Jesus och bilden av en ”kyrka i rörelse”, som syster Rosa nämnde i sitt vittnesmål.  ”Evangelisation”, sa han, ’sker när vi har modet att ’bryta upp’ krukan som innehåller doften, bryta upp det ’skal' som ofta stänger oss inne” bara för att tjäna ”våra personliga behov”.

Påven betonade därför behovet av ”en förnyad impuls” till evangeliseringen i landet, ”som har rötter i en lång kristen historia”, så att evangeliets doft också kan främja försoning, fred, medlidande och rättvisa efter att landet har lidit av åratal av krig.

En förnyad evangeliserande ”impuls” för att bekämpa våld och fattigdom

Evangeliets doft, insisterade han, är medkänslans doft, ”som kommer att hjälpa de fattiga att komma på fötter igen” och den måste spridas för att bekämpa de sociala missförhållanden som påverkar det östtimoresiska samhället, som våld, alkoholism och bristande respekt för kvinnor.

Därför behöver Östtimor ”passionerade, utbildade och kreativa” präster, gudsvigda och kateketer.

Präster måste vara ett tecken på Guds barmhärtighet

Med särskild hänvisning till prästerna uppmanade påven Franciskus dem att förbli ödmjuka och att inte utnyttja sin roll för personlig vinning eller social prestige:  ”Ni ska alltid välsigna och trösta; alltid vara en medkännande tjänare och ett tecken på Guds barmhärtighet”, sa han.

Påven Franciskus avslutade sitt tal med fader Sanchos ord, som i sitt vittnesmål påminde åhörarna om att ”Gud vet hur han ska ta hand om dem som han har kallat och sänt ut på sitt uppdrag”.