Mod, skönhet och hopp - påven till Papua Nya Guineas biskopar, präster och ordensfolk

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Den första mötesdagen under påven Franciskus apostoliska besök i Papua Nya Guinea, lördagen den 7 september, avslutades med ett möte med landets och Salomonöarnas biskopar, präster, diakoner, gudsvigda, seminarister och kateketer i helgedomen tillägnad Maria, de kristnas hjälp i huvudstaden Port Moresby.

Av Papua Nya Guineas 8,2 miljoner invånare är 31 % katoliker, 64% protestanter och 3,3% tillhör traditionella folkreligioner.

I sitt tal uttryckte påven stor glädje över att detta möte hölls i stiftets helgedom tillägnad Maria, de kristnas hjälp, som är ett centrum för spridning av evangeliet, för utbildning och välgörenhet och en referenspunkt för många. Utifrån vittnesbörd från en ordenssyster, präst och kateket reflekterade han över tre aspekter av den kristna vandringen och missionen i landet: modet att komma igång, det fina i att vara här och hoppet att växa.

Modet att komma igång

Påven talade om modet att komma igång hos missionärerna som kom till Papua Nya Guinea under mitten av 1800-talet och deras mod att fortsätta trots stora svårigheter.

Men de gav inte upp: med stor tro och apostolisk iver fortsatte de att förkunna evangeliet och tjäna sina bröder och systrar och de började om många gånger där de hade misslyckats, med många uppoffringar.

Förvaltare av Guds nåd

Påven sa att helgedomens kyrkfönster påminner om helgonen och de saliga, män och kvinnor från hela världen som är knutna till kyrkan i detta land: Pietro Chanel, Oceaniens protomartyr, Giovanni Mazzucconi och Pietro To Rot, martyrer i Nya Guinea, samt Moder Teresa av Calcutta, Johannes Paulus II, Mary McKillop, Maria Goretti, Laura Vicuña, Zeffirino Namuncurà, Frans av Sales, Giovanni Bosco och Maria Domenica Mazzarello.

De alla är bröder och systrar som på olika sätt och vid olika tidpunkter, genom att påbörja och återuppta arbeten och resor många gånger, har bidragit till att föra ut evangeliet bland er, med en mångfärgad rikedom av karismer, besjälade av samma Ande och samma Kristi kärlek. Det är tack vare dem, deras ”avresor” och ”nystarter”, som vi är här och som vi i dag, trots de utmaningar som inte saknas, fortsätter att gå framåt, utan rädsla, i vetskap om att vi inte är ensamma - det är Herren som verkar, i oss och med oss, och som gör oss, liksom dem, till förvaltare av Guds nåd.

Vänd er till landets periferi

Påven rekommenderade sedan sina åhörare att vända sig till landets periferi, de mest utsatta befolkningsgrupperna i städerna och dem som bor i de mest avlägsna och övergivna områdena, där det ibland saknas det nödvändigaste, Han påminde om att dessa marginaliseras och skadas, både moraliskt och fysiskt, av fördomar och vidskepelse, och ibland till den grad att de riskerar sina liv.

Dessa bröder och systrar vill kyrkan stå särskilt nära, för i dem är Jesus närvarande på ett särskilt sätt, och där Han är, vår ledare, där är också vi, hans lemmar, som tillhör samma kropp.

Det fina i att vara här

Den andra aspekten av den kristna vandringen i landet sa påven är det fina i att vara här. Påven hänvisade till snäckor som man har smyckat kyrkan med, som är ett tecken på välgång.

De påminner oss om att den vackraste skatten i Faderns ögon här är vi, samlade kring Jesus, under Marias mantel, andligt förenade med alla de bröder och systrar som Herren har anförtrott oss och som inte kan vara här, uppfyllda av önskan att hela världen ska känna till evangeliet och dela dess styrka och ljus med oss.

Lojalitet och kärlek

Påven sa att det inte finns någon särskild teknik för att beskriva en entusiasm för missionen för de unga, men att det handlar om att vårda och dela med oss av glädjen i att vara kyrka, vara mottagande, på ett synodalt sätt tjäna varandra och förkunna evangeliet.

Det fina i att vara här upplevs inte så mycket vid stora evenemang och framgångar, utan snarare i den lojalitet och kärlek som vi varje dag strävar efter att växa tillsammans i.

Hoppet att växa

Vad gällde den tredje aspekten, hoppet att växa, hänvisade påven till en bildkatekes i helgedomens kyrka av patriarkerna Abraham, Isak och Moses på Röda havet, som han sa blev fruktbara genom tron och som för sin tro fick talrika ättlingar som gåva.

Detta är ett viktigt tecken, eftersom det också uppmuntrar oss idag att ha förtroende för fruktbarheten i vårt apostolat och fortsätta att så små frön av de goda i världens fåror … Därför fortsätter vi att evangelisera, tålmodigt, utan att tappa modet på grund av svårigheter och missförstånd, även när dessa uppstår där vi minst av allt vill stöta på dem: i familjen till exempel.

Tacksägelse

Påven uppmanade till tacksägelse för hur evangeliet slår rot och sprids i Papua Nya Guinea och Salomonöarna.

Fortsätt ert uppdrag som vittnen om mod, skönhet och hopp! Jag tackar er för vad ni gör, jag välsignar er alla av hela hjärtat och jag ber er, snälla, glöm inte att be för mig.