Påvens interreligiösa möte i Indonesien: ”Fördjupa och värna om vänskapsbanden”

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

“Jag är glad över att vara här, i Asiens största moské, tillsammans med er alla.” Så inledde påven Franciskus sitt tal på torsdagen i Jakarta då han besökte stadens moské Istiqlal som rymmer 120 000 personer och var färdigbyggd 1994. Namnet Istiqlal som betyder självständighet, valdes för att betona landets kamp för självständighet. Tornet är 66,66 meter högt för att påminna om koranens 6666 verser.

Storimamen tog emot påven vid ingången till moskén och tillsammans gick de till den gångtunnel som förenar moskén och den katolska katedralen på andra sidan vägen och som har fått namnet ”Vänskapens tunnel” för att understryka landets vilja att främja vänskap och respekt de två religionerna emellan, och den är tänkt att vara en plats för dialog och möten.

Vid Vänskapens tunnel sa påven:

”När vi tänker på en tunnel föreställer vi oss en mörk väg som, särskilt om vi är ensamma, kan vara skrämmande. Här är det dock annorlunda, eftersom allt är upplyst. Det som lyser upp den är ni, med er vänskap, den harmoni ni odlar, det stöd ni ger varandra och med er gemensamma vandring som leder er, i slutet av vägen, till det fulla ljuset.”

…”Till de många tecknen på hot, i de mörka tiderna, ställer vi broderskapets tecken som, genom att välkomna den andre och respektera hans identitet, uppmanar till en gemensam väg, gjord i vänskap, som leder mot ljuset.”

…”Jag höjer min bön till Gud, allas Skapare, att han må välsigna alla dem som kommer att passera genom denna tunnel i en anda av vänskap, harmoni och broderskap.”

Under det interreligösa mötet i moskén, talade påven om hur viktigt det är att troende känner kallelsen att odla dialog, ömsesidig respekt och harmonisk samexistens mellan religioner, som motvikt mot tendenser till slutenhet och konfrontation.

Han påpekade att mosken och den katolska katedralen är byggda inte bara vara ”framför” varandra, utan också ”anslutna” till varandra, med gångtunneln som möjliggör ”ett verkligt tillfälle att ”upptäcka och förmedla ’mystiken’ i att leva tillsammans och att mötas. Jag uppmuntrar er att fortsätta på denna väg: att vi alla, tillsammans, som var och en odlar vår egen andlighet och utövar vår egen religion, kan vandra i sökandet efter Gud och bidra till att bygga öppna samhällen, grundade på ömsesidig respekt och ömsesidig kärlek.”Detta för att ”utrota fundamentalism och extremism, som alltid är farliga och aldrig kan rättfärdigas”.

Påven påminde om att vänskap inte är formell artighet, och för att odla vänskapen gav han två råd. Att alltid se djupet och att värna om banden.

Att se djupt

”Bara om vi ser djupt kan man finna det som förenar bortom olikheterna”, sa påven och betonade att ”bortom religionernas synliga aspekter - riterna, sederna och det traditionella arv som måste skyddas och respekteras, kan man finna det som ligger ”under” - rötterna till vårt andliga sökande: ”Sökandet efter ett möte med det gudomliga, törsten efter det oändliga som den Högste har placerat i vårt hjärta, sökandet efter en större glädje och ett liv som är starkare än varje död, som ger kraft åt livets resa och driver oss att komma ut ur vårt ego för att möta Gud.”

Där, ”i djupet av vår längtan efter fullhet som bor i våra hjärtan, upptäcker vi att vi alla är bröder, alla pilgrimer, alla på väg till Gud, bortom det som skiljer oss åt.”

Värna om banden

Påven Franciskus andra råd är att värna om banden. Han hänvisade till gångtunneln som ”byggdes från den ena sidan till den andra för att skapa en länk mellan två olika och avlägsna platser. Det är detta som gångtunneln gör: den förbinder, det vill säga den skapar ett band.”

Påven betonade att interreligiösa möten inte handlar så mycket om att ”till varje pris söka en gemensam grund mellan olika läror och trosuttryck. I själva verket kan det hända att ett sådant förhållningssätt leder till att vi splittras, eftersom lärorna och dogmerna i trossamfund är olika.”

Därför menade påven att ”det som verkligen för oss närmare varandra är att skapa band mellan olikheterna, att odla vänskapsband”:

”Relationer där var och en är öppen för den andra, där vi förbinder oss att söka sanningen tillsammans och lära av den andres tradition, att möta varandras mänskliga och andliga behov. De är band som gör det möjligt för oss att arbeta tillsammans, att vandra tillsammans i strävan efter ett mål, i försvaret av mänsklig värdighet, i kampen mot fattigdom, i främjandet av fred. Enhet uppstår i personliga vänskapsband, i ömsesidig respekt, i det ömsesidiga försvaret av andras utrymmen och idéer. Må ni alltid värna om detta!”

Undertecknandet av deklaration

Påven nämnde deklarationen som de båda just hade undertecknat och sa att den är ett uttryck för att vilja ”främja religiös harmoni för mänsklighetens bästa”. Deklarationen är inspirerad av den om mänskligt broderskap som påven undertecknade tillsammans med storimamen av Al-Azhar Ahmad Al-Tayyeb, i Abu Dhabi 2019.

”Dramatiska kriser hotar mänsklighetens framtid, i synnerhet krig och konflikter, som tyvärr också underblåses av religiös instrumentalisering, men också miljökrisen, som har blivit ett hinder för folkens tillväxt och samexistens. Och inför detta scenario är det viktigt att de värderingar som är gemensamma för alla religiösa traditioner främjas och stärks, vilket hjälper samhället att ”besegra våldets och likgiltighetens kultur” (Istiqlal Joint Declaration) och att främja försoning och fred.”

Avslutningsvis tackade påven för mottagandet: ”Tack för era vänliga leenden, som alltid lyser i era ansikten och som är ett tecken på er skönhet och inre öppenhet. Må Gud ge er denna gåva. Med hans hjälp och välsignelse går vi vidare, Bhinneka Tunggal Ika, förenade i mångfald.”