Botgöringsvaka inför synodens början. Påven: Låt oss be om förlåtelse
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
”Vi ber om förlåtelse i skam... ” för sexuella övergrepp, maktmissbruk, samvetsmissbruk; för krig, kolonialism och exploatering; för likgiltighet inför migranter; för underlåtenhet att erkänna varje människolivs värdighet; för att ha gjort kvinnor stumma och underordnade eller utnyttjade, särskilt i det gudvigda livet; för övergivande av fångar och dödsstraff; för hopp som tagits ifrån de unga och för läran som använts som en anledning till omänsklig behandling; för att ha gett efter för fåfängans lockelse; för auktoritet som förvandlats till makt.
Påven Franciskus ledde botgöringsvakan i Peterskyrkan tisdagen den 1 oktober 2024 som avslutning på den två dagar långa reträtt som synodens medlemmar har deltagit i inför en ytterligare fas i biskopssynodens sextonde ordinarie generalförsamling om synodalitet, som inleddes 2021. Denna fas, som pågår framt till den 27 oktober, öppnas med högtidlig mässa på Petersplatsen idag, onsdag förmiddag den 2 oktober. Förutom biskopssynodens medlemmar och deltagare var 2500 troende närvarande vid vakan.
Böner om förlåtelse
Under vakan läste sju kardinaler - Gracias, Czerny, O'Malley, Farrell, López Romero, Fernández, Schönborn - upp böner om förlåtelse för sår som kyrkan har orsakat. Att påven ledde vakan är en nyhet och det är även påven som hade skrivit böneintentionerna. Han förklarade vid slutet vakan att det är nödvändigt att "kalla våra största synder vid namn. För att vi döljer dem eller uttalar dem med alltför artiga ord."
Tre personer som personligen har drabbats av de sår som orsakats av övergrepp, krig och likgiltighet inför migrationens drama - tre överlevare: av en prästs våld, av ett skeppsbrott, av bomber i Syrien - gav skakande vittnesbörder. Därefter talade påven.
Kyrkan är relationsbaserad
Synden är ett sår i relationerna med Gud och medmänniskorna, betonade påven i sin reflektion och förklarade att ingen räddas ensam, precis som en persons synd får effekter på många.
Kyrkan är till sitt väsen en kyrka av tro och förkunnelse som alltid är relationsbaserad, och det är bara genom att läka sjuka relationer som vi kan bli en synodal kyrka. Hur skulle vi kunna vara trovärdiga i uppdraget om vi inte erkänner våra misstag och böjer oss för att läka de sår som vi har orsakat genom våra synder?
Ånger
Med utgångspunkt från evangelieläsningen, med Jesu liknelse om den stolta farisén och den ångerfulla tullindrivaren, uppmanade påven de församlade att tänka över hur ofta vi i kyrkan har agerat som den förre. Hur många gånger, sa han, har inte vi själva tagit oss rätten att ta hela utrymmet, med ord, omdömen och titlar? Påven konstaterade att de idag är ångerfulla som tullindrivaren.
Vi är alla som publikanen idag, våra ögon är nedslagna och vi skäms över våra synder. Liksom han går vi bakom och frigör det utrymme som upptas av inbilskhet, hyckleri och stolthet. Och det gör även vi biskopar, präster, vigda män och kvinnor.... Vi skulle inte kunna åkalla Guds namn utan att be om förlåtelse från våra bröder och systrar, från jorden och alla varelser.”
Ta ansvar
I morgon inleds en ny fas av synoden, sa påven.
Och hur skulle vi kunna vara en synodal kyrka utan försoning? ... Inför ondskan och det oskyldiga lidandet frågar vi: Var är du Herre? Men frågan måste ställas till oss, och vi måste fråga oss själva vilket ansvar vi har när vi inte lyckas stoppa det onda med det goda. Vi kan inte förvänta oss att lösa konflikter genom att underblåsa våld som blir mer och mer avskyvärt, att återlösa oss själva genom att orsaka smärta, att rädda oss själva genom andras död. Hur kan vi sträva efter en lycka som betalas med priset av våra bröders och systrars olycka?
Bikten
Bikten är ett tillfälle att återupprätta förtroendet för kyrkan, betonade påven:
Ett förtroende som krossats av våra fel och synder, och att börja läka de sår som aldrig slutar blöda och bryta ’ondskans bojor’.
Bön
Påven tystnade och församlingen följde honom och ställde sig upp med böjda huvuden. Påven bad:
Hjälp oss att återställa ditt ansikte som vi har vanställt genom vår otrohet. Vi ber om förlåtelse, känner skam, för dem som har sårats av våra synder. Vi ber alla om förlåtelse, vi är alla syndare, men vi har alla hopp i din kärlek Herre.
