Påven till Roms stift: Lägg större vikt vid kyrkans sociala tänkande
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
I närvaro av civila och kyrkliga myndigheter i Roms stift uppmanade påven Franciskus på fredagskvällen, den 25 oktober, samhället att gå samman för att reparera tårarna i det romerska samhällets väv.
Mötet, som hölls i Lateranbasilikan med titeln "Reparera tårarna bortom ojämlikhet", inleddes med en bön till den Helige Ande, följt av en introduktion av den tillträdande kardinalen Baldassarre Reina, påvens vikarie i Roms stift. Refrängen "Gör oss till ett" ljöd i hela basilikan och symboliserade både kulmen på en lång resa som började i stadens utkanter och inledningen av en ny fas - en fas som syftar till att "föra kyrkan bort från tröghet och mot att läka de många splittringarna i stadens samhälle".
Politiska och religösa ledare samt företrädare för civilsamhället
Närvarande var bland andra Roms borgmästare, företrädare för region Lazio samt företrädare för Sant'Egidio-kommuniteten. Balnd de inbjudna sågs monsignor Khajag Barsamian, representant för den armenisk-apostoliska kyrkan i Rom, Ian Ernest, chef för det anglikanska centret i Rom, den ortodoxa världen med metropolit Polycarp, fader Militaru, från det rumänsk-ortodoxa stiftet i Italien, Archimandrite Symeon Katsinas, grekisk-ortodox; och Rami Alkabalan, från Syriens patriarkat i Antiokia vid Heliga stolen, Abdellah Redouane, från Italiens islamiska kulturcentrum - Roms stora moské.
Vittnesbörd
Ordets liturgi inleddes med läsning ur profeten Jesaja och psalm 34 om Guds närhet till de betryckta och behövande som följdes av läsning ur Lukasevangeliet som förkunnade "Herrens nådeår". En gymnasieelev, en advokat och volontär i Roms utkanter och från journalisten Marco Damilano gav vittnesbörd. "En splittrad stad kan inte bestå", sa Damilano och sammanfattade allvaret i Roms sociala utmaningar. Giustino Trincia, chef för Caritas Rom, presenterade sedan en rapport som sammanfattade stiftets resa fram till detta möte. Han överlämnade den till stadens myndigheter och sa: ”Det här är inte ett lätt ansvar.”
Påven Franciskus bemötte sedan, i sitt tal, vittnesbörden och uppmanade till att föra ut den glada nyheten till de fattiga, reparera såren i den sociala strukturen och att så frön av hopp.
De fattiga är Kristi kött och blod
Påven Franciskus uttryckte sin smärta över de många djupa sår som fortsätter att drabba staden Rom:
Att veta att det finns människor som lever på gatan, unga personer som inte kan hitta arbete eller bostad, sjuka och äldre som inte får vård, ungdomar som faller in i missbruk och andra ”moderna” beroenden, individer som präglas av psykisk ångest och lever i övergivenhet eller förtvivlan - detta kan inte bara förbli statistik. Det här är våra bröders och systrars ansikten och berättelser, och de måste beröra oss och utmana oss: vad kan vi göra? Ser vi i dessa sårade människors berättelser den lidande Kristi ansikte? Är vi tillräckligt medvetna om problemet för att ta ansvar för det? Vad kan vi göra tillsammans?
Fattigdom, en kyrklig nödsituation
Påven Franciskus talade om fattigdom och påminde de troende om att ”de fattiga är Kristi kött” och att Jesus inte erbjuder ”en magisk lösning”. Vad som krävs, menade påven, är helt enkelt att föra ut evangeliets budskap. ”De fattiga”, betonade han, ”kan inte reduceras till siffror, problem eller, ännu värre, till något som ska skrotas.” Påven påminde församlingen om att han är tacksam för det ofta dolda arbete som utförs av dem som tjänar de mest utsatta:
Vi måste se frågan om fattigdom som en brådskande kyrklig fråga, en fråga som blir ett åtagande och ett ansvar för alla, alltid. [...] Låt oss vara hos de fattiga och bli ett tecken på Guds ömhet för dem!
Var modiga i välgörenheten
Påven uppmanade de troende att inte vara passiva inför Roms många motsägelser. Han uppmanade till ett proaktivt engagemang och uppmuntrade de troende att upprätta en kontinuerlig dialog med institutioner och föreningar, att visa mod i sin välgörenhet och att övervinna ”likgiltighetens virus” med ”dialogens tålamod, utan fördomar”.
Det skulle vara underbart om kvällens sammankomst resulterade i några konkreta, mätbara åtaganden, inriktade på gemensamma ansträngningar för att hjälpa oss att övervinna ojämlikheter. Men tills dess ber jag er att i er vanliga själavård och undervisning lägga större vikt vid kyrkans sociallära. Det är viktigt att forma medvetandet i kyrkans sociallära, så att evangeliet kan översättas till dagens olika situationer och göra oss till vittnen om rättvisa, fred och broderskap.
Konkreta gärningar som ger hopp
Med det kommande jubileet i åtanke, uppmanade påven de troende att inte ge efter för en uppgivenhet. Han påminde om personer som don Luigi Di Liegro, som sådde de första fröna till ett aktivt volontärarbete i Rom, tillsammans med de många lekmän som har följt i hans fotspår.
”Vi måste bara tro på det”, sa påven Franciskus och citerade poeten Charles Péguy, som beskrev hoppet som en liten flicka: ”...en liten flicka från ingenting, och ändå är det hon som överbryggar världar". (Ur poemet La petite fille Espérance).
Jag vill rikta en stark vädjan till er alla att utföra konkreta arbeten för hoppet. Mångfalden av sociala problem som vi har undersökt och presenterat i kväll kan verka överväldigande, så till den grad att vi kanske säger: ” Vi kan inte göra någonting”.