Påven: Kyrkan är ett fältsjukhus

Vatican News

”Tack för ert vittnesbörd om det kristna livet; fortsätt att sprida hopp, barmhärtighet och kärlek till andra, så att de som är övertygade om sanningen i detta kan ansluta sig till ert arbete i de fattigas tjänst...”

Påven Franciskus framförde dessa ord till deltagarna som han på måndagen tog emot i Vatikanen från det tredje mötet med Iglesias Hospital de Campaña (”Fältsjukhuskyrkor”), som äger rum i Rom och är ett initiativ från den spanska organisationen Mensajeros de la Paz.

Mötet har sitt ursprung i Spanien och motiveras av påvens upprepade uppmaning till kyrkan att vara ett ”fältsjukhus” som hjälper de lidande och marginaliserade med kärlek, barmhärtighet och välgörenhet.

I sitt tal till delegationen berömde påven dem för deras arbete i kyrkan till förmån för de fattigaste och mest marginaliserade, särskilt inom tre områden: att förkunna Kristus, att reparera ojämlikheter och att så hopp.

”Med hjälp av den Helige Andes nåd”, sa han, ”strävar ni efter att göra kyrkan till ett fältsjukhus, som främjar dessa tre principer.”

Påven påminde också på ett särskilt sätt om vikten av att ta hand om de små, de äldre och de som lider eller tvingas fly från krig.

Han mindes t.ex. ukrainska barn som lider och beklagar att de har förlorat förmågan att le.

Vittnesbörd

Genom att vittna om välkomnande och genom gester mer än ord, sa påven, ”uppmuntrar jag er att fortsätta att i var och en av dem, som är sårbara, se Kristi ansikte”.

”På detta sätt”, sa han, ”förkunnar ni Kristus som den som alltid är närvarande och som den som först gjorde sig själv fattig genom att ta ifrån sig allt.”

Reparera ojämlikheter

Påven berömde därefter deras insatser att ”reparera ojämlikheter”.

”Genom ert apostolat fördömer ni de ibland stora ojämlikheten mellan rika och fattiga i samhället, som inte är vad Gud vill för mänskligheten’ och understryker ’att dessa måste lösas på ett rättvist sätt’.

Endast genom att ta itu med dessa ojämlikheter, betonade påven Franciskus, kan den sociala väven återställas.

”Ingen”, vädjade han, ”kan förbli likgiltig inför andras lidande.”

Så hopp

Slutligen sa påven att det är nödvändigt att så hopp, ”för varje person som ni välkomnar”, oavsett om de är hemlösa, flyktingar, del av en utsatt familj, krigsoffer eller marginaliserade av någon annan anledning.

”Om våra bröder och systrar ofta känner sig överväldigade av en situation som kan verka som en 'återvändsgränd'”, uppmanade påven till att påminna dem om ’att det kristna hoppet är större än någon situation, eftersom det är grundat i Gud och inte i människan’.

I sitt arbete för kyrkan uppmanade påven dem att ”aldrig upphöra att upptäcka att det alltid är ett privilegium att ta hand om de mest utsatta, eftersom himmelriket är deras”. Han uppmanade dem också att, ”varje gång vi har möjlighet att närma oss dem och erbjuda vår hjälp”, inse att ”det är en möjlighet att röra vid Kristi kött”.