Påven: Kyrkan måste, precis som i sina tidiga dagar, förkunna evangeliet

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Vid den allmänna audiensen på Petersplatsen onsdagen den 13 november fortsatte påven sina rad katekeser om den helige Anden och reflekterade över mariansk fromhet.

Bland de olika medel genom vilka den helige Anden utför sitt heliggörande verk i kyrkan - Guds ord, sakramenten, bönen - finns det ett som är särskilt viktigt, och det är den marianska fromheten … Vår Fru får oss att se Jesus. Hon öppnar dörrar för oss, alltid! Vår Fru är den moder som leder oss vid handen till Jesus. Vår Fru hänvisar aldrig till sig själv: Vår Fru hänvisar till Jesus. Och detta är mariansk fromhet: till Jesus genom Jungfru Maria.

Maria, den första lärjungen

Påven påminde om att Paulus liknar den kristna gemenskapen vid «ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod» (2 Kor 3:3).

Maria, som är den första lärjungen och kyrkans gestalt, är också ett brev skrivet med den levande Gudens Ande. Just därför kan hon bli ”känd och läst av alla människor” (2 Kor 3:2), även av dem som inte kan läsa teologiska böcker, av de ”små” som Jesus säger att Rikets hemligheter, som är dolda för de lärda, skall uppenbaras för (jfr Matt 11:25).

Guds Moders "ja"

Genom sitt ”ja” till ängeln blir Guds moder ett redskap för den helige Anden i sitt heliggörande verk, sa påven.

Mitt i det oändliga överflödet av ord som sägs och skrivs om Gud, kyrkan och heligheten (som mycket få, om ens någon, kan läsa och förstå i sin helhet) föreslår hon bara två ord som alla, även de enklaste, kan uttala vid varje tillfälle: ecce och fiat [dixit autem Maria ecce ancilla Domini fiat mihi secundum verbum tuum et discessit ab illa angelus. Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt]- ”Här är jag” och ”må det ske med mig” ... med sitt exempel och sin förbön uppmanar hon oss att också säga ”ja” till Honom, varje gång vi står inför lydnad och prövningar.

Samlas kring Jesu mor

Genom historien och i synnerhet idag, sa påven, befinner sig kyrkan i samma situation som den kristna gemenskapen befann sig i efter Jesu himmelsfärd och måste därför förkunna evangeliet för alla nationer, men den väntar på ”kraften från höjden” för att kunna göra det.

Och låt oss inte glömma att i det ögonblicket, som vi läser i Apostlagärningarna, samlades lärjungarna kring ”Maria, Jesu mor” (Apg 1:14). 

Även andra kvinnor var där, lade påven till, men hennes närvaro är annorlunda och unik bland dem alla.

Mellan henne och den helige Anden finns ett unikt och evigt oförstörbart band som är själva Kristi person, ”avlad av den helige Ande och född av jungfru Maria”, som vi säger i trosbekännelsen. Evangelisten Lukas betonar medvetet överensstämmelsen mellan den Helige Andens ankomst till Maria vid bebådelsen och hans ankomst till lärjungarna vid pingsten, och använder några identiska uttryck i båda fallen.

Marias unika relation till Treenigheten

Helige Franciskus av Assisi kallar Jungfru Maria i en av sina böner för ”dotter och tjänarinna, vår Allraheligaste Herres Jesu Kristi Moder, den helige Andes brud”, påpekade påven och sa att enklare sätt att uttrycka Marias unika relation till Treenigheten inte finns.

Som alla bilder bör denna bild av ”den helige Andes brud” tas för den vackra sanning den innehåller.

Hon är bruden, men först och främst den helige Andes lärjunge. Brud och lärjunge... Låt oss lära oss av henne att vara lyhörda för Andens inspirationer, särskilt när han föreslår att vi ska skynda iväg och hjälpa någon i nöd, som hon gjorde omedelbart efter att ängeln lämnat henne (jfr Luk 1:39).