Påven på de Fattigas Världsdag: Varje medlidande gest är ett tecken på hopp

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påve Franciskus reflekterade över de apokalyptiska bilderna i dagens läsning ur Markusevangeliet och inledde sin predikan  på Världsdagen för de Fattiga söndagen den 17 november med att erkänna vår tids djupa känslor av ångest. Texten lyder ”solen kommer att förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas.” (Mark 13,24-25). Påven varnade för att det i en värld där sociala medier förstärker rädslor och osäkerhet är lätt att duka under för förtvivlan. Att resignera på detta sätt kan i sin tur leda till att vi berövas förmågan att se Guds hand i arbete, vilket kan förvandla vår tro till vad påven Franciskus beskrev som ”en förlamad hängivenhet”, som varken rör eller inspirerar till meningsfull välgörenhet.

Men, fortsatte påven, det är just i mörkret som Gud kommer nära, för ”just när allt verkar kollapsa kommer Gud, och samlar oss för att rädda oss”. Jesus, genom sin död och uppståndelse, förvandlade det mörkaste ögonblicket i mänsklighetens historia till frälsningens gryning, förklarade påven.

Tecken på hopp mitt i förtvivlan

Påven Franciskus hänvisade sedan till bilden av fikonträdet som slår ut på våren. Med detta i åtanke uppmanade han de troende att leta efter tecken på hopp, även i den hårdaste av verkligheter. Herrens närvaro bland de fattiga och lidande, fortsatte han, påminner oss om att ”där det bara verkar finnas orättvisa, smärta och fattigdom, kommer Herren nära för att befria oss”.

Kristi lärjungars uppgift, förklarade påven Franciskus, är att göra detta hopp synligt. Genom handlingar som bygger på rättvisa, solidaritet och välgörenhet kan vi alla vara ”tecken på Herrens närvaro” och visa att han är nära alla dem som lider.

En inbjudan till handling

När påven Franciskus avslutade sin predikan påminde han de troende om att förändring börjar med små, dagliga handlingar. Oavsett om det handlar om hur vi lever, hur vi tar hand om vår miljö eller hur vi delar med oss av våra resurser, kan varje handling driven av medlidande vara ett tecken på hopp. ”Och jag säger detta till kyrkan, jag säger det till regeringarna, jag säger det till de internationella organisationerna, jag säger det till var och en: snälla”, avslutade påven, ’låt oss inte glömma de fattiga’.