Påven: Askan ”leder oss tillbaka till verkligheten”

Vatican News

Askan ”återupplivar i oss minnet av vad vi är”, men också ”hoppet om vad vi kommer att bli”.

Så inledde påven Franciskus sin predikan, som lästes upp i årets askonsdagsliturgi, i S:ta Sabinabasilikan i Rom.

Eftersom påven för närvarande befinner sig på sjukhus för behandling av en bilateral lunginflammation lästes hans predikan upp av kardinal Angelo De Donatis, ansvarig för det Apostilska Penitentiariet.

I ett spontant tal innan han läste upp predikan uppmanade kardinal De Donatis de närvarande att lyssna till påven Franciskus ord och sa: ”Vi känner oss djupt förenade med honom i detta ögonblick och vi tackar honom för att han offrar sin bön och sina lidanden för hela kyrkans och hela världens bästa”.

Människans bräcklighet

Påven börjar i sin predikan med att fokusera på de sätt som askan påminner oss om djupare realiteter om oss själva.

”Vi böjer våra huvuden för att ta emot askan som för att se på oss själva, för att se in i oss själva. Askan hjälper oss att påminna oss om att våra liv är bräckliga och obetydliga: vi är jord, av jord är vi och av jord ska vi åter bli.”

Denna bräcklighet tar sig många uttryck, skriver påven: trötthet, svagheter, rädslor, misslyckanden, svikna drömmar, sjukdom, fattigdom, lidande och naturligtvis dödlighet.

Även om vi ibland försöker fly från dessa realiteter, så ”påminner askan oss om vilka vi är”, skriver han.

Detta är bra för oss, betonade han - det hjälper till att förhindra narcissism, och för oss tillbaka till verkligheten, vilket gör oss ”mer ödmjuka och tillgängliga för varandra”.

Vårt hopp

Samtidigt som askan påminner oss om vår bräcklighet, påminner den oss också om våra skäl till optimism, skriver påven Franciskus vidare.

”Askan påminner oss om det hopp som vi är kallade till i Jesus, Guds Son, som har tagit på sig jordens stoft och lyft upp det till himlens höjder.”

Ett sådant hopp är viktigt eftersom vi utan det riskerar att ”passivt uthärda bräckligheten i vårt mänskliga tillstånd” och, inför vår egen dödlighet, ”sjunka ner i sorg och ödslighet”.

Påven Franciskus avslutade sin predikan med en uppmaning till att ”återvända till Gud med hela vårt hjärta”.

”Låt oss placera honom i centrum av våra liv”, skriver påven, ”så att minnet av vad vi är - bräckliga och dödliga som aska som sprids för vinden - äntligen kan fyllas med hoppet om den uppståndne Herren.”