Påven Franciskus: Nikodemos finner hopp i mötet med Jesus

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Katekesen som påven Franciskus skulle ha presenterat vid onsdagens allmänna audiens, den 19 mars, har publicerats. Påven vårdas sedan den 14 februari på sjukhus för lunginflammation.

I katekesen, som är den andra i raden om Kristus vårt hopp "Jesu liv. Mötena", reflekterar påven över Jesu möte med Nicodemos. Här följer påvens ord i sin helhet i svensk översättning.

Kristus vårt hopp. Jesu liv. Mötena II - 1. Nikodemus. ”Ni måste födas på nytt” (Joh 3:7)  - 19 mars 2025

Läsning: Joh 3:1-3

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemos och var medlem av judarnas råd. Han kom till Jesus en natt och sade: »Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom.« Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.« 

Med denna katekes börjar vi betrakta några möten som berättas i evangelierna, för att förstå på vilket sätt Jesus ingjuter hopp. Det finns verkligen möten som förgyller livet och ger hopp. Det kan till exempel hända att någon hjälper oss att se en svårighet eller ett problem vi upplever ur ett annat perspektiv. Eller så kan det hända att någon helt enkelt ger oss ett ord som gör att vi inte känner oss ensamma i den smärta vi går igenom. Det kan också ibland finnas tysta möten, där ingenting sägs, men som är ögonblick som hjälper oss att hitta tillbaka till rätt väg.

Det första mötet som jag vill fokusera på är Jesu möte med Nikodemos, som berättas i kapitel 3 i Johannesevangeliet. Jag börjar med detta avsnitt, eftersom Nikodemos är en man vars berättelse visar att det är möjligt att komma ut ur mörkret och finna modet att följa Kristus! 

Nikodemos går till Jesus på natten: en ovanlig tid för ett möte. Johannes språk innehåller ofta tidsangivelser som har symboliskt värde - här är natten förmodligen det som finns i Nikodemos hjärta. Han är en man som befinner sig i tvivlets mörker, i det mörker som vi upplever när vi inte längre förstår vad som händer i våra liv och inte tydligt kan urskilja vägen att gå. 

Om du lever i mörker söker du naturligtvis ljuset och Johannes skriver i början av sitt evangelium: ”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen (1:9). Nikodemos söker därför upp Jesus eftersom han har anat att han kan lysa upp hans hjärtas mörker.

Evangeliet berättar emellertid att Nikodemos inte omedelbart förstår vad Jesus säger till honom. Vi märker också att det finns många missförstånd i den här dialogen och även mycket ironi, som är ett kännetecknar evangelisten Johannes. Nikodemos förstår inte vad Jesus säger till honom, eftersom han fortsätter att tänka med sin egen logik och sina egna begrepp. Han är en man med en väldefinierad personlighet, han har en offentlig roll och han är en av judarnas ledare. Men förmodligen går det inte längre ihop för honom. Nikodemos känner att det är något som inte längre fungerar i hans liv. Han känner ett behov av att förändras, men vet inte var han ska börja. 

I vissa skeden av livet händer detta oss alla. Om vi inte accepterar förändring, om vi stänger in oss i vår stelhet, våra vanor eller sätt att tänka, riskerar vi att dö. Livet ligger i förmågan att förändras för att hitta ett nytt sätt att älska. Faktum är att Jesus talar till Nikodemos om en ny födelse, som inte bara är möjlig, utan till och med nödvändig vid vissa tillfällen på vår väg. Egentligen är det uttryck som används i texten redan i sig ambivalent, eftersom anōthen (ἄνωθεν) kan översättas med antingen ”från ovan” eller ”igen”. Långsamt kommer Nikodemos att förstå att dessa två betydelser går hand i hand: om vi låter den helige Anden skapa nytt liv i oss, föds vi på nytt. Vi återupptäcker det liv som kanske höll på att slockna i oss.

Jag har valt att börja med Nikodemos också därför att han är en man som genom sitt liv visar att denna förändring är möjlig. Nikodemos kommer att lyckas: i slutändan kommer han att vara bland dem som går till Pilatus för att be om Jesu kropp (jfr Joh 19:39)! Nikodemos har äntligen kommit till ljuset, han är pånyttfödd och behöver inte längre bo i natten.

Förändringar skrämmer oss ibland. Å ena sidan lockar de oss, ibland längtar vi efter dem, men å andra sidan föredrar vi att stanna kvar i vår trygghetszon. Det är därför Anden uppmuntrar oss att möta dessa rädslor. Jesus påminner Nikodemos - som är läromästare i Israel - om att israeliterna också var rädda när de vandrade i öknen. De blev så fixerade vid sina bekymmer, att dessa rädslor vid något tillfälle tog formen av giftiga ormar (jfr. 4 Mos 21:4-9). För att bli fria var de tvungna att se på kopparormen som Moses hade placerat på en påle, det vill säga de var tvungna att höja blicken och stå inför det föremål som stod för deras rädsla. Det är bara genom att se det som skrämmer oss, som vi kan börja bli fria.

Nikodemos, liksom vi alla, kan se på den Korsfäste, Han som besegrade döden, roten till alla våra rädslor. Låt oss också lyfta blicken mot den som de har genomborrat, låt oss också mötas av Jesus. I Honom finner vi hoppet att möta förändringarna i våra liv och födas på nytt.