Syster Consolata och den kontinuerliga gottgörelsens bönesuck

Charlotta Smeds - Vatikanstaten

Pierina Lorenzina Betrone föddes i Saluzzo den 6 april 1903, som den andra av sex döttrar till en bagare. Hon var ett alldeles vanligt barn, men lärde sig tidigt att be och hon var särskilt hängiven till rosenkransbönen. Vid 13 års ålder beskriver hon upplevelsen av vad hon kallar en inre böneexplosion i sitt hjärta, medan hon var på väg till affären för ett ärende åt mamma. I innesluten i en obeskrivbar andlig intensitet formades svaret i hjärtat ”Min Gud, jag älskar dig!”. Efter det växte en särskild relation till Herren. 

Vill du vara min?

När hon tog emot första kommunion och återvände till kyrkbänken, hörde hon tydligt orden: "Vill du vara min?" Då förstod hon inte riktigt vad som hände, men i en viss bävan svarade hon "Ja".

Pierina visste att hon kallades till det gudsvigda livet, men alla kloster hon sökte sig till möttes hon av hinder. Vid 21 års ålder lyckades hon äntligen hitta klostret hon var kallad att leva i och hon trädde in hos klarissorna i Turin, i april 1929, och gav sina klosterlöften i februari 1930 och tog då namnet syster Maria Consolata.

Trösta Jesu Hjärta

Namnet Consolata för att hon upplevde att hon var kallad att offra sitt liv i kärlek för att ’consolare’ trösta Jesu Heliga Hjärta, och förena sig med Jesu frälsningsplan. När hon fick sin slöja hörde hon orden: ”Jag kallar dig inte till något annat än till att älska oavbrutet”.

Några år senare finns det nedtecknat i hennes dagbok att Jesus allt eftersom avslöjade för henne det djupa lidandet i hans Hjärta, orsakat av de gudsvigdas otrohet. I syster Maria Consolata föddes en brinnande längtan att göra bot för världens synder, att leva i reparation och gottgörelse, och dagboken vittnar om en andlig dialog mellan henne och Jesus, som ger henne bönen med de åtta enkla men avgörande orden: ”Jesus och Maria, jag älskar er, rädda själarna”.

Särskilt bad hon för att de präster och gudsvigda som var förhärdade av synd och vägran inför biktens sakrament, skulle återvände till ett liv i nåd.

Rädda själarna

Syster Maria Consolata började be bönen kontinuerligt, i en oavbruten bönesuck, från morgon till kväll. Hon skriver i sin dagbok hur ett ”Jesus jag älskar dig” reparerar efter tusen hädelser.

”Varje morgon när jag vaknar börjar jag genast upprepa denna gottgörelsebön, och låter den följa mig upprepad under hela dagen. På kvällen när jag somnar ber jag min skyddsängel att be den å mina vägnar under natten.”

Fram till sin död

Syster Maria Consolata led av allvarlig tuberkulos och 1939. Hennes liv präglade i slutet av ett fruktansvärt lidande, fram till sin död den 18 juli 1946, 43 år gammal, då hon lämnade jordelivet med bönesucken på sina läppar. ”Jesus och Maria, jag älskar er, rädda själarna”.