Undersökning av Sipri bekräftar upprustning i Europa
Giovanni Zavatta - Vatikanstaten
Det är fortsatt den ryska invasionen av Ukraina, som inleddes i februari 2022, som starkt påverkar de uppgifter om vapenhandel som publiceras av Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri). Den senaste rapporten, som släpptes den 10 mars, visar att Ukraina har blivit världens största importör av tunga vapen under perioden 2020-2024, med inköp från utlandet som nästan hundrafaldigats jämfört med 2015-2019.
Ökningen av vapenimporten till Europa
Ett annat viktigt faktum är ökningen - totalt 155 procent mellan samma perioder - av den europeiska vapenimporten, återigen som ett ”svar” på den ryska invasionen av Ukraina och osäkerheten om framtiden för USA:s utrikespolitik. USA ökade å sin sida sin andel av den globala vapenexporten ytterligare till 43 procent, medan Rysslands export minskade med 64 procent. ”De nya uppgifterna återspeglar tydligt den pågående upprustningen bland staterna i Europa som svar på hotet från Ryssland”, säger Mathew George, chef för Sipris program om vapenhandel.
Påven Franciskus outtröttliga röst
Utvecklingen av den avskyvärda vapenmarknaden, med dess astronomiska omsättning som livnär sig på befolkningars lidande, är en tragisk bekräftelse på vad påven Franciskus upprepade gånger och med kraft har fördömt sedan början av sitt pontifikat: ”Det finns ekonomiska system”, sade påven 2014, ”som för att överleva måste föra krig. Sedan tillverkas och säljs vapen, och på så sätt läks uppenbarligen budgetarna i ekonomier som offrar människan vid foten av pengarnas avgud. Och man tänker inte på de svältande barnen i flyktinglägren, på tvångsförflyttningarna, på de förstörda hemmen och inte heller på alla förstörda liv”. Det ”världskrig i bitar” som påven ständigt talar om är just frukten av denna kriminella ekonomiska logik.
Uppgifterna om Förenta staterna
Om vi återvänder till Sipri-rapporten kan vi läsa att minst trettiofem länder har skickat vapen till Ukraina efter februari 2022 och att fler leveranser är på väg. Kiev tog emot 8,8 procent av den globala importen 2020-2024, varav merparten kom från USA (45 procent), Tyskland (12) och Polen (11). Siffror från Sipri visar att de europeiska NATO-medlemmarnas inköp mer än fördubblades mellan 2015-2019 och 2020-2024, där USA stod för 64 procent av dessa vapen, följt av Frankrike, Sydkorea, Tyskland och Israel. "Med ett alltmer stridslystet Ryssland och transatlantiska relationer under press under Trumps första presidentskap", kommenterar chefsforskaren Pieter Wezeman, "har de europeiska NATO-länderna vidtagit åtgärder för att minska sitt importberoende och stärka den europeiska vapenindustrin" (men de har fortfarande nästan femhundra stridsflygplan och många andra verktyg för krigföring beställda från USA). Kort sagt fortsätter USA att öka sin andel av vapenexporten: +21 procent mellan 2015-2019 och 2020-2024, globalt upp från 35 till 43 procent. Så många som hundrasju stater har köpt vapen från USA under de senaste fyra åren. Och för första gången på två decennier gick den största andelen av USA:s vapenexport under 2020-2024 till Europa (35 procent) istället för Mellanöstern (33). USA, konstaterar experterna, ”fortsätter att vara den prioriterade leverantören av avancerad kapacitet för långdistansangrepp, t.ex. stridsflygplan”.
Rysslands position
Som sagt har rysk export har däremot minskat dramatiskt: kriget mot Ukraina innebär att fler vapen behövs på slagfältet och handelssanktioner gör det svårare för Ryssland att producera och sälja, samtidigt som USA och dess allierade pressar stater att inte köpa ryska vapen. Indien, Kina och Kazakstan är fortfarande de huvudsakliga nationerna som importerar vapen från Moskva. Nordkorea har exporterat artilleri och missiler till Ryssland för användning i Ukraina. Därmed har de båda staterna brutit mot FN:s sanktioner mot Pyongyang.
En översikt över världens vapenleveranser
Det kan noteras att Frankrike blev världens näst största vapenleverantör under perioden 2020-2024, efter att ha levererat till inte mindre än sextiofem stater. Den franska exporten till andra europeiska länder nästan tredubblades mellan 2015-2019 och 2020-2024, särskilt när det gäller leveranser av stridsflygplan till Grekland och Kroatien samt leveranser till Ukraina. Men det är Indien som har fått den överlägset största andelen (28 procent), följt av Qatar (9,7). När vi bläddrar igenom Sipri-dokumentationen upptäcker vi att Asien och Oceanien fortfarande är de två ledande kontinenterna när det gäller vapenimport. Deras andel har dock sjunkit från 41 procent till 33 procent. En minskning som till stor del beror på att Kina har minskat sin vapenimport med 64 procent och ersatt den med lokalt utformade och producerade system. Indien (världens näst största land), Pakistan, Japan och Australien hör till de viktigaste importländerna på de två kontinenterna. När det gäller Mellanöstern minskade de utländska inköpen med 20 procent mellan de två rapporteringsperioderna. ”Regionala konflikter och spänningar fortsätter dock att stimulera efterfrågan på vapenimport i regionen”, säger forskaren Zain Hussain, "och med tanke på volymen av de ännu inte genomförda leveranserna fortsätter Mellanöstern att vara en viktig importregion". Israel ”fick betydande militärt stöd från USA efter Hamas attack den 7 oktober 2023”, medan Hamas, Hizbollah och Houthi ”förlitade sig på iranska vapen”.
Otrygghet i Afrika
Otrygghet och konflikter leder också till en kraftig ökning av importen i Västafrika. Vapenhandeln har ökat markant under de senaste 15 åren. De sammanlagda utländska inköpen nästan fördubblades (+82 procent) mellan 2010-2014 och 2020-2024. Nigeria stod för den överlägset största andelen (34 procent). Tillväxten i Västafrika, kommenterar Sipris expert Katarina Djokic, ”har varit häpnadsväckande. Även om importvolymen fortfarande är relativt liten har den viktiga geopolitiska konsekvenser. Stater som Burkina Faso, Mali och Senegal verkar snabbt öka sin import. Vapenleverantörer använder exporten för att öka sitt inflytande i denna del av världen, inklusive nya leverantörer som Turkiet”. Stridsflygplan är det främsta långräckviddiga vapnet som importeras av stater, men intresset för landbaserade långräckviddiga missiler ökar. Under 2020-2024 stod USA för 45 procent av den globala missilexporten. Sedan sticker siffrorna för Brasilien ut: vapeninköpen ökade med 77 procent mellan de två rapporteringsperioderna och stod för 49 procent av all vapenimport till Sydamerika 2020-2024. De största leverantörerna i denna del av världen är Frankrike, USA och Storbritannien.
Kommentar från sekreteraren för organisationskommittén för de katolska sociala veckorna
En av de viktigaste aspekterna i Sipri-rapporten är ökningen av militärutgifterna på europeisk nivå. Enligt Sebastiano Nerozzi, sekreterare i organisationskommittén för de katolska sociala veckorna, som intervjuades av Vatikanens medier, finns det en risk för att man för att öka vapenutgifterna kommer att skära ned på välfärden "även om det inte är en omedelbar risk, eftersom utgifterna dras av från de finanspolitiska parametrarna och därför kan finansieras med underskott. Men man måste tänka på att underskottet, utöver dess reglerande aspekter, alltid påverkar den stabilitet som uppfattas av marknaderna och de offentliga skulderna, och därför kan kräva justeringar som i så fall skulle falla just på sociala utgifter. Det handlar alltså om en ekvation som inte nödvändigtvis är lika med noll, men som man inte kan ta lätt på”. Ökningen av militärutgifterna går hand i hand med svårigheter inom diplomatin. Enligt Nerozzi kan vi i Europa ”länge ha levt under den falska tryggheten av amerikanskt beskydd, utan att inse att detta krävde en förändring av förhållandena i de diplomatiska försöken. För mycket nationalism, för mycket fokus på egenintresse och för lite förmåga till samordning. Endast ett Europa som vet hur man talar med en röst kan samordna sina säkerhetsåtgärder, och å andra sidan, framför allt, lägga fram en diplomatisk strategi som är trovärdig, som är inriktad på genuint demokratiska värderingar och som kan leda till en lösning på de konflikter som nu finns på vår kontinent”.
