Åttio år sedan Pius XII valdes till påve
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
“Annuntio vobis gaudium magnum…” 2 mars 1939 valdes kardinal Eugenio Pacelli till påve. Pius XII var den heliga romerska kyrkans 260:e påve. Tillkännagivandet av hans val avbröts fyra gånger av applåder av folkhavet av troende som hade samlats på Petersplatsen. Samma värme och mottagande omfamnade honom 12 mars då han tillträdde tjänsten.
Stödde familjen och skyddet av livet
Denne romerska påve styrde Petri båt i nitton år. Han biskopsvigdes 13 maj 1917, dagen då Vår Fru av Fatima visade sig för första gången och han träffade sr Lucia flera gånger under sitt pontifikat och 1949 erkände han definitivt uppenbarelserna. 1 november 1950 instiftade han dogman om Guds moder Jungfru Marias upptagning till himlen i kropp och själ. Strax efter han valdes utsåg han Helige Franciskus av Assisi och Heliga Katarina av Siena till Italiens skyddshelgon. Han stödde familjen och skyddet av livet och var mycket hård mot de kristna som följde den ”kommunistiska doktrinen” och som slutligen ledde till exkommunicering.
Andra Världskriget
Pontifikatet inleddes dock med Andra Världskrigets början. I ett oförglömligt radiobudskap 24 augusti 1039 vände han sig till statsledare och folk och talade om konfliktens stora fara: “En sorgetimma ljuder på nytt för den stora mänskliga familjen – sa han med sträng röst - ; en timma av skakande diskussioner som vi inte kan förlora intresset för i våra hjärtan och vår andliga kraft som kommer till oss från Gud, för att leda själarna på rättvisans och fredens vägar.”
Defensor civitatis
19 juli 1943 föll bomber över Rom och Pius XII lämnade protokollet och Vatikanen för att ta sig ut bland folket bland de sönderbombade husen och togs emot som en hjord kring sin herde som bar med sig Kristi ljus mitt i rädslan.
“Defensor civitatis” som han kallades, lämnade aldrig Rom. I ett radiobudskap 9 maj 1945 talade han om ett Europa förstört av kriget och bad för freden i Fjärran östern: ”Kriget har samlat allt i ett fördärvat kaos – säger han – ett materiellt och moraliskt fördärv som människan aldrig tidigare har sett. Det handlar nu om att återuppbygga världen”.
Försiktigt tålamod, modig trohet och uppoffringsanda
2 juni, på hans namnsdag talade han till kardinalerna om en “skör fred” som “inte kan bestå och stärkas utan ihärdig vård; en fred vars skydd åläggs hela Kyrkan, herden och hjorden, allvarliga och känsliga plikter: försiktigt tålamod, modig trohet och uppoffringsanda”.
Pius XII vittnar till slutet om sitt konkreta engagemang för fredsbyggandet och förkunnar evangeliet för att i Kristi spår garantera en verklig och hållbar fred.
