Amazonassynoden dag tre – Vad talar man om i synodshallen?

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

180 synodfäder närvarande vid de två sessionerna på onsdagen, medan påven Franciskus endast deltog på eftermiddagen då han som vanligt höll den allmänna audiensen på förmiddagen.

Oron över Amazonas ”hälsa” stod i centrum för synodsarbetets tredje dag – och med hälsa menade man inte bara i pastoralt perspektiv utan även sett ur ett ekologiskt, socialt, ekonomiskt och politiskt perspektiv. Man beskrev hoten i den glupska kapitalismen; bränderna som förstör regionen; korruptionen; narkotikahandeln; avskogning; det olagliga jordbruket - alla dessa hotar både människors hälsa, liksom territoriet och hela planeten.

Skydda frivilligt isolerade befolkningar

Synodsfäderna talade om de ursprungsbefolkningar som väljer att förbli isolerade är särskilt utsatta i riskzonen för att utplånas. Det är viktigt att vara medvetna om detta, och man uttryckte behovet av en kyrklig institution som försvarar deras mänskliga rättigheter.

Evangeliska samfund fyller tomrummet

Man lyfte fram hur kyrkan inte alltid har varit förmögen att uppmärksamma och besvara folkens behov. Denna distans till den lokala befolkningen har lett till att andra evangeliska samfund har fyllt upp tomrummet. Kyrkan måste fortsätta sin mission i Pan-Amazonasregionens multikulturella verklighet.

Interkulturalitet eller evangelisation

Man talade om den interkulturella utmaningen, som alla missionärer har mött i alla tider, och om en kyrka med ett ”inhemskt ansikte”. Man underströk att undvika religiös kolonisering utan istället till att vara nära och lyssna, med en medvetenhet om skillnaderna.

Synodsfäderna reflekterade över den sköra balansen mellan interkulturalitet och evangelisation, och uppmanade att se på Jesu exempel.

Inkarnationen i sig är det största tecknet på inkulturation, eftersom det är Guds ord som tar på sig mänsklig form för att synliggöra sig i sin kärlek. Kyrkan är kallad att inkarnera sig själv i människors eviga liv, precis som de första missionärerna gjorde i Amazonas.

Man la även vikt på kulturellt utbyte, och på urbefolkningarnas bidrag till hur vi ska ta hand om vårt gemensamma hem.

Behov av lekmän som engagerar sig

I sessionerna vädjade man även om ett större lekmannaengagemang, och man kallade det för nya ministerier, lekmannaministerier, som ska besvara Amazonasfolkens behov. Kyrkans medlemmar måste vara kreativa och ansvarfulla i sitt uppdrag, för att kunna erbjuda en mångfacetterad tjänst till urbefolkningarna, till skogens folk, som man kallade dem.

”Viri Probati”

Man talade även om liturgin och hur man ska anstränga sig för att det ska finnas inslag som speglar de lokala folkens traditioner och språk, utan att hota evangeliets fulla budskap. Även dag tre fortsatte man lyfta frågan till biskoparna om att omsorgsfullt överväga prästvigning av gifta män.

En röst antydde att denna möjlighet skulle försvaga prästens möjlighet och drivkraft att förflytta sig från en kontinent till en annan, eller från ett stift till ett annat. Prästen är inte "i samhället", utan "i kyrkan" och kan som ogift vara "för vilket samhälle som helst”.

En annan tanke var att det inte är så mycket präster som behövs, som lekmän i rollen av ständiga diakoner.

Återupptäcka celibatets värde

Det fanns även en vädjan från seminarister att värdera behovet av en bättre prästutbildning och en särskild formation som syftar till att läka de sår som orsakats av den sexuella revolutionen. Behovet av att återupptäcka och bättre förstå värdet av celibat och kyskhet är stort. Kyrkan kan inte förbli tysta om denna skatt - en lära som förvandlar hjärtan.

Kvinnor ska hjälpa utsatta kvinnor

Det rådet ett utbrett våld mot kvinnor i Amazonas. Man föreslog att det ska formas kvinnliga lekmän som har som uppgift att hjälpa kvinnor, för att främja ett större aktivt kvinnligt i kyrkans liv, ur ett "samaritanskt” perspektiv. Över huvud taget underströks vikten av att påminna lekmännen om deras ansvar i kyrkan, som lekmän.

Kvinnor beskrevs som livets vårdnadshavare, evangelister, hoppets hantverkare, och kyrkans moderliga ansikte. Man beskrev hur Amazonas kvinnor förkunnar evangeliet, ofta tyst men med ett stort engagemang.

Främja god livsstil

Ett förslag var att undvika en pastoralvård som bygger på tillfälliga besök, till en mer närvarande och lyhörd pastoralvård. Man talade om främjandet av en livsstil, förankrad i Jesus, som inspireras att ett ”gott leverne” (buen vivir), som ett svar på de många själviska projekten och lockelserna i vår tid.

Mot bakgrund av klimatkrisen på global nivå beskrev man synoden som en stor möjlighet för kyrkan att främja en ekologisk omvändelse och en undervisning som omfattar den i sin helhet.

Ursprungsfolkens teologi och lokala traditioner

I synodhallen diskuterades även värdet av inhemsk teologi, med hänvisning till påven Franciscus uppmaning att forma en kyrka med ett inhemskt ansikte - en kyrka med förmågan att läsa katolicismen med en inhemsk nyckel.

Vissa talare betonade också värdet av traditionell medicin som ett giltigt alternativ till västerländsk medicin. Man talade även om skapandet av större naturreservat för att bevara biodiversitet i Amazonas.

Narkotikahandeln förödande

Narkotikahandeln och dess konsekvenser var ett av de stora ämnena som diskuterades på onsdagseftermiddag i Synodhallen. I vissa områden i Amazonas har odlingen av coca ökat från 12 tusen till 23 tusen hektar. Detta har haft förödande konsekvenser som brottslighet och obalans i den naturliga ekologiska jämvikten, i ett territorium sär ökenspridningen växer.

Auktoriserade bränder

Samtidigt förstörs miljoner hektar mark av auktoriserade bränder och konstruktioner av vattenkraftsdammar. Detta har haft en mycket stark inverkan på miljön i vissa regioner, så pass att det har lett till ett förändrat ekosystemen.

Av denna anledning är ett krav på en ekologisk omvändelse nödvändigt. Rösterna i synodhallen vill att kyrkan ska tala med en profetisk röst för att frågan om ekologi ska ta plats i agenda på internationell nivå.

Folklig fromhet

Vad som beskrivs som ett av de grundläggande kännetecknen hos folken i Amazonas, kan sammanfattas i orden folklig fromhet. Synodsfäderna talade om att det är nödvändigt att värna om den och se den som en skatt som speglar Jesus Kristus. Från detta föddes tanken att man måste värna om tillfällen att främja folklig fromhet i hela den världsvida kyrkan.