Fullständig avlat och kollektiv syndaförlåtelse i Coronavirusets nödsituation
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
I nödsituationen med spridningen av coronaviruset erbjuder kyrkan möjligheten för dem som har insjuknat i coronaviruset att få fullständig avlat och detta gäller även sjukvårdspersonal, familjemedlemmar och alla dem som tar hand om eller ber för de sjuka. Detta fastställer ett dekret som har utfärdats av kurians Apostoliska biktöverdomstol och som har undertecknats av högste penitentiarie, kardinal Mauro Piacenza samt penitentiariets föreståndare msgr Krzysztof Nykiel.
Biktöverdomstolen skriver i en kommentar som följer dekretet att man på grund av ”allvaret i de nuvarande omständigheterna” och ”framför allt på platser som är särskilt utsatta av pandemins smitta och fram till dess att förloppet inte återkommer”, påminner om möjligheten att flera troende tillsammans ”utan föregående individuell bekännelse” kan ge ”kollektiv syndaförlåtelse”.
För att få fullständig avlat kan de som har insjuknat i coronaviruset och dem som är isolerade i karantän, och även sjukvårdspersonal, familjemedlemmar och dem som utsätts för smittan Covid-19 helt enklet be Trosbekännelsen, Fader vår och en bön till Jungfru Maria.
Övriga kan välja bland dessa tillvägagångssätt: besöka det heliga sakramentet eller den eukaristiska tillbedjan eller läsa den Heliga Skriften i minst en halvtimme eller be Rosenkransen, Korsvägen eller den Gudomliga barmhärtighetens rosenkrans och be Gud om ett slut på epidemin, lindring för de sjuka och evig frälsning för dem som Herren har kallat till sig.
Fullständig avlat kan även den troende få som vid sin dödsstund inte har möjlighet att ta emot de sjukas smörjelse och sjukkommunionen viaticum och man rekommenderar då att man vänder sig till krucifixet.
Vad gäller den kollektiva syndaförlåtelsen, förklarar den Apostoliska biktöverdomstolen, “är prästen skyldig att meddela stiftsbiskopen, så långt som möjligt, eller om detta inte går informera honom så snart som möjligt”. Man betonar att det alltså alltid är stiftsbiskopen som fastställer om han tillåter en kollektiv syndaförlåtelse, beroende på sitt områdes smittfara.
Biktöverdomstolen ber även om att man utvärderar "behovet och möjligheten att, om nödvändigt, i överenskommelse med hälsomyndigheterna inrätta grupper av ’extraordinära sjukhuskapellaner’, också på frivillig basis och i enlighet med reglerna för skydd mot smitta, för att garantera nödvändig andlig hjälp till de sjuka och döende”.
Dessutom, påminner man om den fullkomliga ångern för enskilda troende som befinner sig i den smärtsamma omöjligheten att ta emot sakramental syndaförlåtelse och som gäller syndernas förlåtelse även för dödssynder. Den fullkomliga ångern kommer av kärleken till Gud över allting och uttrycks i en ärlig bön om förlåtelse och följs av kärlekens ånger tillsammans fast beslutsamhet att bikta sig sakramentalt så snart detta är möjligt, såsom det anges i Katolska kyrkans katekes 1452.
Biktöverdomstolen avslutar: “Nu, mer än aldrig förr, upplever kyrkan styrkan i de heligas gemenskap och upplyfter löften och böner till sin korsfäste och uppståndne Herre och särskilt Heliga mässans offer som dagligen firas av prästerna även utan folket”. Som “en god moder ber kyrkan Herren om att hela mänskligheten befrias från denna plåga i böner om saliga Jungfru Marias, Barmhärtighetens och De sjukas hälsas moders och hennes brudgum Josefs förböner, under vilkas beskydd kyrkan alltid vandrar i världen”.
