Dokument om integrerad ekologi: Allas ansvar att rädda skapelsen

Katarina Agorelius - Vatikanstaten

Dokumentet ”I vandring för vården av det gemensamma hemmet – fem år efter Laudato si’” (In cammino per la cura della casa comune – A cinque anni dalla Laudato si’) presenterades av Heliga Stolens pressrum 18 juni 2020 på femårsdagen sedan påvens Franciskus encyklika Laudato si’, som underteckandes av honom 24 maj 2015, publicerades 18 juni samma år.

Texten har skrivits av den grupp företrädare för olika avdelningar vid Heliga Stolen och som samarbetar för integrerad ekologi. Denna grupp skapades 2015 för att ta fram sätt att främja integrerad ekologi. I gruppen med Heliga Stolens avdelningar och institutioner ingår även några biskopskonferenser och katolska organisationer. Den utarbetades före covid-19-pandemin, men belyser just encyklikans huvudsakliga budskap: allt är sammankopplat, det finns inga separata kriser utan en enda och komplex social och miljömässig kris som kräver en verklig ekologisk omvändelse.

I den första delen tar man upp nödvändigheten av en ekologisk omvändelse, en förändring i mentaliteten för att vårda livet och skapelsen och för en dialog med andra i medvetenheten om att världens problem är djupt sammankopplade. Man påminner om värdet i initiativ som “Skapelsens tid” (Season of Creation) och även de monastiska traditionerna som lär ut kontemplation, bön, arbete och tjänst. Alltsammans för att lära ut kopplingen mellan personlig, social och miljömässig balans. I dokumentet understryker man livets och människans centralitet och förklarar att “man kan inte försvara naturen om man inte försvarar varje människa”. Det handlar om att motverka en slit och släng-kultur och främja en kultur av omhändertagande. Man understryker att familjen är huvudrollsinnehavaren av en integrerad ekologi utifrån principen ”gemenskap och fruktbarhet” och respekt för skapelsen. Därför uppmanar man alla länder att ”främja en intelligent politik för familjens utveckling”.

Ansvarsfullt handlande

Samtidigt inbjuder man skolan att inta en “ny centralitet” för att utveckla förmågan att urskilja, tänka kritiskt och handla ansvarsfullt. Man föreslår man förenklar samröret mellan hem, skola och församling och startar utbildningsprojekt om “ekologiskt medborgarskap”. Även den universella kyrkan kallas att missionera detta ekologiska synsätt och studera skapelsens teologi och involvera alla inblandade parter.

I dokumentet påminner man också om att “engagemanget för vården av det gemensamma hemmet är en integrerad del i det kristna livet” och inte ett sekundärt alternativ. Dessutom är vården av det gemensamma hemmet  ett ”utmärkt område” för dialog och samarbete på både ekumeniskt och interreligiöst plan. Man betonar att religionerna kan uppmuntra till en ”kontemplativ och sober” livsstil för att ”övervinna försämringen av planeten”.

Samband mellan människa och miljö

Dokumentets första del avslutas med ett kapitel som ägnas kommunikationen och dess “djupa analogi” med vården av det gemensamma hemmet och att dessa båda grundas på “gemenskap, förhållande och anslutning”. Man ber media om en ”mediaekologi” för att motverka falska nyheter och belysa sambanden mellan "människans öde och miljön".

I början av den andra delen tar man upp matslöseriet och inbjuder till “diversifierat och hållbart” jordbruk och skyddet av småproducenter och naturresurser. Man ber om att investera i “ren och förnybar” energi som är tillgänglig för alla och om att minska utsläpp.

Även haven, ”planetens blåa lungor” står i den integrerade ekologins centrum och kräver strategier som ser till hela den mänskliga familjens gemensamma bästa och till subsidiariteten. I texten understryker man vikten av att främja en “cirkulär ekonomi” som ser till att naturresurserna kan återanvändas. Man ber den privata sektorn att vara transparent och hoppas på en reform av subventioner för fossila bränslen och en beskattning av koldioxidutsläpp. Vad gäller arbete ber man om en socio-ekonomisk utveckling för att bekämpa fattigdomen och motverka ”de nya formerna av slaveri” som trafficking.

Integrerad hållbarhet

Även finansvärlden måste först och främst se till det gemensamma bästa för ett slut på fattigdomen. “ pandemin – läser vi – visar hur ett system, som minskar välfärden eller tillåter stora spekulationer även i en katastrof, ska ifrågasättas och vända blicken mot de fattigaste”. Det handlar om att stänga skatteparadis och sanktionera finansinstitut som är inblandade i olaglig verksamhet och att främja “en förvaltning av kyrkans ägor som utmärks av transparens, konsekvens och mod” i ett perspektiv av integrerad hållbarhet.

Man uppmanar ledare för civilsamhället att ha en långsiktig vision som bygger på rättvisa, moral och att man är aktiva i kampen mot korruptionen. Man betonar här vikten av att “noggrannt tänka över” fängeslesystemen och främja rehabilitering av intagna och särskilt de unga. Texten behandlar sedan frågan om hälsa och kallar den “en fråga om rättvisa” och betonar vikten av rätten till vård. “Samtidigt med nedbrytningen av ekologiska nät – läser vi – bryts också sociala nät ner och i båda fallen är det de fattigaste som lider av konsekvenserna”. Man ber att se över faror som är bundna till detta, som den “snabba spridningen av virus- och bakterieepidemier”, samt till främjandet av pallativ vård.

Klimatförändringar och fattigdom

Slutligen fokuserar dokumentet på klimatfrågan i medvetandet om att den har “en stor betydelse” för miljön, etiken, ekonomin, politiken och samhället och “främst berör de fattigaste”. Det krävs alltså först och främst “en ny utvecklingsmodell” som i synergi binder samman kampen mot klimatförändringarna med kampen mot fattigdomen, “i samklang med kyrkans sociallära”. Medvetna om faktumet att ”man inte kan agera ensamma” inbjuder dokumentet till engegemanget för en hållbar utveckling ”med lågt koldioxidutsäpp” för att minska utsläppen av växthusgaser. Vad gäller detta föreslår man bland annat skogsplantering i områden som Amazonas samt internationella processer av definitionen ”klimatflyktingar” för att försäkra dessa ett ”nödvändigt rättslig och humanitärt skydd”.

Textens sista kapitel ägnas åt Vatikanstatens engagemang av gäller fyra verksamhetsområden som tillämpar indikationerna i Laudato si’: vården av miljön, med till exempel sopsortering; vården av vattenresurser, med till exempel slutna kretsar i fontäner; vården av grönområden, som minskning av skadliga växtskyddsmedel; samt minskad elförbrukning, genom solceller uppsatta år 2008 ovanpå Paulus VI:s audienshall och genom nya energisnåla belysningssystem i Sixtinska kapellet, på Petersplatsen och i Peterskyrkan, som har minskat energikonstnaderna med mellan 60-80 procent.