"Praedicate Evangelium": Påvens apostoliska konstitution om romersk kurian

Andrea Tornielli

På Sankt Josefs högtid offentliggjorde påven Franciskus den nya apostoliska konstitutionen om den romerska kurian, med titeln "Praedicate evangelium". Texten, om den romerska kurians förvaltning, träder i kraft den 5 juni 2022, på pingstdagen.

Konstitutionen markerar resultatet av en lång process som började med de allmänna kongregationerna som föregick konklaven 2013. Den nya konstitutionen ersätter "Pastor bonus", som påven Johannes Paulus II tillkännagav den 28 juni 1988 och som är i kraft sedan 1 mars 1989 och består av 250 artiklar.

Måndagen den 21 mars kl. 11.30 presenterades Praedicate evangelium på Heliga Stolens pressrum av kardinal Marcello Semeraro, prefekt för helgonkongregationen, biskop Marco Mellino, sekreterare för kardinalrådet och jesuitpater Gianfranco Ghirlanda, kanonist och emeritusprofessor vid det påvliga gregorianska universitetet.

Texten är, som nämnts, resultatet av ett långt kollegialt arbete, sen 2013 och har varit ett av de främsta ämnena under kardinalrådets möten mellan oktober 2013 till februari förra året, under ledning av påven Franciskus och med olika bidrag från de lokala kyrkorna runt om i världen.

Evangelisationsfokuserad kuria

Den nya konstitutionen kräver en reformväg som redan nästan helt och hållet har genomförts under de senaste nio åren, genom de sammanslagningar och justeringar som har ägt rum och har lett till skapandet av nya dikasterier, avdelningar i den romerska kurian.

Texten betonar att "den romerska kurian är sammansatt av statssekretariatet, dikasterierna och kontoren, som alla juridiskt är likställda."

En av de viktigaste utvecklingarna är sammanslagningen av den tidigare Kongregationen för folkens evangelisering och det Påvliga rådet för ny evangelisation till Evengalisationsdikasteriet. De två ordförandena för dessa avdelningar blir båda pro-prefekter, eftersom prefekturen för denna nya avdelning är reserverad för påven. Konstitutionen lyder: "Evangelisationsdikasteriet leds direkt av den romerske påven."

Välgörenhet till fattiga och marginaliserade

Välgörenhetsdikasteriet som representeras av kontoret för påvens välgörenhet inrättas och intar därmed intar en mer betydande roll i kurian.

Välgörenhetsdikasteriet, även kallat dem Apostoliska Allmoseutdelningen, är ett unikt uttryck på barmhärtighet och dess uppmärksamhet riktar sig främst till de fattiga, de utsatta och de marginaliserade, med välgörenhet i den romerske påvens namn, som i fall av särskild nöd eller andra behov, personligen ombesörjer att hjälpen ges."

Den apostoliska konstitutionen presenterar kurian i följande ordning: Evangelisationsdikasteriet, Dikasteriet för Trosläran och Välgörenhetsdikasteriet. En annan sammanslagning gäller Kommissionen för skydd av minderåriga, som blir en del av Dikasteriet för Trosläran, som fortsätter att verka med sina egna normer och har en egen ordförande och sekreterare.

Missionär och lärjunge

En grundläggande del av dokumentet gäller allmänna principer. Inledningen påminner om att varje kristen är en missionär och lärjunge.

Grundläggande bland de allmänna principerna är beteckningen att alla – inklusive de troende lekmännen – kan utses till regeringsroller i den romerska kurian i kraft av Petri efterträdares ställföreträdande makt.

”Varje kristen är i kraft av dopet en missionär och lärjunge i den utsträckning som han eller hon har mött Guds kärlek i Kristus Jesus. Man kan inte undgå att ta hänsyn till detta i uppdateringen av kurian, vars reform därför måste sörja för att lekmän och kvinnor involveras, även i roller som styrande och ansvar.

I påvens och de lokala kyrkornas tjänst

Konstitutionen understryker också att kurian är ett redskap i påvens och den universella kyrkans tjänst, och därför även i biskopsämbetenas och de lokala kyrkornas tjänst.

"Den romerska kurian placerar sig inte mellan påven och biskoparna, utan den ställer sig till de bådas förfogande på ett sätt som är lämpligt för var och ens natur." En annan viktig punkt gäller andlighet: medlemmarna i den romerska kurian är också "missionärer och lärjungar".

Synodalitet lyfts särskilt fram som ett ordinarie arbetssätt för den romerska kurian, en väg som redan finns och som ska utvecklas mer och mer.

Tidsgräns för präster och gudsvigda

Övriga aspekter i dokumentet är att det betonar definitionen av statssekretariatet som "påvligt sekretariat", överföringen av kurians personalkontor till Ekonomisekretariatet (SPE) och att Administrationen av det apostoliska sätets ägor (APSA) måste utföra sitt arbete genom bankens IOR (Institutet för religiösa handlingar) arbete.

Konstitutionen fastställer också att präster och gudsvigda som tjänstgör i den romerska kurian har ett mandat på fem år som kan förnyas en andra femårsperiod, i slutet av vilken de återvänder till sina stift och ursprungskommuniteter.

"Som regel, efter fem år, återvänder präster och medlemmar av gudsvigda istitut och ordnar, efter at ha tjänstgjort i kurian till sitt stift/församling, eller till de institut eller föreningar till vilka de tillhör. Om den romerska kurians överordnade anser det lämpligt, kan tjänsten förlängas med ytterligare fem år.”