Krajewski: "Herre, jag ber dig ödmjukt om fredens mirakel i Ukraina"
Av Konrad Krajewski översättning Katarina Agorelius
I två år har jag burit Ukrainas flagga för att inte glömma att det pågår krig, att så många människor dör varje dag i båda de länder som är i konflikt. Det finns så många föräldralösa barn, så många änkor och så många sårade. I två år har jag känt mig ukrainsk och jag lider med dem. I två år har jag bett för fred och varje dag, när jag firar den heliga mässan, gör jag en tyst paus efter Herrens bön när jag säger orden: "Fräls oss Herre från allt ont och ge oss frid i våra dagar".
I två år har jag varje dag bett för att de två presidenterna och deras rådgivare ska sitta runt ett bord - det skulle rädda liv. Tills de gör det kommer antalet döda att öka.
Sju gånger har jag varit i Ukraina å den Helige Faderns vägnar och jag har sett vad som aldrig får hända: en man som dödar en annan man och en bror som dödar sin bror. Krig verkar utlösas av hämnd mot ett folk som har rätt att leva i fred.
Under dessa två långa år har jag också sett så mycket solidaritet, vilket är otroligt.
Jag har träffat många personer av god vilja som ägnar sin tid och sina resurser åt att hjälpa sin granne, det vill säga miljontals flyktingar som har tvingats fly från sina hem på grund av kriget med bara en plastpåse. Så många människor av god vilja tar fortfarande emot ukrainska flyktingar i sina hem. Här är det blodiga krigets andra ansikte, det som ger hopp.
Jag tackar Herren för att vi bara från Rom, tack vare så mycket folk, har lyckats skicka mer än 240 lastbilar med humanitärt bistånd till de krigshärjade områdena.
Det är sant att varje krig är ett nederlag, säger påven Franciskus.
Det är sant att alla stater tillverkar vapen, säljer dem och tjänar mycket på det. Och det är lika sant att nästan ingen talar om fred, förutom den Helige Fadern. De upprepar bara denna fras: "den som vill ha fred måste förbereda sig för krig". Han måste köpa vapen.
Så jag frågar mig själv: "När råder det fred i mitt hjärta? När kan jag bli den man som kan sprida frid och ge frid?" Personligen fylls jag av frid när jag upplever barmhärtighet. När jag efter bikten får mina synder förlåtna och när jag börjar förlåta. I det ögonblicket är jag full av frid, frid som inte kommer från världen utan direkt från Gud. I det ögonblicket börjar jag vara hans levande avbild.
Barmhärtighet är Guds andra namn, det första är kärlek. Det viktigaste budet uppmanar oss att älska Gud och vår nästa. Fred betyder inte bara ett eld upphör och vapenstillestånd, utan att visa barmhärtighet, det vill säga att förlåta och be om förlåtelse.
Man måste sätta Gud först, sin medmänniska i andra hand och "jaget" i tredje hand - alla före mig, alla är viktigare än jag, deras liv är viktigare än mitt. Den som sätter Gud först, Gud som älskar livet, varje människoliv, bygger fred.
I morgon kommer ytterligare en lastbil från Hagia Sofia i Rom att lämna mat till det ukrainska folket från den Helige Fadern. Det är en hjälp för folket är utmattade av kriget, men inte modfälldt utan övertygat om att fred fortfarande är möjlig.
Vi måste stödja det med bön, som för de troende kan flytta berg, för att inte tala om att stoppa detta dåraktiga krig.
"Herre, jag ber dig ödmjukt om fredens mirakel. Du som är Allsmäktig vet att vi behöver fred, den fred som bara du kan ge. Ge dem som främjar den att hålla ut i det goda och dem som hindrar den att bli helade, att försonas med Dig och med sina bröder och systrar, och vända sig bort från det onda, för varje krig är alltid ett nederlag."
