Vatikanen: Klargörande om sakramentens giltighet
VATICAN NEWS översättning Katarina Agorelius
Skrivelsen från dikasteriet för trosläran som publicerades lördagen den 3 februari bär titeln "Gestis verbisque". En text som har diskuterats och godkänts av kardinaler och biskopar vid dikasteriets senaste plenarmöte och sedan godkänts av påven Franciskus, som upprepar att de formler och materiella element som fastställts i sakramentets grundläggande rit inte kan ändras efter behag i kreativitetens namn. Genom att göra detta blir i själva verket själva sakramentet ogiltigt.
Fernández presentation
I sin presentation av skrivelsen förklarar kardinal Victor Fernández, prefekt för dikasteriet, dess tillkomst, det vill säga "de många situationer där ogiltigheten av sakramenten hade konstaterats", med ändringar som "sedan hade lett till behovet av att spåra de berörda personerna för att upprepa dop- eller konfirmationsriterna, och ett betydande antal troende hade med rätta uttryckt sin upprördhet". Som exempel nämndes modifieringar av dopformeln, som "Jag döper dig i Skaparens namn..." och "I din fars och mors namn... döper vi dig". Omständigheter som också berört vissa präster som " efter att ha blivit döpta med formler av denna typ, med stor sorg har upptäckt ogiltigheten av sin ordination och av de sakrament som firats fram till det ögonblicket". Kardinalen förklarade att "medan det inom andra områden av kyrkans pastorala verksamhet finns gott om utrymme för kreativitet", "blir detta snarast en 'vilja att manipulera'" när det gäller firandet av sakramenten.
Prioritet åt Guds handlande
"Med intimt sammankopplade händelser och ord", läser man i den doktrinära skrivelsen, "uppenbarar och genomför Gud sin frälsningsplan för varje man och kvinna". Tyvärr "måste det konstateras att liturgiska firanden, särskilt sakramentens firanden, inte alltid äger rum i full trohet mot de riter som kyrkan föreskriver". Kyrkan "har skyldighet att säkerställa prioriteringen av Guds handlande och att skydda enheten i Kristi kropp i de handlingar som inte har någon motsvarighet, eftersom de är heliga 'par excellence' med en verkan som garanteras av Kristi prästerliga gärning". Kyrkan är också "medveten om att förvalta Guds nåd inte innebär att göra den till sin, utan att göra sig själv till den heliga Andens verktyg för att förmedla Kristi påsks gåva. Kyrkan vet, i synnerhet, att dess 'potestas' [befogenhet] när det gäller sakramenten stannar vid deras innehåll" och att "kyrkan i de sakramentala handlingarna måste bevara de frälsande handlingar som Jesus har anförtrott den".
Betydelse och form
I skrivelsen anges det sedan att "sakramentets betydelse består av den mänskliga handling genom vilken Kristus verkar. I den finns ibland ett fysiskt element (vatten, bröd, vin, olja), ibland en särskilt talande gest (korstecken, handpåläggning, nedsänkning, begjutning, samtycke, smörjelse)". När det gäller sakramentets form "utgörs det av ordet, som ger materien en transcendent betydelse och förvandlar den vanliga betydelsen av det fysiska elementet och den rent mänskliga betydelsen i den utförda handlingen. Detta ord hämtar alltid inspiration i olika avseenden från den heliga Skrift, är förankrat i den levande kyrkliga traditionen och har auktoritativt definierats av kyrkans läroämbete". Därför har grund och form "aldrig varit beroende av eller kan vara beroende av den enskildes eller det enskilda gemenskapens vilja".
Kan inte ändras
Man slår fast att "för alla sakrament, i alla händelser, har efterlevnad av innehåll och form alltid krävts för firandets giltighet, med medvetenhet om att godtyckliga förändringar av det ena och/eller det andra - vars allvar och ogiltigförklarande kraft måste fastställas regelbundet - äventyrar det faktiska beviljandet av sakramental nåd, till uppenbar skada för de troende". Det som står i de utgivna liturgiska böckerna måste troget följas utan att "lägga till, ta bort eller ändra något".
Konsten att celebrera
Liturgin tillåter den variation som bevarar kyrkan från "strikt likformighet". Som vi läser i Andra Vatikankonciliets konstitution Sacrosanctum Concilium. Men denna variation och kreativitet, som främjar en större begriplighet av riten och de troendes aktiva deltagande, kan inte beröra det som är väsentligt i sakramentens firande.
