Vatikanens idrottsförening: OS motgift mot krig
Alessandro De Carolis - Vatikanstaten
Det finns många sätt att spela spel på. Det finns krigsspel som i många, alltför många, områden på planeten utvecklar sin kamp genom att döda och förstöra. Och så finns spelen med stor bokstav, de där krig en gång släcktes som man hoppas ska upprepas genom den olympiska vapenvila som påven Franciskus har påkallat sedan den 13 januari, och nu inte bara han, inför OS i Paris.
Idrotten, dialogens språk
Vatikanens idrottsförening Athletica Vaticana påminner om denna önskan i ett brev till idrottarna inför invigningen av OS som inleds i morgon den 26 juli och Paralympics som börjar den 28 juli. Spelen ”är först och främst berättelser om kvinnor och män som i dag inte kan stoppa ’det tredje världskriget som utkämpas bit för bit’ (som påven definierar det), men som antyder”, står det i brevet, ”möjligheten till en mer broderlig mänsklighet. Genom den idrottsliga dialogens språk, som är folkligt och begripligt för alla."
En stor stafett
”Utan att någonsin ta till genvägar och med rättvisa”, skriver Athletica Vaticana, ”kan spelen ge möjlighet till hopp, i de små och stora frågorna för varje person och för mänskligheten. Ja, OS och Paralympics kan vara strategier för fred och ett motgift mot krigsspel”. Det viktiga är att förkroppsliga ”idrottens sanna värden: passion, inkludering, broderskap, laganda, lojalitet, försoning, engagemang och uppoffring”. Att veta att ”idrott inte bara är seger eller nederlag, idrott är en resa genom livet som man aldrig gör ensam”. Det är den stora ”stafetten” i ”livets maratonlopp”, som påven skriver i förordet till boken Giochi di pace. L’anima delle Olimpiadi e delle Paralimpiadi.
Historier om försoning
Det viktiga, skriver man vidare, är att stafettpinnen går från hand till hand, att man ”ser till att ingen lämnas ensam kvar” och att man anpassar ”sin egen takt till de sistas”. Flyktinglagets deltagande i de olympiska spelen, betonar Athletica Vaticana, är tillsammans med den olympiska vapenvilan ett av de ”fredsförslag som hela den stora idrottsfamiljen lyfter fram i en mörk tid för mänskligheten”. Det finns en särskild omtanke, säger man, som går till ”alla dem som varje dag upplever - och som också försöker hålla fast vid det hopp som idrotten ger - svåra verkligheter, bland krig, fattigdom, orättvisor, spänningar, rädslor. Påven Franciskus säger: ”De berättar historier om försoning, hopp och inkludering””.
Närmare
Athletica Vaticanas önskan är att spelen i Paris ska bli spel där den mest lysande guldmedaljen går till värdet av gemenskap. Till och med det gamla olympiska mottot uppdaterades för tre år sedan i Tokyo och ordet ”tillsammans” lades till vid sidan av ”snabbare, högre, starkare”. Låt det vara denna stil - som föreslagits av ”vår enastående ’coach’, Francesco” - som gör OS, förutom de underbara känslorna av rekord och prestationer, till ett skådespel av ”närhet”.
