Skydd av minderåriga, den första rapporten: Främja ett ”rigoröst” svar på övergrepp
Salvatore Cernuzio – Vatikanstaten
”Jag skulle vilja att ni utarbetar en rapport till mig om kyrkans initiativ för att skydda minderåriga och utsatta vuxna. Det kan vara svårt i början, men jag ber er att börja där det behövs så att jag kan ge en tillförlitlig rapport om vad som händer och vad som behöver förändras, så att de behöriga myndigheterna kan agera.” Efter ett långt och intensivt arbete svarar Kommissionen för skydd av minderåriga - ett organ som påven inrättade 2014 för att föreslå de lämpligaste initiativen för att förhindra övergrepp i kyrkan - på påven Franciskus uppmaning och publicerar tisdagen den 29 oktober sin första årsrapport om skyddspolicyer och förfaranden. Rapporten omfattar cirka 50 sidor, fyra avsnitt, ett stort antal uppgifter som samlats in på de fem kontinenterna och i olika institut och religiösa kongregationer, och även i den romerska kurian själv, som uppmanas att bli alltmer transparent när det gäller förfaranden och processer.
Offrens lidande och läkning
Dokumentet har utarbetats av en arbetsgrupp under ledning av ledamoten Maud de Boer-Buquicchio, som har lång erfarenhet av att försvara minderåriga. På omslaget finns ett baobabträd, en symbol för ”motståndskraft”, den motståndskraft som tusentals offer visat genom att anmäla och kämpa för att göra kyrkan till en säkrare plats och för att återfå det förtroende som förlorats på grund av dessa brott. Det är på dem och deras lidande och helande som hela kommissionens arbete och själva rapporten är inriktad.
Risker och framsteg
Mer i detalj vill man med rapporten främja kyrkans engagemang för ett ”rigoröst” svar på problemet med övergrepp, med utgångspunkt i mänskliga rättigheter och med fokus på offren, i linje med de senaste reformerna av bok VI i den kanoniska lagboken, som stigmatiserar övergreppsbrottet som en kränkning av människans värdighet. I texten dokumenteras risker och framsteg i kyrkans strävan efter att skydda barn. Den samlar också resurser och bästa praxis att sprida i den universella kyrkan, och är ett verktyg för kommissionen för att systematiskt rapportera resultat och rekommendationer som kan förmedlas till påven, offren, de lokala kyrkorna och Guds folk.
Tillgång till information och förslaget till encyklika
Bland de ”behov” som nämns i dokumentet är att bättre främja offrens och de drabbades tillgång till information för att förhindra nya trauman. ” Man bör utforma åtgärder för att garantera varje individs rätt till all information som rör honom eller henne”, i enlighet med lagar och krav på dataskydd”, står det i texten. I rapporten upprepar man också behovet av att ”konsolidera och förtydliga befogenheterna för varje dikasterium inom den romerska kurian för att garantera en effektiv, snabb och rigorös hantering av de fall av övergrepp som överlämnas till den Heliga stolen”, och man påpekar vikten av att effektivisera förfarandena - ”när så är motiverat” - för att avsätta eller avlägsna personer i ledande ställning. Enligt rapporten behövs även ”ytterligare utveckling av kyrkans magisterium när det gäller skydd”; granskning av policy för skadestånd och gottgörelse för att främja en rigorös strategi för gottgörelse samt främjande av akademiska möjligheter och tillräckliga resurser för blivande förmyndare. Det finns också, lägger man till, ett ”behov av en enhetlig, teologisk-pastoral vision” av problemet, som ska beskrivas i ”ett dokument från läroämbetet som förenar dessa perspektiv, till exempel en encyklika”.
Analysen av de lokala kyrkorna
I det andra avsnittet av årsrapporten flyttas fokus till de lokala kyrkorna och en analys av ett antal kyrkliga institutioner presenteras. För det första erkänner kommissionen vikten av att stödja lokala kyrkoledare i deras ansvar för att genomföra förebyggande åtgärder och insatser. Den säkerställer sedan ”standardiserade informationsutbyten” med lokala biskopar och superiorer för ordnar och förklarar att biskoparnas granskning av policyer och förfaranden för förmyndarskap sker genom ad limina-processen på särskild begäran av en biskopskonferens eller en av kommissionens regionala grupper.
Mer specifikt undersöker Tutela Minorum mellan 15 och 20 lokala kyrkor varje år, med avsikten att undersöka hela kyrkan under en period av 5-6 årsrapporter. Varje rapport innehåller också en analys av ett urval av religiösa institut. De aktuella biskopskonferenserna är: Mexiko, Papua Nya Guinea och Salomonöarna, Belgien och Kamerun. De konferenser som genomfört ad limina-besök under rapportperioden är: Rwanda, Elfenbenskusten, Sri Lanka, Colombia, Tanzania, Demokratiska republiken Kongo, Zimbabwe, Zambia, Ghana, Republiken Kongo, Sydafrika, Botswana, e-Swatini, Togo, Burundi. De religiösa institut som omfattas av rapporten är Suore missionarie della Consolata I.S.M.C. (kvinnor) och Helgeandsfäderna C.S.Sp. (män).
Brist på strukturer och tjänster
I sin analys av de lokala kyrkorna noterar kommissionen att ”medan vissa kyrkliga institutioner och myndigheter visar ett tydligt engagemang för skydd, är andra bara i början av att ta institutionellt ansvar” för fenomenet övergrepp. I vissa fall finner kommissionen ”en oroande brist på rapporteringsstrukturer och kompletterande tjänster” för offer och drabbade, vilket krävs enligt Motu Proprio Vos estis lux mundi.
Obalans i kontinentala regioner
De uppgifter som kommissionen har samlat in i de kontinentala regionerna visar på vissa obalanser. Medan å ena sidan vissa områden i Amerika, Europa och Oceanien har dragit nytta av ”avsevärda resurser tillgängliga för skydd”, har en betydande del av Central- och Sydamerika, Afrika och Asien ” få särskilt avsedda resurser”. Därför anser den påvliga kommissionen att det är viktigt att ”öka solidariteten mellan biskopskonferenserna i de olika regionerna”, ”mobilisera resurser för att uppnå universella standarder för skydd”, ”skapa centrum för rapportering och hjälp till offer/drabbade” och ”utveckla en verklig skyddskultur”.
Den romerska kurian
I det tredje avsnittet ligger fokus på den romerska kurian, som i egenskap av ett ”nätverk av nätverk” skulle kunna utgöra ett slags centrum för utbyte av god praxis på skyddsområdet för de andra lokala kyrkorna: ”Kyrkan”, heter det i rapporten, ”när den utför sitt uppdrag att främja mänskliga rättigheter i samhället i stort, samverkar aktivt med en rad befolkningsgrupper som den måste garantera adekvata skyddsnormer.
Öppenhet och informationsinsamling
Det påvliga organet har som mål att främja en gemensam vision och samla in tillförlitlig information för att främja en allt större öppenhet i den romerska kurians förfaranden och rättspraxis vad gäller fall av övergrepp. Man påpekar att den disciplinära sektionen inom dikasteriet för trosläran har offentliggjort begränsad statistisk information om sin verksamhet, och författarna till rapporten begär att få tillgång till mer information. Andra åtgärder som anges är bland annat att ” informera om de olika dikasteriernas olika skyddsansvar”, ”främja utvecklingen av gemensamma standarder inom hela den romerska kurian”, ”sprida kunskap om trauman och metoder som utgår från offer och överlevande i dikasteriernas verksamhet”.
Fokus på Caritas
I årsrapporten presenteras också resultaten av ”fallstudier” av Caritas organisationer: Caritas Internationalis, på universell nivå; Caritas Oceanien, på regional nivå; Caritas Chile, på nationell nivå; Caritas Nairobi, på stiftsnivå. Den erkänner den ”stora komplexiteten” i det uppdrag som Caritas utför och de framsteg som gjorts under de senaste åren på skyddsområdet, samtidigt som det finns ”stora variationer i skyddspraxis mellan de olika institutionerna”. Det sistnämnda är ett område som oroar kommissionen.
Initiativet Memorare
Utrymme i rapporten ges också till initiativet Memorare, som under de senaste tio åren har samlat in medel från biskopskonferenser och religiösa ordnar för att hjälpa kyrkor med mindre resurser. Memorares mål är att i länderna i södra delen av världen utveckla centrum för rapportering och hjälp, kompetens för utbildning på lokal nivå och ett lokalt nätverk av professionella inom förmyndarskap. I rapporten framgår det att kommissionen 2023 mottog en första årlig donation till Memorare på 500 000 euro från den italienska biskopskonferensen (med ett totalt anslag på 1 500 000 euro), 35 000 euro från den religiösa världen och en första årlig donation på 100 000 dollar från den påvliga stiftelsen (med ett treårigt åtagande på totalt 300 000 dollar). Utöver detta har initiativet fått ett bidrag från den spanska biskopskonferensen för att stödja projekt som valts ut på kommissionens rekommendation med 300 000 dollar per år (totalt 900 000 dollar under tre år).