DR Kongo, hopp om fred i ett land som ödelagts av krig och exploatering

Beatrice Guarrera - Vatikanstaten

”Det är ofta svårt att förstå varför alla är fattiga i ett land med 2 345406 kvadratkilometer och över 100 miljoner invånare. Över 70 procent av befolkningen är fattig. Varför är det så?” Denna fråga var utgångspunkten för Baderha Batumike Patient, doktorand i samhällsvetenskap och konsult vid den kongolesiska ambassaden vid Heliga stolen, som talade vid seminariet ”Rethinking Peace in the Democratic Republic of Congo”, som hölls tordagen den 20 mars vid påvliga universitetet Antonianum i Rom. Syftet med mötet, som modererades av journalisten Virginia Saba, var att beskriva orsakerna till den fattigdom och det krig som fortfarande plågar landet, och att föreslå lösningar och fundera över möjligheter till fred.

Exploatering av resurser

Bakom den systematiska exploatering som Demokratiska republiken Kongo har utsatts för, ligger rikedomen i dess berggrund: kobolt (landet är världens ledande producent), guld, diamanter, metalliska mineraltillgångar. Till detta kommer andra naturrikedomar. Landet har den näst största tropiska skogen i världen, liksom Kongoflodens avrinningsområde, som i storlek bara överträffas av Amazonas. Ändå finns det sedan 1990-talet inget slut på krigen för att lägga beslag på dessa enorma och värdefulla naturresurser, medan ”multinationella företag utnyttjar statens svaghet för sina egna syften” och medan ”utvinning förvärrar ojämlikheter”, förklarade Baderha Batumike Patient. 

Hållbar ekologi som ett alternativ

I detta sammanhang är en möjlig väg att följa den som anges i Laudato si', där påven Franciskus föreslår ett holistiskt synsätt och betonar behovet av att arbeta för en hållbar ekologi och samtidigt vara tydlig med sambandet mellan den ekologiska krisen och den sociala krisen. ”Vi måste införa en inkluderande bottom-up-modell, för att uppmuntra lokal bearbetning, respekt för mänskliga rättigheter, en översyn av styrningen, en lämplig omfördelning av rikedomar”, argumenterade doktoranden: ”Det enda alternativet är en hållbar ekologi".  

Krigets djupgående orsaker

De djupt rotade orsakerna till det krig som i dag pågår i Demokratiska republiken Kongo, återfinns i det senaste århundradets historia och framför allt i folkmordet i Rwanda, något som ledde till dagens avsaknad av fred. Det menade professor Jean-Claude Mulekya Kinombe, biträdande professor vid teologiska fakulteten vid påvliga universitetet Antonianum och franciskan, som har spårat händelserna i de tusen kullarnas land fram till bildandet av den militära rebellgruppen M23, som intog staden Goma i januari i år. Även om Rwanda fortsätter att förneka all inblandning i gruppen, vilket kongoleserna i stället hävdar, sågs tecken på en viss lättnad i mötet den 18 mars mellan Paul Kagame och Félix Tshisekedi, Rwandas och Demokratiska republiken Kongos presidenter, som ägde rum i Doha med Qatars medling. Detta är de första direkta samtalen om den pågående konflikten i de östra provinserna i DR Kongo efter M23-rebellgruppens framfart, vid vars slut de två ledarna, enligt Al Jazeera, uppmanade till ett omedelbart eldupphör.

Ett ödelagt land

Men under tiden har förödelsen varit oöverskådlig. ”Vi är äcklade över bombningen av neonatologiavdelningen på sjukhuset Charité maternelle i Goma”, sa professor Mulekya Kinombe. ”M23 försöker nu visa att de vet hur de ska hantera de ockuperade områdena och vill vara ett alternativ till president Félix Tshisekedis regering”, fortsatte han. ”Sedan 2023 har 200 000 personer flytt, och till detta kommer de övriga internflyktingarna. För att inte tala om de tusentals döda, en situation som är svår att överblicka. På det sociala planet är läget också dramatisk, med familism och korruption, skenande arbetslöshet och högutbildade som beslutar sig att emigrera. ”De bildade som flyr, dör hellre på Medelhavet eller Atlanten än att stanna kvar i misär", betonade Mulekya Kinombe, som slog larm om de potentiella riskerna med våldet: "Risken är först och främst att det blir krig i hela Centralafrika och sedan att hatet mellan Kongos och Rwandas folk ökar, eftersom man ser rwandierna som de skyldiga".

Fredens horisonter

”Att tänka om kring fred är en svår men inte omöjlig väg”, sade professorn. Det innebär också att söka försoning mellan Kongo och Rwanda, att erkänna misstag och söka sanningen. De steg som måste tas börjar med att stoppa våldet, hitta lösningar på gruvdriftens problem som tar hänsyn till människans värdighet och därefter lägga tonvikten på social rättvisa och solidaritet. ”Kongoleserna själva måste vara rättvisa i styrningen av sitt land och inte bara gynna politiker som tjänar mycket pengar”. Detta är endast möjligt om ”den ene ser en broder i den andre”.

Det kongolesiska samhället står stilla

De två talarna, som båda är kongoleser, talade med Vatikanens medier i samband med mötet och målade upp en dramatisk bild av de nyheter som kommit från släkt och bekanta, särskilt från Goma och Bukavu. ”Kongo är i kaos”, sedan Afc och M23 tagit över norra Kivu och nu södra Kivu, förklarade Baderha Batumike Patient. ”Vi vet inte vem som dödar vem, eftersom regeringen inte vet hur de ska hantera säkerheten. Rebellerna säger att de har kommit för att befria landet, men folket lider fortfarande. Det kongolesiska samhället står stilla, eftersom det inte finns något arbete nu, alla är inlåsta i sina hus, affärerna är stängda. Så det finns inget liv. Alla skolor är stängda, barnen är hemma, de har svårt att ens ta sig till sina skolor, och det har även universitetsstudenterna”. För att komma ur denna situation ”måste vi verkligen samarbeta”, konstaterade doktoranden, ”alla kongoleser måste gå samman och följa den sociala pakten för fred och samexistens i Kongo, som föreslagits av den kongolesiska biskopskonferensen tillsammans med den protestantiska kyrkan för att skapa fred”. ”Jag avslutade mina studier 1998 på gymnasiet och det var krig”, sade professor Mulekya Kinombe, ” och än idag är det krig. Vad jag har hört från min familj, som kommer från östra delen av landet, är att de bombade min brors hus. Mina familjemedlemmar är också hemlösa. De har heller ingen mat. Det här är inga goda nyheter”.