Monsignore Paul Richard Gallagher vid mässan den 20 mars 2025 i Chiesa di Gesù, Rom, för påvens hälsa

VATIKANEN

Gallagher: I sin bräcklighet tjänar påven ändå kyrkan och mänskligheten

I sin predikan vid mässan för påvens hälsa underströk sekreteraren för relationerna med stater, monsignore Paul Richard Gallagher, Franciskus tacksamhet ”för den närhet och de böner som så rikligt stiger upp till himlen för honom”. Sedan uppehöll sig ärkebiskopen vid hotet från det onda som blir alltmer närvarande i länder som befinner sig i krig, vi behöver ”en diplomati”, tillägger han, ”frikopplad från usla mänskliga intressen” och till förmån för det gemensamma goda.

Benedetta Capelli - Vatikanstaten

En gemensam bön för påven Franciskus, som ”i denna tid av mänsklig bräcklighet tjänar kyrkan och mänskligheten på ett minst lika effektivt sätt, om än i en annan form”. Monsignore Paul Richard Gallaghers ord, sekreterare för relationer med stater och internationella organisationer, ljöd i Il Gesù-kyrkan i Rom, "hem" för jesuiterna, orden som påven tillhör. Under mässan, som firades för påvens hälsa den 20 mars, förklarade Gallagher att påven är "tacksam för den närhet och böner som, särskilt under den senaste tiden, så rikligt stiger upp till himlen för honom, för hans universella ämbete och för att han ska bli frisk igen”.

Hotet från ondskan

Gallaghers predikan handlade om den gudomliga kärlek som ”ständigt strömmar” från Gud ”genom Jesu genomborrade hjärta” och som ber om att bli besvarad. En kärlek som möter ”vårt elände, våra synder och som får beteckningen "barmhärtighet”. Det är den kärleken som leder till den rätta vägen. ”Den betydelsefulla fastetiden”, betonade monsignor Gallagher, ”är en gynnsam tid för att fördjupa denna väg. Att följa den innebär att låta sig älskas av Gud och att nå fram till en andlig pånyttfödelse som öppnar ”nya rum och nya horisonter av hopp, frihet och fred”. Det finns en fara i att vi i stället går från liv till död.

Än idag, när hotet från ondskan blir allt mer påtagligt och mörkret ibland tycks segra över självaste ljuset. Vi ser sorgligt nog detta i kriget i det plågade Ukraina, i Palestina, Israel, Libanon, Myanmar, Sudan, Demokratiska republiken Kongo och i andra konflikthärdar.

Världen riskerar att drabbas av rasmotsättningar

Andlig pånyttfödelse leder också till mötets väg, men det saknas inte hinder. ”Det finns dem som tyvärr oupphörligt ger näring åt en dödskultur”, förklarade han, som omfattar ”hatets, undanflykternas och därmed krigets perversa logik på alla nivåer. Världen blir därmed skådeplatsen för en sammandrabbning av etniciteter och civilisationer, av kulturer och religioner”.

En diplomati i det gemensamma godas tjänst

Kristna är tvärtom kallade att sprida värden som kärlek, rättvisa och fred. ”Välsignade är de tider och platser”, underströk Gallagher, ”där vi sitter runt samma bord och förlitar oss på förnuftets och samvetets styrka, med det obeskrivliga värdet av mänsklig värdighet som horisont!

Vad som behövs i vår tid är en diplomati som är frikopplad från usla mänskliga intressen för att arbeta fritt för det allmänna goda och genom samarbete säkerställa de högsta värdena rättvisa och fred för alla!

Egocentrismens bur

Påven, påminde han, har flera gånger uppmanat till att anamma mötets logik, eftersom människan är skapad av öppna och altruistiska relationer. På samma sätt är den utåtriktade kyrkan, som påven Franciskus lyfter fram, uppbyggd av människor som ser till andra, som bryr sig om att tjäna det gemensamma goda. Egocentrism är i själva verket en stängning, en bur som hindrar en från att vara en ”välsignelse” för alla.

Det är en enormt stor skillnad mellan dem som ger andra liv, som sträcker ut handen för att rädda sina medmänniskor, och dem som orsakar död, som berövar andra den hjälp de behöver för att överleva!

Bön och samvetets röst

Slutligen påminde Gallagher om att vi behöver ”ett större ljus” som vägleder oss i våra val och hjälper oss att genomföra dem. ”Det är just i bönen, som också består av tystnad, som vi måste lära oss att höra samvetets röst, som inte är ett godtyckligt omdöme, utan Herrens röst som ljuder i sinnets och hjärtats innersta helgedom.”

De som har stått upp för mänsklig värdighet, som har kämpat mot diktaturer, tyranni och orättvisor, även om de inte alltid har delat en kristen tro eller en religiös övertygelse, har gjort det i samvetets namn och i samvetet erkänt denna högre röst som anger den rätta vägen.

Sekreteraren för förbindelserna med staterna uppmanade även till att ta vara på fastetiden, ”för att vara tysta och gå in i samvetets inre helgedom” och anförtro oss åt Tystnadens jungfru, till vilken vi också anförtror påvens hälsa och världsfreden.