Romerska kurians andliga övningar: 3. Den första döden

Av pater Roberto Pasolini, OFM Cap

Varför kämpar vi med att inse att det eviga livet redan har börjat? Bibeln antyder att människan från allra första början har varit okänslig och fientlig mot Guds handlande. Profeterna i Gamla testamentet fördömde folkets oförmåga att lägga märke till de ”nya ting” som Gud utförde, medan Jesus själv, som såg bristen på förståelse hos sina åhörare, talade i liknelser. Detta inte för att förenkla sitt budskap utan för att belysa det mänskliga hjärtats hårdhet, som är stängt för möjligheten till ett liv i sin fullhet.

Nya testamentet beskriver detta tillstånd med ett paradoxalt uttalande: vi är redan döda, men vi inser det inte. Döden är inte bara livets sista händelse - den biologiska döden - utan också en realitet som vi redan upplever - genom att sluta oss i oss själva, hindras vi att uppfatta livet som något evigt som Gud vill ge oss. Första Mosebok berättar om denna förlust av känslighet genom det som traditionen har kallat ”arvsynden”: i stället för att ta emot livet som en gåva försöker människan kontrollera det och överskrider den gräns som Gud har satt. Resultatet blir inte den autonomi som ormen utlovade, utan en känsla av skam och desorientering.

Denna första ”inre död” visar sig i våra ständiga försök att dölja vår sårbarhet med bilder, roller och framgångar, i stället för att konfrontera den djupa tomheten inom oss. Men i Bibeln verkar Gud inte oroas av detta tillstånd: Hans första reaktion är att söka upp mänskligheten och fråga: ”Var är du?” (1 Mos 3:9). Detta tyder på att den inre döden inte är slutet, utan startpunkten för en frälsningsresa.

Denna logik framträder också i berättelsen om Kain och Abel: Gud ingriper inte för att förhindra brodermord, men han skyddar Kain från hans egen skuld. Detta visar att vår ”första död” inte är ett ofrånkomligt öde utan en möjlighet att återupptäcka det eviga livet som en verklighet i nuet, inte bara en framtida. Jesus själv uppmanar oss att tolka livets tragedier som möjligheter till omvändelse, inte som tecken på fördömelse (Luk 13:4-5).

Gud ser inte vår inre död som ett nederlag, utan som startpunkten för en ny tillvaro. Det verkliga hindret för evigt liv är inte den biologiska döden, utan vår oförmåga att inse att vi redan är nedsänkta i en verklighet som överskrider tiden - om vi bara väljer att leva den med tillit och öppenhet inför Gud.

Hoppet om evigt liv – Romerska kurians andliga övningar 2025

3. Den första döden - Måndagen den 10 mars kl. 16.00