Hela påvens katekes - Bekräftelsen 1. Det Kristna vittnesbördet
Olle Brandt - Vatikanstaten
Efter katekeserna om dopet uppmanar oss dessa dagar efter pingstens högtid att reflektera över det vittnesbörd som Anden väcker i de döpta genom att röra deras liv och öppna det för de andras väl. Jesus har anförtrott ett stort uppdrag åt sina lärjungar: “Ni är jordens salt, ni är världens ljus” (jfr Matt 5:13-16). Detta är bilder som gör att vi tänker igenom vårt uppförande, för både för litet och för mycket salt gör att maten smakar illa, och samma sak gäller ljuset: både för litet och för mycket ljus gör att man inte kan se. Den som verkligen kan ge oss salt som ger smak och bevarar från förruttnelse, och ljus som lyser upp världen, det är bara Kristi ande! Och detta är den gåva vi får i bekräftelsens eller konfirmationens sakrament, som jag skulle vilja reflektera över tillsammans med er. Det heter ”bekräftelse” för det bekräftar dopet och förstärker dess nåd (jfr Katolska kyrkans katekes, 1289); på många språk kommer dess namn av ”chrisma”, vigd olja, eftersom vi mottar Anden genom smörjelse med ”chrisma” – olja som blandats med parfym och vigts av biskopen -, ett ord som pekar på ”Kristus”, han som smorts av Helig Ande.
Att återfödas till Guds liv i dopet är det första steget. Sedan måste man uppföra sig som Guds barn, alltså bli som Kristus som verkar i den heliga kyrkan och låta sig dras med i hans uppdrag, hans mission, i världen. Det är vad den Heliga Andens smörjelse gör: “utan dess kraft är inget i människan” (säger pingstsekvensen). Utan den Heliga Andens kraft kan vi inte göra något. Det är Anden som ger oss kraft att gå vidare. Så som hela Jesu liv livades av Anden, så leds också kyrkans och varje dess medlems liv av samma Ande.
Jesus undfås av jungfrun genom den Heliga Anden och inleder sitt upprag efter att ha smorts av Anden som sänker sig över honom och stannar hos honom när han stiger upp ur floden Jordans vatten (jfr Mark 1:10); Joh 1:32). Han säger det uttryckligen i synagogan i Nasaret, där han visar sin ID-handling. Låt oss höra vad han säger: “Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga” (Luk 4:18). Jesus presenterar sig i synagogan i sin egen by som den smorde, han som har smorts av Anden.
Jesus är full av Helig Ande och är källan till den Ande som Fadern utlovat (jfr Joh 15:26; Luk 24:49; Apg 1:8; 2:33). På påskdagens kväll andas den uppståndne på sina lärjungar och säger: ”Tag emot Helig Ande” (Joh 20:22); och på pingstdagen vet vi att Andens kraft sänker sig över apostlarna på ett ovanligt sätt (jfr Apg 2:1-4).
Den uppståndne Kristi ”andning” fyller kyrkans lungor med liv. Lärjungarna ”fylls av Helig Ande” och deras munnar öppnar sig för att förkunna för alla Guds stora gärningar (jfr Apg 2:1-11).
Pingsten är för kyrkan vad Andens smörjelse var för Kristus vid Jordan. Pingsten är impuls till misssion, till att ägna livet åt att helga människorna till Guds ära. Om Anden verkar i alla sakrament, är det i bekräftelsen som de troende på ett särskilt sätt får ta emot den Heliga Anden i gåva (Paulus VI, den apostoliska konstitutionen Divinae consortium naturae). Och i den stund han ger smörjelsen säger biskopen: ”Tag emot den Heliga Anden som ges dig i gåva”. Det är Guds stora gåva, den Heliga Anden. Och vi har alla Anden i oss. Anden är i vårt hjärta, i vår själ. Och Anden leder oss i vårt liv för att vi skall bli salt i rätt mått och ljus i rätt mått för människorna.
I dopet är det den Heliga Anden som sänker oss ned i Kristus. I bekräftelsen är det Kristus som fyller oss med sin Ande och viger oss till sina egna vittnen, som har del i samma liv och uppdrag, enligt den himmelske faderns plan. Det vittnesbörd som de bekräftade ger visar mottagandet av den Heliga Anden och lyhördhet för hans kreativa inspiration. Jag undrar: hur vet man att vi har tagit emot Andens gåvor? Om vi gör Andens gärningar, om vi uttalar ord som Anden lärt oss (jfr 1 Kor 2:13). Det kristna vittnesbördet består i att göra enbart det som Kristi Ande begär av oss samtidigt som den ger oss kraft att göra det.
