Hela påvens katekes - Budorden 11A: Du skall inte begå äktenskapsbrott
Övers. Olle Brandt - Vatikanstaten
I våra katekeser om budorden kommer vi idag fram till det sjätte Ordet, som handlar om den känslomässiga och sexuella dimensionen, och lyder: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”.
Den omedelbara syftningen är på trohet, och ingen mänsklig relation kan vara autentisk utan trohet och lojalitet.
Man kan inte älska bara så länge man tjänar på det. Kärleken visar sig just när man överskrider sitt eget intresse, när man ger allt utan förbehåll. Som Katekesen säger: “ Kärleken vill vara slutgiltig. Den kan inte vara ”till dess att ny order ingår” (nr. 1646). Trohet är kännetecknet på en fri, mogen och ansvarsfull mänsklig relation. Också en vän visar sig vara en riktig vän när han eller hon förblir en vän vad som än händer, annars är det ingen vän. Kristus visar den autentiska kärleken, han som lever av Faderns gränslösa kärlek, och i denna kärlek är han den trogne Vännen som tar emot oss också när vi gör fel och som alltid vill vårt bästa, också när vi inte förtjänar det.
Människan behöver älskas villkorslöst, och den som inte får detta mottagande bär på ett slags ofullständighet, ofta utan att veta om det. Människohjärtat försöker fylla detta tomrum med surrogat och accepterar kompromisser och medelmåtta som bara har sn svag smak av kärlek. Risken är att man kallar ”kärlek” vad som bara är omogna relationer och att man inbillar sig att man kan finna livets ljus i något som i bästa fall bara är dess avglans.
Så händer det att man övervärderar till exempel kroppslig attraktion, som i sig är en Guds gåva men som är till för att bereda vägen för en autentisk och trogen relation till en person. Den helige Johannes Paulus II sade att människan “är kallad till relationens fulla och mogna spontanitet”, som “är den gradvisa frukten av urskiljningen av det egna hjärtas impulser”. Det är något som man måste erövra, för varje människa ”måste ihålligt och konsekvent lära sig kroppens innebörd” (jfr Katekes, 12 november 1980).
Kallet till det äktenskapliga livet kräver därför nogrann urskiljning av relationens kvalitet och en tids förlovning för att kontrollera den. För att nå fram till äktenskapets sakrament måste de förlovade mogna fram vissheten att i deras förbund finns Guds hand, som går före dem och åtföljer dem, och som skall låta dem säga: “Med Kristi nåd lovar jag att alltid vara dig trogen”. De kan inte lova varandra trohet ”i glädje och sorg, i hälsa och sjukdom”, eller att älska och ära varandra varje dag för resten av livet, bara utifrån goda avsikter och hoppet att ”det fungerar”. De måste bygga på Guds trogna kärleks fasta mark. Och därför behövs en grundlig förberedelse innan de mottar äktenskapets sakrament, ett slags katekumenat, för i kärleken satsar man hela livet, och kärleken är inget man skämtar med. Man kan inte kalla tre eller fyra föredrag i församlingen för “äktenskapsförberedelse”. Nej, det är ingen förberedelse, det är fusk. Och ansvaret för detta faller på honom: på kyrkoherden, på biskopen som tillåter sådant. Förberedelsen måste vara mogen och det tar tid. Äktenskapet är ingen formalitet, det är ett sakrament. Men man måste förbereda sig med ett verkligt katekumenat.
Trohet är ett sätt att vara, en livsstil. Man arbetar med trohet, man talar med uppriktighet, man förblir trogen sanningen i tankar och gärningar. Ett liv som präglas av trohet uttrycker sig i alla dimensioner och gör att man blir trogna och pålitliga män och kvinnor i alla omständigheter.
Men för att nå fram till ett så vackert liv räcker inte vår mänskliga natur. Guds trohet måste träda in i vår tillvaro och smitta oss. Detta sjätte Ord kallar oss att rikta blicken mot Kristus, som med sin trohet kan ta bort vårt otrogna hjärta och ge oss ett troget. I honom, och bara i honom, finns kärlek utan inskränkningar eller ånger, fullständig utgivelse utan parenteser och med mottagandets ihärdighet in i det yttersta.
Av hans död och uppståndelse kommer vår trohet, av hans villkorslösa kärlek kommer uthålligheten i relationer. Av gemenskapen med honom, med Fadern och med den Heliga Anden kommer gemenskapen oss emellan och förmågan att leva i trohet i våra relationer.