Fredsbudskapet. Påven: Varje krig är ett brödramord
Katarina Agorelius - Vatikanstaten
Hoppet för oss in på fredens väg, medan misstro och rädsla ökar ”sårbarheten i förhållanden och risken för våldshandlingar”. Påven Franciskus uppmaning är att vara fredsmäklare som är öppna för dialog utan att utesluta eller manipulera och som vandrar mot en ekologisk omvändelse för att se livet på ett nytt sätt. Påven tar upp många aspekter i sitt fredsbudskap inför Världsfredsdagen 1 januari uppdelat i 5 kapitel på temat ”Freden som en hoppets vandring: dialog, försoning och ekologisk omvändelse”.
"Hoppet – skriver påven – är dygden som tar oss ut på vandring och ger oss vingar för att gå framåt även då hindren är oöverstigliga”. Påven påminner om att krig och konflikter fortfarande särskilt drabbar de fattigaste och svagaste och lämnar efter sig trauman av förödmjukelse, uteslutning, sorg och orättvisa.
Varje krig är ett brödramord
”Varje krig – understryker påven – är ett brödramord som förstör själva broderskapsprojektet som är inskrivet i den mänskliga familjens kallelse”.
Fred oförenlig med försök att bygga upp rädsla
Det är människor vars hjärtan som har förorenats av egoism, högmod och hat mot nästan som skapar krig, skriver påven. Krig bygger på själviska ambitioner och handlar om maktövergrepp, rädsla för andra och att olikheter ses som ett hinder, betonar påven och upprepar sina ord vid sin apostoliska resa i Japan: "Den internationella freden och stabiliteten är oförenlig med alla slags försök att bygga upp rädsla, ömsesidig förstörelse eller hot om total förintelse”. Den föds endast av ”en global solidaritets- och samarbetsetik”.
Dialog och tillit
Påven skriver i sitt fredsbudskap att det alltså krävs ett riktigt broderskap mellan alla Guds barn där dialog förs i ömsesidig tillit. Önskan om fred är djupt inskrivet i människans hjärta, betonar påven, och att vi får inte nöja oss med annat än en fred.
“Minnet är hoppets horisont” skriver påven vidare och betonar att även de minsta solidaritetshandlingar i krigstider kan ge ny energi och tända nytt hopp hos både enskilda personer och gemenskaper. Minnet skapar framtidsplaner om fred.
Freden, en utmaning som föds i hjärtat
Påven påminner om att det är en utmaning att gå in på fredens väg med ber om en moralisk medvetenhet och en personlig och politiskt god vilja.
“Världen behöver inte tomma ord – skriver påven – utan övertygade vittnen och fredsmäklare som är öppna för dialog utan att utesluta eller manipulera” någon. Ett tålmodigt arbete som öppnar för hoppet är ”starkare än hämnd” och skapar en “solidarisk kreativitet”. Kyrkan, i Kristus minne, deltar i sökandet efter en rättvis ordning för det gemensamma bästa.
Fredlig relation till Skapelsen
Påven Franciskus rekommenderar alltså att ”lämna önskan att dominera över andra” och understryker att man i stället ska se varandra som personer, Guds barn och bröder och systrar.
Påven skriver vidare om behovet av en ekologisk omvändelse och utgår från sin miljöencyklika Laudato Si´ och från synoden om Amazonasregionen. Det handlar om en fredlig relation till Skapelsen och att med ny blick se att den är Herrens gåva.
Möteskultur
”Försoningens vandring – understryker påven i budskapets sista kapitel – kräver tålamod och tillit. Man uppnår inte fred om man inte hoppas på den”. Det är nödvändigt att tro på freden och inspireras av Guds kärlek, som är ”befriande, obegränsad, gratis och outtröttlig”.
Påvens inbjudan är alltså att låta en möteskultur växa fram. För de troende stöds detta av försoningssakramenten, som är en helande väg mot våld i tankarna, orden och handlingarna.
Läs hela fredsbudskapet på engelska här
