Hela påvens katekes - Apostlagärningarna 17: “Ge akt på er själva"
Evangeliets resa genom världen fortsätter utan uppehåll i Apostlagärningarna, och när det passerar staden Efesos visar det hela sin frälsande kraft. Tack vare Paulus får omkring tolv män ta emot dopet i Jesu namn och får erfara den Heliga Andens utgjutelse, som återföder dem (jfr Apg 19:1-17). Flera olika under sker sedan genom aposteln: sjuka botas och besatta befrias (jfr Apg 19:11-12). Detta sker för att lärjungen liknar sin mästare (jfr Luk 6:40) och gör honom närvarande genom att dela med sig till bröderna av samma nya liv som han själv fått motta.
Guds kraft, som bryter in i Efesos, avslöjar dem som vill använda Jesu namn för att utföra exorcismer men utan att ha den andliga auktoritet som krävs för att göra så (jfr Apg 19:13-17), och avslöjar svagheten hos trolldomen, som överges av många människor som väljer Kristus och överger magin (jfr Apg 19:18-19). Det var omstörtande för staden, som var ett berömt centrum för trolldom! Lukas betonar så att tron på Kristus är oförenlig med trolldom. Om du väljer Kristus kan du inte vända dig till en trollkarl: tron är att överlämna sig med förtröstan till Guds händer, han som är pålitlig och som inte visar sig i ockulta riter utan genom uppenbarelse och generös kärlek. Kanske någon av er säger: ”Ja, trolldom är något gammalt, idag med den kristna kulturen händer inte sådant”. Men se upp! Hur många av er låter en spåman eller kvinna läsa era händer eller kort? Också idag gör praktiserande kristna sådant. Och på frågan: ”Men om du tror på Jesus Kristus, varför går du till en spåman eller spåkvinna?”, svarar de: ”Jag tror på Jesus Kristus, men för säkerhets skull går jag också till dem”. Men trolldom är inte något kristet! Sånt som man gör för att läsa framtiden eller förändra livssituationen är inte kristet. Kristi nåd ger dig allt: be och anförtro dig åt Herren.
Evangeliets spridning i Efesos skadar silversmedernas affärer – ett annat problem -, de som tillverkade statyer av gudinnan Artemis, och så gjorde affärer på religionen. Jag ber er att fundera på detta. Silversmederna såg att denna verksamhet minskade, som de tjänade mycket pengar på, och organiserade ett upplopp mot Paulus, och de kristna anklagas för att ha skadat hantverkarna, Artemis helgedom och kulten av denna gudinna (jfr Apg 19:23-28).
Paulus reser sedan från Efesos för att bege sig till Jerusalem och kommer till Miletos (jfr Apg 20:1-16). Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste – prästerna – för att anförtro dem sitt pastorala uppdrag (jfr Apg 20:17-35). Vi är vid slutet av Paulus apostoliska verksamhet, och Lukas presenterar hans avskedstal, ett slags andligt testamente som aposteln riktar till dem som efter hans avfärd skall leda gemenskapen i Efesos. Detta är en av de viktigaste texterna i Apostlagärningarna: jag råder er att idag ta Nya testamentet, Bibeln, kapitel 20, och läsa detta Paulus avsked från de äldste i Efesos, som han genomför i Miletos. Det är ett sätt att förstå hur aposteln tar avsked, hur prästerna idag bör ta avsked, och hur alla kristna bör ta avsked. Det är en mycket vacker text.
Paulus uppmuntrar de ansvariga för gemenskapen, som han vet att han ser för sista gången. Och vad säger han till dem? “Ge akt på er själva och på hela hjorden”. Detta är herdens arbete: att ge akt, att ge akt på sig själv och på hjorden. Herden måste ge akt, kyrkoherden måste ge akt, prästerna måste ge akt, biskoparna och påven måste ge akt. Ge akt för att bevaka hjorden, och också ge akt på sig själva, rannsaka samvetet och se hur väl man utför denna plikt att ge akt. “Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod” (Apg 20:28): så säger Paulus. Till biskoparna säger att han vara nära hjorden, som friköpts med Kristi dyra blod, och att vara redo att försvara den mot “vargarna” (vers 29). Biskoparna måste vara helt nära folket för att skydda det och försvara det; de skall inte vara åtskilda från folket. Efter att ha anförtrott denna uppgift åt de ansvariga i Efesos, överlämnar Paulus dem i Guds händer och anförtror dem åt “hans nåderika ord” (vers 32), som är jäst för all växt och vandring i helighet i kyrkan, och uppmanar dem att arbeta med sina egna händer, som han, för att inte vara en börda för andra, att hjälpa de svaga och så få erfara att “det är saligare att ge än att få” (vers 35).
Kära bröder och systrar, låt oss be Herren att förnya i oss kärleken till kyrkan och till det trosarv som den bevarar, och att göra oss alla medansvariga för omsorgen om hjorden, medan vi med vår bön stöttar herdarna för att de skall visa den gudomlige herdens fasthet och ömhet.
