Påven i Ur: ”Freden möjlig om vi vandrar tillsammans med blicken mot himmelen"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Påven landade i Nassiriya, vid 11-tiden lokal tid och fortsatte med bil ut på slätten till det Kaldeiska Ur, Abrahams stad, som grundades i södra Mesopotamien vid det som då var mynningen till floderna Eufrat och Tigris, och vars äldsta arkeologiska fynd kan dateras till 5000 f.Kr.

Till mötet i Ur hade representanter från de monoteistiska religionerna samlats, som förenas av Abraham. Kristna, judar, muslimer liksom andra mindre trossamfund i Irak, samlades med påven Franciskus i bön för att förstärka syskonskapet.

Abrahams ättlingar lyfter blicken mot himmelen

Detta syskonskap kan vi inte uppnå om vi inte lyfter blicken mot himmelen, sa påven då han inledde sitt tal under mötet:

”Kära bröder och systrar, denna välsignade plats leder oss tillbaka till ursprunget, till källan för Guds verk, till födelsen av våra religioner. Här, där vår fader Abraham bodde, känns det som att återvända hem. Här hörde han Guds kallelse, härifrån började han vandringen som skulle förändra historien. Vi är frukten av denna kallelse och resa. Gud bad Abraham att lyfta blicken till himlen och räkna stjärnorna (jfr 1 Mos 15,5). I dessa stjärnor såg han löftet om sina ättlingar, han såg oss. Och idag hedrar vi, judar, kristna och muslimer, tillsammans med våra bröder och systrar från andra religioner, vår fader Abraham, genom att göra som han: vi lyfter blicken mot himlen medan vi vandrar på jorden.”

Visa Guds faderskap genom vårt syskonskap

Efter årtusenden ser vi samma stjärnor på himmelen, som ger oss ett budskap om enhet: ”Den Högste ovanför oss uppmanar oss att aldrig skilja oss från den broder som är bredvid oss”, sa påven och varnade för att glömma att lyfta blicken till himmelen:

”Vi, Abrahams ättlingar och representanter för olika religioner, känner att vi framför allt har den här rollen: att hjälpa våra bröder och systrar att lyfta blicken och sin bön till himlen. Alla behöver det, för vi är inte självtillräckliga. Människan är inte allsmäktig, hon klarar sig inte ensam. Och om hon utesluter Gud leder det till att hon tillbe jordiska saker. Men det jordiska, som får många att glömma bort Gud och sin nästa, är inte orsaken till vår resa på jorden. Vi lyfter blicken mot himmelen för att resa oss från fåfänglighetens botten; vi tjänar Gud, för att befrias ur egots slaveri, för Gud uppmanar oss att älska.”

”Att tillbe Gud och älska sin nästa är att vara troende”, underströk påven. ”Och i dagens värld, som ofta glömmer den Högste eller erbjuder en förvrängd bild av honom, kallas troende att vittna om hans godhet, och att visa Hans faderskap genom sitt syskonskap.”

Att hata sin nästa är att vanhelga Gud

Påven betonade att det är de troendes uppgift att reda ut missförstånden:

”Gud är barmhärtig och den mest hädiska förseelsen är att vanhelga hans namn genom att hata sin bror eller syster. Fientlighet, extremism och våld härrör inte från en religiös själ: de är ett svek mot religionen. Och vi troende kan inte vara tysta när terrorism missbrukar religion. Låt oss inte låta himmelens ljus täckas av hatets moln!”

Påven Franciskus noterade hur hatets mörka moln har täckt Irak, och alla etniska och religiösa samfund har lidit. Han nämnde särskilt yazidierna och han bad för att de som fortfarande saknas och har kidnappats ska kunna återvända till sina hem.

”Vi ber att samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras och erkännas överallt: de är grundläggande rättigheter, eftersom de gör människan fri att begrunda himmelen som hon skapades för.”

Vänskap som föds ur hatets spillror

Vidare gick påvens tankar till den ”barbariska terrorismen som invaderade norra Irak och förstörde en del av dess underbara religiösa arv, inklusive kyrkor, kloster och de bedjande trosgemenskaperna.

”Men även i det mörka ögonblicket sken stjärnor. Jag tänker på de unga muslimska volontärerna i Mosul, som hjälpte till att bygga upp kyrkor och kloster. Då kristna och muslimer återställer moskéer och kyrkor tillsammans, byggs broderlig vänskap på hatets spillror.”

Himmelen har inte tröttnat på jorden

”Det är viktigt att som pilgrim vandra mot heliga platser”, sa påven. ”Det är det vackraste sättet att visa sin längtan till himmelen på jorden.”

Han underströk behovet av att älska och bevaka heliga platser till minne av Abraham och att göra dem heliga platserna till fredens och mötets oaser:

”Himmelen har inte tröttnat på jorden: Gud älskar varje folk, varje dotter och varje son! Låt oss aldrig tröttna på att lyfta blicken mot himmelen och titta på dessa stjärnor, samma som vår fader Abraham såg.”

Gör som Abraham - gå ut

Påven Franciskus fortsatte sitt tal med att begrunda innebörden i ”vandra på jorden”. Abraham manades av Gud att lämna Ur (jfr 1 Mos 15,7) Det var en resa ut som krävde uppoffring, ”han var tvungen att lämna mark, hem och släktskap”.

”Samma sak gäller oss. Vi uppmanas att lämna de band och anknytningar som, när de sluter oss i våra grupper, hindrar oss från att välkomna Guds gränslösa kärlek och se bröder och systrar i andra. Vi måste gå ut ur oss själva, för vi behöver varandra.”

Pengar, vapen och murar kommer inte att rädda oss

Påven varnade för frestelsen att ta avstånd från varandra. ’Rädda sig den som kan’, leder lätt till ’alla mot alla’, och då blir det värre än pandemin.

”I stormarna vi genomgår kommer vår isolering inte att rädda oss, inte heller att stärka vapeninnehaven och upprätta murar. Vi kommer bara att bli argare och mer splittrade. Pengarnas avgudadyrkan kommer inte att rädda oss. Konsumtionen, som bedövar sinnet och förlamar hjärtat, kommer inte att rädda oss.”

Inge fred med ovärdig egoism

”Himmelen visar på fredens väg”, sa påven. ”Till att särskilt i stormen, ro tillsammans.” Allt annat är ovärdigt - att agera egoistiskt i dessa tider, menade han:

”Det blir ingen fred om man inte delar med sig, ingen fred utan en rättvisa som tar hänsyns till särskilt de svagaste. Det blir ingen fred om folk inte räcker ut sin hand till andra folk. Det blir ingen fred så länge de andra är de och inte vi. Det kommer ingen fred så länge allianserna är mot någon - den ena mot den andra ökar bara splittringarna. Fred kräver inte vinnare eller förlorare, utan bröder och systrar som, trots missförstånd och sår i det förflutna, går från konflikt till enhet.”

Följer man Gud kan man inte vara emot någon

Var börjar fredens väg? Frågade sig påven Franciskus och påminde om att Jesajas antika profetia om att folken "skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.” (Jes 2,4) inte har inte gått i uppfyllelse. ”Svärd och spjut har blivit missiler och bomber.”

”Fredens väg börjar när man överger att ha fiender. Den som har modet att lyfta blicken till stjärnorna, den som tror på Gud, har inga fiender att slåss mot. Han har bara ett fiende att bekämpa, som står vid hjärtats port, och vill komma in: det är fiendskapen. Medan vissa försöker ha fler fiender än vänner, medan många söker sin egen vinning på andras bekostnad, kan de som ser på löftenas stjärnor, de som följer Guds vägar, inte vara emot någon, utan för alla. De kan inte motivera någon form av tvång, förtryck och förintelse, det kan inte bete sig aggressivt.”

Det är upp till oss

Påven sa att med Guds hjälp är det möjligt och att det framförallt är de troendes uppgift att omvandla hatets redskap till fredens redskap.

”Det är upp till oss att uppmana de ansvariga för nationerna att nedrusta vapen och istället distribuera föda till alla. Det är upp till oss att tysta de ömsesidiga anklagelserna och ge en röst till planetens förtryckta: de många som berövas föda, medicin, utbildning, rättigheter och värdighet! Det är upp till oss att belysa skumma manövrer som kretsar kring pengar , och med kraft be om att pengarna inte alltid hamnar i ett fåtals obegränsade tillfredställelse. Det är upp till oss att skydda vårt gemensamma hem från dess rovdjur. Det är upp till oss att påminna världen om att människolivets värde ligger i det det är och inte i det det har, och att allas liv, de ofödda barnens, äldres, invandrares, alla mäns och kvinnors är heliga!”

Det är upp till oss att ha modet att lyfta blicken och se på stjärnorna, samma som vår fader Abraham såg, löftets stjärnor, sa påven och uppmanade till konkreta steg, att göra goda och konkreta saker tillsammans.

Det är angeläget att utbilda de unga till syskonskap – det är en verklig nödsituation. Syskonskap är det mest effektiva vaccinet för en fredlig morgondag.

Guds dröm, en mänsklig familj  

Avslutningsvis sa påven Franciskus att efter att ha samlats på platsen Abraham besöktes av Gud, ”vill vi, bröder och systrar av olika religioner, förbinda oss att göra Guds dröm till verklighet: att den mänskliga familjen kan vara gästvänlig och välkomnande för alla sina barn; att, lyfta blicken till samma himmel, vandra i fred på samma jord.”