Påvens första tal i Irak: ”Må vapnen tystna, det är tid att samarbeta"

Charlotta Smeds – Vatikanstaten

Efter att Iraks premiärminister Mustafa Abdellatif Mshata, hälsade påven Franciskus välkommen på Bagdads flygplats, eskorterades påven, för första gången under en resa, i en pansrad bil, till presidentpalatset i huvudstaden, där presidenten Barham Ahmed Salih Qassim tog emot honom.

Här mötte påven Franciskus Iraks styrande politiker, civilsa myndigheter och den diplomatiska kåren. Men talet riktade sig inte bara till dem utan till Iraks alla medborgare och till ”hela den mänskliga familjen”, i uppmaningen att främja fred och syskonskap i regionen.

Ett efterlängtat besök

Påven inledde sitt tal med att uttrycka sin tacksamhet - att han länge hade längtat efter att göra denna resa till ”civilisationens vagga, som genom patriarken Abraham och många profeter, är nära knuten till frälsningshistorien och de stora religiösa traditionerna inom judendomen, kristendomen och islam”.

Påven riktade sig först till de kristna och sa att han ”kommer som en pilgrim för att uppmuntra er vittnesbörd om tro, hopp och kärlek mitt i det irakiska samhället.” Men hans ord gick också till troende från andra religiösa traditioner:  

”Må Gud låta oss vandra tillsammans, som bröder och systrar, i den "starka övertygelsen att religionernas sanna läror inbjuder oss att vara förankrade i värdena för fred, [...] ömsesidig kunskap, mänskligt broderskap och gemensam samexistens".” (Dokument om mänskligt broderskap, Abu Dhabi, 4 februari 2019).

Pandemin

Påven noterade att hans besök äger rum i en pågående pandemi, som inte bara är en hälsokris utan även har lett till försämrade ekonomiska och sociala förhållanden:

Krisen kräver gemensamma ansträngningar, sa påven, inklusive en rättvis fördelning av vacciner för alla.

”Men det räcker inte: denna kris är framför allt en uppmaning att ”ompröva våra livsstilar [...], innebörden av vår existens” (Enc. Fratelli tutti, 33). Det handlar om att komma ut ur den här prövningstiden bättre än vi var tidigare; att bygga framtiden på det som förenar oss snarare än på det som skiljer oss åt.”

Iraks mångfald en resurs inte ett hinder

Påven beskrev hur Irak under de senaste decennierna har drabbats av krigskatastrofer, terrorismens gissel och sekteriska konflikter på grund av  fundamentalism, vars sår kommer ta år att läka. Han nämnde särskilt den ”meningslösa och omänskliga barbarism” som yazidierna har drabbats av.

”Om vi kan se på varandra, trots skillnader, som medlemmar i samma mänskliga familj, kan vi påbörja en effektiv återuppbyggnadsprocess och lämna en bättre, mer rättvis och mer mänsklig värld till kommande generationer. Här är den religiösa, kulturella och etniska mångfalden som har kännetecknat det irakiska samhället i årtusenden en värdefull resurs, och inte ett hinder att eliminera. Idag kallas Irak till att visa alla, särskilt i Mellanöstern, att skillnader, snarare än att ge upphov till konflikter, kan samarbeta i harmoni i det civila livet.”

Dialog för att övervinna rivaliteter

För detta behövs dialog, ”en tålamod och uppriktig dialog, som kräver allas ansträngning och engagemang, för att övervinna rivaliteter och konflikter”.

”Tala med varandra med utgångspunkt från den djupaste identitet vi har, att vi är den enda Guds och Skaparens barn (se Nostra aetate, 5)”, sa påven och samtidigt som han uttryckte sin uppskattning över Iraks ansträngningar, påminde han om att kyrkan inte tröttnar på att vädja till myndigheterna att ge alla religiösa samfund erkännande, respekt, rättigheter och skydd.

Solidaritet och ansvar

Påven Franciskus önskan är ett samhälle som präglas av broderskap och solidaritet, där man ser sin nästa som ett syskon, en medresenär. ”Solidaritet är en dygd som leder oss till att vårda och tjäna, med särskild hänsyn till de mest utsatta och behövande”, sa påven Franciskus och citerade Fratelli tutti som manar till ansvar: "Att inse att vi har ansvar för andras svaghet" (Enc. Fratelli Tutti, 115):

”Efter en kris räcker det inte med att återuppbygga, du måste bygga väl: så att alla kan få ett värdigt liv. Man lämnar inte en kris på samma sätt som man gick in i den: man går ur den bättre eller sämre.”

För att lämna krisen bättre räcker det inte med en politik ”fri från korruption, maktmissbruk och olagligheter”, den måste även vara rättvis, ärlig och öppen, ”för att erbjuda, särskilt de många unga i Irak, ett hopp om en bättre framtid”.

Låt fredens hantverkare höras

Påven Franciskus sa att han ”kommer som en botfärdig pilgrim som ber himlen och bröderna och systrarna om förlåtelse för så mycket förstörelser och grymheter. Jag kommer som en fredens pilgrim i Kristi namn, Fridsfursten.”

Vi har bett så mycket för Irak, sa påven och påminde om Johannes Paulus II:s appeller och böner för landet.

”Och Gud lyssnar, Han lyssnar alltid! Det är upp till oss att lyssna på honom, gå hans vägar. Må vapnen tysta! Må spridningen av vapnen begränsas, här och överallt! Må egenintressena avbrytas, de externa intressena som inte är tänker på lokalbefolkningen. Må byggarnas röst höras, fredens hantverkare! De minstas, de fattigas, de enkla människornas röster som vill leva, arbeta och be i fred. Det räcker med våld, extremism, fraktioner och intoleranser! Lämna plats till alla medborgare som vill bygga upp detta land tillsammans, i en uppriktig och ärlig dialog ,med en konstruktiv konfrontation. Lämna plats för de som är engagerade i försoning och för det allmänna bästa och som är villiga att lägga sina egenintressen åt sidan.”

Världssamfundets roll

Påven underströk det internationella samfundets avgörande roll att främja fred i Irak och i hela Mellanöstern. ”Utmaningarna riktar sig till hela den mänskliga familjen.”

”De krävs ett samarbete på global nivå för att hantera de ekonomiska ojämlikheterna och de regionala spänningarna som hotar stabiliteten i dessa länder”, fortsatte påven och tackade alla de organisationer som är verksamma i Irak, ”för att hjälpa flyktingar, internt fördrivna personer och de som vill återvända till sina hem, och delar ut mat, vatten, skydd och sanitetmaterial.

”Att tillgodose de väsentliga behoven hos så många bröder och systrar visar på kärlek och rättvisa och bidrar till en varaktig fred. Jag hoppas att nationerna inte kommer att dra tillbaka den utstäckta handen till det irakiska folket, utan fortsätter att verka i en anda av gemensamt ansvar med de lokala myndigheterna utan att påtvinga politiska eller ideologiska intressen.”

Gud sprider kärlek, välvilja och harmoni

Avslutningsvis gick påven Franciskus tankar till religionernas roll.

”Religion måste till sin natur stå till i fredens och broderskapets tjänst. Guds namn kan inte användas för att ”rättfärdiga mord, exil, terrorism och förtryck” (Dokument om mänskligt broderskap, Abu Dhabi, 4 februari 2019). Tvärtom kallar Gud, som har skapat människor lika i värdighet och rättigheter, oss till att sprida kärlek, välvilja, harmoni.”

De kristnas medborgerliga rättigheter

Påven Franciskus uttryckte den katolska kyrkans vilja att ”vara vän med alla och genom dialog samarbeta konstruktivt med andra religioner för freden”.

”Den antika kristna närvaron i detta land och deras bidrag till landets liv utgör ett rikt arv som vill fortsätta stå i allas tjänst. Deras deltagande i det offentliga livet, som medborgare med fulla rättigheter, friheter och skyldigheter, vittnar om att en sund religiös, etnisk och kulturell pluralism kan bidra till landets välstånd och harmoni.”

Påven Franciskus avslutade sitt tal med att be den ”Allsmäktige att stödja er i ert ansvar och att vägleda er alla på vägen till visdom, rättvisa och sanning.”, och han åberopade ett ”överflöd av gudomliga välsignelser” över det irakiska folket.