Hela påvens katekes - Bönen 38. Jesu påskbön för oss

210616 Bönen 38. Jesu påskbön för oss

I denna rad av katekeser har vi flera gånger påmint om att bönen var en av de tydligaste dragen i Jesu liv: Jesus bad, och han bad mycket. Under sitt uppdrag försjunker han i bön, för dialogen med Fadern är den glödande kärnan i hela hans tillvaro.

Evangelierna berättar att Jesu bön intensifieras och förtätas i hans lidandes och döds stund. Dessa händelser som är höjdpunkten på hans liv utgör kärnan i den kristna förkunnelsen: Jesu sista stunder i Jerusalem är hjärtat i evangelierna inte bara för att evangelisterna ger större utrymme åt denna berättelse, utan också för att Jesu död och uppståndelse kastar en blixtbelysning över hela resten av hans liv. Han var ingen filantrop som ägnade sig åt mänsklighetens lidande och sjukdomar: det handlar om mer än så, det handlar om räddning, och inte om någon enstaka räddning, som den som räddar mig från en sjukdom eller från en tröstlös stund. Det handlar om den totala räddningen, frälsningen, den messianska räddningen, den som låter oss hoppas att livet en gång för alla skall besegra döden.

Under Jesu sista påsks dagar finner vi honom helt försjunken i bön.

Han ber på ett dramatiskt sätt i Getsemane, där han drabbas av dödsångest. Och trots det talar Jesus just i den stunden till Gud och kallar honom “Abbà”, pappa (jfr Mark 14:36). Detta ord på arameiska, som var Jesu språk, uttrycker en nära relation och förtroende. När Jesus känner att skuggorna förtätas omkring honom, går han rakt igenom dem med detta lilla ord: Abbà, pappa.

Jesus ber också på korset, där han är dunkelt omsluten av Guds tystnad. Och ändå uttalar han än en gång ordet “Fader”. Det är den djärvaste bönen, för på korset ber Jesus för alla: han ber för andra, för alla, också för dem som dömt honom till döden, utan att någon ställer sig på hans sida förutom en stackars rövare. Alla var emot honom eller likgiltiga, och bara den där rövaren erkänner hans makt. ” Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” (Luk 23:34). Mitt i dramat, mitt i själens och kroppens gruvliga lidande, ber Jesus med ord från psaltarpsalmerna. Tillsammans med världens fattiga, särskilt med de bortglömda, uttalar han de tragiska orden i psalm 22: ” Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (vers 2). Han kände sig övergiven och bad. På korset fullbordas Faderns gåva, som erbjuder kärlek. Vår frälsning fullbordas. Och än en gång kallar han honom “min Gud”, “Fader, i dina händer lämnar jag min ande”: allt, allt är bön under de tre timmarna på korset.

Jesus ber alltså under sitt lidandes och sin döds avgörande timmar. Och med uppståndelsen hör Fadern hans bön. Jesu bön är intensiv, Jesu bön är unik och blir en förebild också för vår bön. Jesus har bett för alla, han har bett också för mig, för var och en av er. Var och en av oss kan säga: ”På korset bad Jesus för mig”. Han bad. Jesus kan säga till var och en av oss: ”Jag bad för dig under min sista nattvard och på korsets trä”. Också i vårt allra mest smärtsamma lidande är vi aldrig ensamma. Jesu bön är med oss. ”Också nu, fader, här, nu när vi lyssnar till detta, ber Jesus för oss?” Ja, han fortsätter att be att hans ord skall hjälpa oss vidare. Vi måste be och minnas att han ber för oss.

Och detta tycker jag är det som är viktigast att minnas, i denna den sista katekesen i serien om bönen: nåden att det inte bara är vi som ber, vi har så att säga blivit ”bedda”, vi har redan tagits emot i Jesu samtal med sin Fader i den Heliga Andens gemenskap. Jesus ber för mig: var och en av oss kan bära detta i sitt hjärta: vi får inte glömma det. Inte ens i de svåraste stunderna. Vi har redan tagits emot i Jesu samtal med sin Fader i den Heliga Andens gemenskap. Gud har velat oss i Kristus Jesus, och också i hans lidandes, döds och uppståndelses stund har allt givits oss. Det enda vi behöver göra är att fatta mod och hopp med vår bön och vårt liv, och att erfara en stark förnimmelse av Jesu bön med detta mod och detta hopp, och gå vidare: må vårt liv ge ära åt Gud i vissheten om att han ber till Fadern för mig, att Jesus ber för mig.